Äntligen, äntligen är FLASKPOSTEN INTERVJUAR tillbaka, hurra! Denhär gången träffar vi Jessika Berglund som har skrivit böckerna om Alva och skrivit i och illustrerat fina naturböcker. Jessika har skrivit en bok för vuxna också, fast den behöver vi ju inte prata om här... Är ni beredda? Här kommer den - intervjun!

1. Varför skriver du böcker? / Hur kom det sig att du blev författare ?

Jag skriver för att det är roligt. Jag tycker att det är så väldigt mycket lättare att utrycka sig i skrift, bland annat eftersom man då får tillfälle att redigera det man säger. När jag pratar kommer allt gärna lite för fort och i fel ordning. Att jag började skriva böcker kom sig kanske av att de böcker jag ville läsa inte fanns? En ganska konstig anledning, men det var nog så. Fast jag hade väl inte fortsatt om det inte vore roligt. De där böckerna som fattades var kapitelböcker för yngre barn, och när jag väl börjat skriva var jag fast.

1. Har du någon ny bok på gång?

Självklart, hela tiden. Men vad det blir och om någon vill ge ut det får vi se. Jag har två barnboksmanus som ligger på förlag och väntar och datorn full av vuxenprojekt så för hoppningsvis blir det något av något.

1. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?

Vet inte? De är ju inte så många och jag tycker om dem allihop. Faktiskt, det gör jag och det känns skönt. Personerna jag skriver om kommer med tiden väldigt nära.

1. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb (har du fler jobb än författandet)?

Skrivandet i sig är roligast, jättekul faktiskt. Sen gör jag ju bild också, det är också roligt men liksom mycket tyngre. På det hela taget är det ett fysiskt tungt jobb det här, så svårt att sitta still så länge som man måste. Kroppen far illa av det. En tråkig sak är att vänta och vänta och aldrig veta vad som egentligen krävs eller om man själv kan bedöma vad man gjort eller inte. Jag håller på att bli kolossalt osäker på min egen förmåga. Vet liksom aldrig om det är bra, eller helt kass någonting. Det är läskigt. Att bli refuserad är pest men det måste man tåla. Ibland jobbar jag lite på dagis och det är roligt! Där får jag läsa sagor och berätta för barnen, jätteskoj.

1. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Jag funderade i helgen på om det kanske var en superkraft att kunna diska väldigt fort för hand? Det är ju i så fall inte särskilt glamoröst, men användbart. Om jag hade kunnat flyga så skulle jag flyga lågt och släpa magen mot mjukt gräs och trädtoppar. Det tycker jag verkar så härligt.

1. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

Det märker jag oftast medan jag skriver. Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mina böcker förstås, de handlar liksom inte om det. Det är mera platser och situationer och dem kommer jag på när jag råkar på dem i verkligheten. Det, eller något liknande. Det kan vara musik, väder, ett lösryckt ord bara. Sen när jag skriver så händer det genast mer av sig själv.

     7. Vilken är din/ditt favorit:

• Rätt

Fisksoppa kanske? Eller stora sallader med en massa frön och grejer? Allt med vinäger, och så kakor då, småkakor. Och glass, helst körsbärsglass. Hemgjord, med lite rom i. Gott!

• Ställe

Trädgården kanske? Eller där i skogen där det växer trattkantareller? Eller våran favoritö i havet, dit man bara kan åka när det är väldigt fint väder för vi har en sådan usel liten båt.

• Färg

Gult och orange, för då blir jag glad. Alla färger är fina.

• Djur

Min katt Seven, hon är så söt. Paddor, och igelkottar. Rödhaken?

• Bok

Jag är väldigt förtjust i Hjalmar Söderberg, och Cilla Nauman och de tidiga böckerna av PO Enqvist till exempel. I sommar har jag läst Paulrud och det var ju närmast smärtsamt bra. Jag tycker om det där när miljöer och händelser återkommer gång efter gång.

• Webbsida

Ja, alltså jag är inte så hemma på nätet att jag har någon favoritsida. Jag vispar mest runt. Nu har jag precis upptäckt de här bokbloggarna och det är roligt. Sen är det så konstigt när man skriver att fast man verkligen borde det så blir det löjligt lite tid till läsning för egen del…

... säger man ibland när man vill understryka att "det är lugnt". Fast i en bok som heter Inte hela världen, är det inte lugnt. Och det är hela världen som står på spel. För så säger Gud och Timnas pappa, Noa.

En enorm flodvåg är på väg. Endast de rättfärdiga skall räddas - alla andra är syndiga och skall dö för att sona sina brott. Noa är säker: han bygger en enormt stor ark och pressar in hela sin familj och så två djur av varje ras.

Känner ni igen historien? Den står i Bibeln. Fast där nämns bara Noas tre söner: Sem, Ham och Jafet. Det står ingenting om att han hade en dotter också. Tur att det har kommit en hel bok om dottern nu, hon hette Timna. Geraldine McCaughrean har också skrivit Det vita mörkret, som jag hyllade i februari. Inte hela världen är minst lika bra, fast förstås på ett helt annat sätt.

Jag gillar beskrivningen av hur trångt och äckligt det är på arken, det känns precis som att jag är där själv. Och FY, det är inte kul, vill jag lova. Alla är ständigt sjuka, men det är inte det värsta. Det värsta är att pappa Noa tvingar Timna och de andra att slå bort (och därigenom döda) alla människor som ber om hjälp.

Fattar ni - plötsligt måste Timna göra tvärtemot allt det hon tidigare lärt sig (bl. a. Älska din nästa såsom dig själv).

 Det är inte lätt. Särskilt inte när ...

Nej, det berättar jag inte här, förstås.

Det här är inte alls en jättekonstig rebus. Det här är ett jättebra boktips för alla som älskar JULKALENDERSTÄMNING!

Sen jag var 6 år och länge framåt var hösten verkligen julkalendrarnas högtid för mig.

Varje år tycker vissa alltid att det är helt förskräckligt att "julskyltningen börjar tidigare för varje år" (fast jag har läst att det egentligen nästan alltid är samma vecka det drar igång på allvar från år till år...).

Jag började med mina julkalendrar så fort löven började falla i oktober. Oftast ännu tidigare. Och sen höll jag på hela hösten och ritade, klippte ut luckor och satte ihop kalendrar för brinnande livet för att bli klar för utdelning till den 1 december. Ett par gånger spelade jag och min bästa kalenderkompis dessutom in avsnitt på kassettband till varje lucka.

Okej, men nu skulle det här ju faktiskt inte bara handla om mig och min tidiga pysselmani.

Nej, alltså - jag har läst splitternya Mr Wilderbanks djurpark, som handlar om Molly och hennes familj som bor på och sköter en gammal djurpark i Skåne.

En riktig dröm, OM det inte vore för att den nya ägaren hotar att lägga ner djurparken och bygga en golfbana där! Molly och familjen får tre veckor på sig för att förhindra detta. Om de lyckas skaffa fram en massa nya djurparksdjur och rusta upp den förfallna parken så att man kan hålla traditionell julmarknad där den 23 december, så är allt räddat!

Den spännande nedräkningen fram till jul blir en kamp mot det osannolika uppdraget att få tag på exotiska djur som elefanter, tigrar och apor här i Sverige med blixtfart, samtidigt som de motarbetas av någon...    

Kort sagt: det här är det perfekta jul/djur-kalender-upplägget att följa när hösten mörknar alltmer omkring en!

I Vaxholm ska vi följa äventyret tillsammans i bibliotekets bokklubb, där alla medlemmar ska få boken att läsa och prata om i väntan på att författaren själv - PETRUS DAHLIN, kommer och hälsar på oss den 12 november!