Purdue University is developing a networked system that provides researchers with highly sophisticated simulation and teaching tools from a single computer. The project has received a new grant from the National Science Foundation.
 
Collaboration key to successful nanotechnology researchAdvancing research requires collaboration. Purdue University understands this. Since 2002, it has been developing the Network for Computational Nanotechnology (NCN) with several other universities, a networked system that allows the community of scientists from several countries to combine theory, practice and simulation to advance nanotechnology research. And this new way of looking at research is getting a lot of support. The National Science Foundation (NSF), which provided funding for the project when it was first launched, is repeating its initiative, awarding the project $18 million. "Purdue's NCN has become one of the largest open-source knowledge organizations in the world, with a special focus on nano-scale understanding, education and simulation," says Mihail Roco, NSF's senior manager for nanotechnology.

A collaborative platform to advance research

 
"Purdue has partnered with other universities to develop experimental tools that have become gold standard research tools for researchers engaged in nano- and bio-technology research," he adds. Indeed, the system is behind the nanoHUB, a freely accessible Internet platform that offers simulations, tutorials, seminars, but also podcasts and discussion forums. It is used every month by more than three thousand researchers and teachers from different countries. The simulations it offers are extremely accurate and represent real advances in the design of devices and sensors intended for integration into a wide range of industrial, medical or environmental applications.

 
The nanoHUB combines sophistication and simplicity

 
Proof of the effectiveness of this collaborative work platform: over the last twelve months, nearly 6,000 users have carried out more than 220,000 simulations using the fifty or so tools available. The site is also proving to be very useful for education, providing students and teachers with numerous theoretical and practical resources. Especially since it stands out for its simplicity of use.

Vi måste fråga oss själva:

lika deltagande som faktiskt är möjligt och alltid önskvärt,
värdet av innehållet som kopplat till en gemensam tid och rum (Garrison & Anderson, 2003, citerat i Muirhead, 2004);
Om innehållet engagerar människor och skapar diskussioner, vad betyder det då om vi inför detta innehåll i våra kurser (Referenser, kategori Wiki-5)? För en kritik av diskurserna om samarbetsinlärning och kunskapsuppbyggnad. (se avsnittet Om forskningen);
bristen på bilder, både bra och dåliga (Collaborative Software Lab, 2000);
värdet/betydelsen av icke auktoriserade officiella texter. James (2004a) uttrycker det så här: "Medan nästan allt vi brukade lära ut var en färdig, redigerad text, ger webben oss nu en gazillion obearbetade texter";
Brist på innehållsmoderering: Vi kan behöva redigera innehållet för att maximera förhållandet mellan signal och brus. UseNet blev Uselessnet på grund av bristen på moderering (kategori Wiki-5);
wikipage serendipity: Wikipagen kan redan finnas. Se ErikDeBil (kategori Wiki-3);
om allt innehåll alltid ska vara öppet redigerbart. Öppna kommentarer, ja, men... (Katherine Derbyshire, kategori Wiki-1) Möjlig lösning? En sida består av två delar - en statisk del (för text eller illustrationer) och en del som är en vanlig wiki (Daniel Church i kategorin Wiki-1);
när skrivandet varken är hierarkiskt eller trådbundet. Det innebär att ändringarna inte anges i varje version, utan du måste läsa för att hitta dem. Detta framkallar ett tidsmässigt element och väcker en annan fråga: kan man tillbringa för mycket tid med att läsa (kategori Wiki-5)?

Wikis ger möjlighet till fullständig anonymitet.

Vikten av ansvarsfull anonymitet (att på ett ansvarsfullt och etiskt sätt skapa och/eller reagera på offentliga yttranden på webben för en potentiellt mycket stor publik) behöver inte utvecklas.
Wikis stöder vissa sätt att skriva.

Se begreppen NPOV och OnlySayThingsThatCanBeHeard.

Wikis har inga regler, vilket innebär att kreativiteten inte störs i hög grad (Godwin-Jones, 2003).

Wikis kräver förtroende: förtroende för personerna, förtroende för processen och möjligheten att bygga upp förtroende (referens: kategorin Wiki-6). Att bygga upp förtroende och möjliggöra det i den digitala domänen, i olika och ofta divergerande tider och rum, kan vara en alltför stor utmaning för pedagoger som redan har ont om tid och resurser.