FLASKPOSTEN

jag fick ha lika kul på jobbet som Nils och Pia har på dagis*.

Efter lite tjurande från Nils sida bestämmer sig barnen för att leka superhjältar. Nils vill vara Batman. Det vill Pia också. Bråk! Nils bestämmer att Pia får vara en kattunge.

och det är hon. En supercool superhjälte kattunge.

Tillsammans flyger Batman och Superkattungen ut i universum på ett fantastiskt äventyr. Rummen på dagis förvandlas till djungel. De hittar en skatt och slåss mot drakar.

Att leka är inte helt lätt. De blir osams och sams och osams igen. 

Vid sidan av Stina Wirsén tycker jag Emma Adbåge är otroligt duktig. Jag var superhjälte säger vi! har teckningar som roliga och kluriga. Samtidigt som vi får föjla med Batman och Superkattungen i deras superhjältevärld ser vi hela tiden de verkliga rummen på dagis. Låter det mysko?

Det är bara så bra. Skynda och hugg tag i närmsta exemplar av Jag var superhjälte säger vi!

/Sofia

ps * även här går barnen på dagis. Kolla tidigare inlägg här om dagis vs förskola. ds 

Kommer ni ihåg att jag berättade om Cirkus i skolan för rätt länge sedan? Då kanske ni också minns hur lycklig jag var när jag fick träffa Lin Hallberg? Hon avslöjade en massa spännande hemligheter om vad som skulle hända i fortsättningen på Cirkus i skolan. Gissa om jag har längtat efter att få läsa Samuels cirkuslada? I onsdags var det äntligen dags. Jag lade boken i väskan och läste på vägen hem från jobbet. Sen blev jag sjuk och låg i soffan och var riktigt krasslig. Igår, torsdag, kände jag mig lite piggare och läste boken tre hela gånger från pärm till pärm. För så bra var 

Samuels cirkuslada!

 Men vad handlar den om då? Jo, alla som har läst Cirkus i skolan vet att det blev just cirkus i skolan när Amanda kom inflyttandes till byn från Stockholm. Tjejerna bestämde sig direkt för att Amanda var snobbig, men Samuel märkte att Amanda var den bästa kompis man kunde tänka sig. Nu planerar de för fullt inför en superstor cirkusföreställning och drar in alla djur de känner. Fast djuren är inte direkt väluppfostrade... 

Samtidigt är det rätt knivigt i skolan. En dag kommer någon med en tidning till skolan. Hon viftar med den och frågar om det är sant att Amandas mamma är en kändis. - Nej, hon är skådespelerska, viskar Amanda. Och så är cirkusen i gång igen...

 Jag vill lära känna Amanda på riktigt. Och Samuel. Och vara med i deras cirkus. Snälla, får jag vara med? (Det finns fler som också vill det...)

/ka 

Hoho! Jag gillade inte Mangabibeln och vågade inte läsa Kick off! Därför lät jag K göra det och såhär tycker hon:

Först verkar det som att det bara handlar om fotboll - och jag tror att man måste bry sig om fotboll för att tycka att dethär är roligt. Sen handlar det om spöken också. Och vänskap. Och kärlek. Bilderna är jättefina med typiskt japanska ansiktsuttryck. Dom som har gjort Kick off! är svenskar, så det är lite tråkigt att det inte märks mer. Huvudpersonen och hans kompisar äter kebab i stället för sushi men annars känner man igen det mesta från andra Manga-serier, särskilt den roliga lilla hamstern. En sak känns jättekonstig om man är van vid annan Manga: man ska läsa boken "som vanligt", dvs INTE börja längst bak. Det är förvirrande.

Boken är lite spännande, lite gullig och lite rolig. Tycker du om serier och fotboll, gillar du säkert denhär serien. Boken är den första delen i en serie som kommer att få (många?) fler delar.

Ka: Oj, där fick jag lära mig en hel del om Manga. "Den roliga lilla hamstern" - känner ni till den?

... säger man ibland när man vill understryka att "det är lugnt". Fast i en bok som heter Inte hela världen, är det inte lugnt. Och det är hela världen som står på spel. För så säger Gud och Timnas pappa, Noa.

En enorm flodvåg är på väg. Endast de rättfärdiga skall räddas - alla andra är syndiga och skall dö för att sona sina brott. Noa är säker: han bygger en enormt stor ark och pressar in hela sin familj och så två djur av varje ras.

Känner ni igen historien? Den står i Bibeln. Fast där nämns bara Noas tre söner: Sem, Ham och Jafet. Det står ingenting om att han hade en dotter också. Tur att det har kommit en hel bok om dottern nu, hon hette Timna. Geraldine McCaughrean har också skrivit Det vita mörkret, som jag hyllade i februari. Inte hela världen är minst lika bra, fast förstås på ett helt annat sätt.

Jag gillar beskrivningen av hur trångt och äckligt det är på arken, det känns precis som att jag är där själv. Och FY, det är inte kul, vill jag lova. Alla är ständigt sjuka, men det är inte det värsta. Det värsta är att pappa Noa tvingar Timna och de andra att slå bort (och därigenom döda) alla människor som ber om hjälp.

Fattar ni - plötsligt måste Timna göra tvärtemot allt det hon tidigare lärt sig (bl. a. Älska din nästa såsom dig själv).

 Det är inte lätt. Särskilt inte när ...

Nej, det berättar jag inte här, förstås.

/ka

Det är ingen hemlighet att jag ÄLSKAR Stina Wirséns finafina underbara teckningar och böcker. Tidigare har jag skrivit om dem här och här och här och faktiskt här också.

Nu är hon tillbaka med fågel, gula katten, rosa nallen, beiga nallen och kanin. 

I Vem är söt funderas det hit och dit om vem som egentligen är söt? Det bråkas och skriks, arga ögonkast far över sidorna, tårar väter ner boksidorna.  

För vem är söt? Vad är fult? Vems smak är det som bestämmer?

Lika bra som vanligt är Stina.

Förresten är det ju hon som ligger bakom teckningarna i boken Karin skrev om här.

/Sofia - som ska läsa Vem är söt en gång till. och en gång till. 

Igår kände jag såhär: jag vill bara gråta. Allt är grått och tråkigt och alla människor är fula.

Jag tog med mig en fin bok från jobbet och läste den på tåget hem (och de allra sista tio sidorna i sängen). Sen blev jag glad och världen blev rosenskimrande och människorna helt ok faktiskt. 

- Jaha, vad heter dendär himla boken som gjorde dig så glad då?

- Sockerbullen på kruskakullen, förstås. Å, vilken hurrabok! Om jag hade barn eller barnbarn skulle jag bums hallå och hej läsa den för dem mesamma.

/ka

Egentligen borde jag inte skicka ut denhär flaskposten till er. Stackars alla ni som hittar och läser den. Glöm inte bort att jag varnade er - ni borde inte läsa längre än hit.

 XXXXXXXX XXXXXXX! Xxxxx, xxxxxx, xxxxxx xxx xxxxxxxxx. Xxxxxxxx. Xxxxxxxx. Xxxxxxxx xxxx xxxxxxxx xxxxxx xxxxxx... Xxxxx, xxxxx xxx xxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxx. Xxxxx xxx xxxxxxxx xxx? Xxxxxxx, xxxxx, xxxx, xxxxxx xxx xxxxx!

Va? Är ni fortfarande med? Skyll er själva, jag ska just avslöja en topphemlig superhemlighet. Och gissa om jag kommer att ångra mig sedan?! Jag gör det nu, snabbt, innan jag ändrar riktning.

1. Jag har läst en väldigt hemlig bok. Den är till och med så hemlig att den inte har något namn. Eller: den har förstås ett namn, men Namnet på boken är hemligt.

2. Jag borde inte skriva att boken får mig att tänka på Konstmysteriet, böckerna om Molly Moon, Drakväktaren, Dödens fält, David & Larissa och Hemligheternas bok.

3. Jag tänker inte berätta ett jota om innehållet, bara att... Nej, jag låter bli. Eller: OK, då, bara ett litet ynka citat. Beredd?

De gick in genom dörren och blev stående i ett litet, källarvalvsaktigt bibliotek som var fullproppat med böcker - staplar av böcker - som alla var sällsynta och ovärderliga, det syntes direkt. En del var förgyllda och prydda med ädelstenar. Andra hade mässingsbeslag och var inbunda i skinn. En del såg ut att vara så gamla att de skulle förvandlas till damm om man rörde vid dem. Det var som att komma in i en skattkammare av böcker som samlats in av piratbibliotekarier.

Nu berättar jag inget, inget, inget mer. Eller jo - jag kan ju inte låta bli att visa er bokomslaget också, så att ni vet vad det är ni ska hålla er borta ifrån:

 /ka

Kommer ni ihåg att jag skrev om en helt underbar fantasyhistoria mitt i sommaren? Är, det gör ni nog inte, ni var säkert ute och gjorde något riktigt somrigt just då. Sen åkte jag iväg och gjorde somrigheter och när jag kom tillbaka till bibblan stod den där, den andra delen i trilogin som kallas för Berättelser från Dimslöjornas ö - Urchin och hjärtstenen.

Å, vad den är spännande!!! Här kan vi prata klassisk fantasy på allvar. Harry Potter - släng dig i väggen! Vi som känner Urchin sedan tidigare vet att han är en riktigt modig liten ekorre. Det är tur, för i denhär boken blir det väldigt otäckt många gånger. Kommer ni ihåg hur Husk och Ask förgiftade Kvast? Då minns ni kanske hur de goda, med Urchin i spetsen, besegrade ondskans makter. Nu är Dimslöjornas ö alldeles fredlig igen och det har blivit dags att kröna Crispin till kung. Festförberedelserna är i full gång! Men plötsligt avbryts allt. Ett mörkt skepp kommer genom dimmorna. Ombord finns några figurer som ber om hjälp - men ser de inte misstänkt ondsinta ut? Jo, och rätt var det är har Urchin lurats bort från ön... Mer tänker jag inte berätta - det får du läsa själv. 

På jättefina engelska hemsidan  som jag redan har berättat om, läser jag att böckerna har gjort succé i Storbritannien och att den tredje delen redan har publicerats där. Å, tänk om jag bodde i Skottland! Då skulle jag kasta mig ut till närmaste bokhandel och lukta på alla tre böckerna och klappa på boksidorna. Sedan skulle jag vänta på lönen och när den kom, skulle jag köpa tre exemplar av varje bok. Böckerna skulle jag slå in i jättefina paket och sen skulle jag ge bort dem till några jag tycker alldeles särskilt mycket om. 

Här är en bild på en ekorre som inte alls ser ut som Urchin och hans kompisar. Jag klistrar in den ändå, för den är så himla söt:

 /ka

Idag fick jag ett spännande brev i min hand. Det var från teatern Francatrippa & Co och handlade om deras föreställning Lennarts listor.

 
Lennarts listor av Barbara Bottner och Gerald Kruglik är helt underbar! 

Och nu finns den alltså som teaterpjäs. Tyvärr ges pjäsen bara om man bokar in dem själva - inte på någon teater, då skulle jag springa dit och titta. Men kanske om jag har tur bokar något bibliotek in muspjäsen om den lilla rara Lennart som lever hela sitt liv efter sina listor. 

/Sofia 

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa - Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken - du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa... är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt - från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva...

/ka

PS. I  mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.