FLASKPOSTEN - tama_djur

Samuel och Amanda är tillbaka!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 19 Sep 2008 11:04:08 +0200

Kommer ni ihåg att jag berättade om Cirkus i skolan för rätt länge sedan? Då kanske ni också minns hur lycklig jag var när jag fick träffa Lin Hallberg? Hon avslöjade en massa spännande hemligheter om vad som skulle hända i fortsättningen på Cirkus i skolan. Gissa om jag har längtat efter att få läsa Samuels cirkuslada? I onsdags var det äntligen dags. Jag lade boken i väskan och läste på vägen hem från jobbet. Sen blev jag sjuk och låg i soffan och var riktigt krasslig. Igår, torsdag, kände jag mig lite piggare och läste boken tre hela gånger från pärm till pärm. För så bra var

Samuels cirkuslada!

Men vad handlar den om då? Jo, alla som har läst Cirkus i skolan vet att det blev just cirkus i skolan när Amanda kom inflyttandes till byn från Stockholm. Tjejerna bestämde sig direkt för att Amanda var snobbig, men Samuel märkte att Amanda var den bästa kompis man kunde tänka sig. Nu planerar de för fullt inför en superstor cirkusföreställning och drar in alla djur de känner. Fast djuren är inte direkt väluppfostrade...

Samtidigt är det rätt knivigt i skolan. En dag kommer någon med en tidning till skolan. Hon viftar med den och frågar om det är sant att Amandas mamma är en kändis. - Nej, hon är skådespelerska, viskar Amanda. Och så är cirkusen i gång igen...

Jag vill lära känna Amanda på riktigt. Och Samuel. Och vara med i deras cirkus. Snälla, får jag vara med? (Det finns fler som också vill det...)

/ka

Koola katter

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 25 Aug 2008 13:40:00 +0200

Matilda har två otroligt häftiga katter. De heter Bosse och Nisse och är SUPERSTORA. Att ta hand om så stora katter kräver en del t.ex. 20 liter köttsoppa varje dag.

Ni ser själva hur STORA katterna är! Inte konstigt att en del blir rädda när Matilda är ute och går med Bosse och Nisse.

Jan Lööf är fenomenal tycker jag. I love Matildas katter. Och då är jag egentligen en hundmänniska men Bosse och Nisse är så coola!

/Sofia

Ännu mera kattmys!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Wed, 11 Jun 2008 05:15:00 +0200

Kommer ni ihåg att jag läste två kattböcker ganska nyligen? Johanna skrev i en kommentar till den flaskposten att hon gillar böckerna om Fräs - det gör jag också. Nu har jag läst en till kattbok. Den påminner litegrann om Fräsböckerna, fast är nog en smula knepigare att läsa själv. Men låt inte det hindra dig - be någon vuxen att läsa högt om du inte riktigt orkar. För visst ska du få ta del av sommaräventyret

Kasper och Osis

av Stellan Sjödén

!!!

Jag tycker att det är alldleles fantastiskt spännande att läsa om vad som hände dendär sommaren då katten Kasper bestämde sig för att lämna det trygga hemmet och ge sig ut på luffen. Det bästa av allt är att boken inte bara är uppfylld av "pang-pang-wow-wow" utan att man liksom lär sig att tänka. Ett annat sätt att beskriva boken skulle kunna vara: den är filosofisk. Och alldeles jättefin. Utmärkt sommarläsning för alla, stora som små!

Bonusinfo: bilderna som alla har egna namn är väldigt vackra.

Bonusinfo nummer 2: Smartheterna blir nästan till ordspråk. Jag tror jag ska skriva av några stycken innan jag lämnar tillbaka boken till bibblan.

Och vet ni vad - det finns två fortsättningsböcker om Kasper. Det kan kännas skönt att veta när det är som allra läskigast i boken.

/ka

Kattgalningar!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 02 Jun 2008 15:00:00 +0200

Vad är det egentligen med katter? En del är jag livrädd för (Bosse är brandgul och har bitit mig hårt i huvudet en gång) och andra får mig att nysa tills jag får näsblod. Andra katter är helt enkelt jättesöta. Säga vad man vill om dessa djur - en egen vilja har de verkligen! Ks föräldrar fick väldigt ofta besök av en katt förut. Katten var rätt gammal och skruttig och haltade kraftigt. Han var alltid hungrig och väldigt rädd. Men samtidigt himla nyfiken. Till sist flyttade den gamla katten in till Ks föräldrar. De kallade honom för Pelle. Han var jättesöt. Men en dag gick han ut och kom inte tillbaka. Vi saknar honom väldigt mycket fortfarande.

Ungefär samma sak händer för Martin. Martin vill helst av allt i världen ha en hund och blir nästan arg när en katt börjar följa efter honom. Fast snart vänjer sig Martin vid den stora, orangefärgade katten och börjar till och med att gilla den. Martin döper katten till Katten Katt. Sött va? Läs mer om Martin och Katt i boken Katten Katt av Lasse Ekholm. Det är en riktigt spännande historia - ibland känns den som en deckare.

En annan som också blir hittad av en katt är Jenny. Så länge hon kan minnas har hennes högsta önskan varit att få en katt. Men nej, föräldrarna går inte med på det. Fast kan de verkligen säga nej när det plötsligt dyker upp en alldeles oemotståndligt söt, orangefärgad (!!!) och mycket hungrig katt i trädgården? Läs Anne B. Ragdes bok Jag vill ha en katt! så får du veta hur det går...

/ka

Ser du stjärnan i det blåååå?

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 20 May 2008 16:20:00 +0200

Det gör nämligen Astrid på vägen hem från affären. Mamma berättar att ens önskningar slår in om man ser en stjärna falla exakt precis just när man önskar. Eftersom det har varit en riktig SKITDAG önskar Astrid att hon var en hund - de verkar ju ha det så himla bra! PANGBOM - Astrid blir en hund. Men hur kul är det egentligen? Läs

Önskestjärnan

av Ingelin Angerborn

så får du veta ett och annat. Det är både spännande, fnittrigt och faktiskt rätt läskigt när hund-Astrid försöker få bästisen Vera och alla andra att fatta att hon har blivit förvandlad. Det värsta av allt är att ingen saknar människo-Astrid! Alla beter sig som att det är helt normalt att hon är hund. Voj, voj, hur ska det gå? JAg vet eftersom jag har läst ut boken. Välkommen till bibblan och

Gläfs! Gläfs!

/ka

Pssst till alla vuxna! Jag gissar att det är roligt att läsa Önskestjärnan högt för barn någonstans mellan 7 och 10 år!

Smal eller mager, Sofie?

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 12 May 2008 11:20:00 +0200

Jag gillar hästar. Faktiskt skulle man kunna säga att jag älskar dem. De luktar gott och är varma, vackra och vidunderligt vilda. Lina gillar också hästar. Men hon får inte rida. Varfördå, kan man undra? Sofie undrar en annan sak också: när hon sitter bredvid Lina i matsalen, ser Sofie att Lina är väldigt smal. Hon ser också att Lina inte äter något annat än ett äpple och lite, lite sallad.

Sofie är himla modig, tycker jag, för gissa vad hon gör?! Hjälte-Sofie går fram till Lina och frågar om hon är sjuk. Och det är hon, Lina är så sjuk att hon inte får rida. Ridläraren säger att hon har blivit för mager och måste gå upp i vikt för att kunna börja rida igen. Det blir svårt. Hur ska det gå?

Läs själv i denna mycket lättlästa bok:

Smal eller mager, Sofie? av Jørn Jensen.

/ka

SE HIT, alla som älskar "Alla älskar Sigge"!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 04 Apr 2008 13:21:25 +0200

Ja, se verkligen hit, för nu har jag den stora äran att presentera:

Teddy till salu

av ingen annan än flaskpostarfavoriten

Lin Hallberg

Elsa är åtta år och trött på att allt bara är låtsas. Låtsas-pappa Johan, låtsas-syster Mikaela och - ja, i skolan tror de att Mikaelas häst också är på låtsas. Men Santos finns på riktigt - han står i stallet på gården där Elsa och Mikaela bor med Elsas mamma och Mikaelas pappa. Hur mysigt som helst!

Fast nu är det inte särskilt kul. Santos längtar efter sällskap, det kan vem som helst se. Föräldrarna säger att de inte har råd med fler hästar. Men en dag hittar Mikaela en annons i tidningen där det står: Teddy till salu!

Vad tror du att det händer sen? Det får ni veta om ni läser boken, såklart. Förstår ni vilken tur ni har - det finns redan tre böcker om Mikaela (som kallas för Myggan) och Santos!

/ka

Nya Sigge-boken!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Wed, 26 Mar 2008 11:01:15 +0100

Många gillar böckerna om Sigge (Hej Ida) och väntar med stor förväntan på nästa bok. Och nästa. Den senaste i raden av Sigge-böcker har Lovisa H, 9 och 1/2 år läst:

Bok: Ridläger med Sigge

Författare: Lin Hallberg

Boken handlar om: en flicka som heter Elina och hon går på ridskola. Hennes älsklingshäst heter Sigge. Det finns dom här böckerna också: Alla älskar Sigge, Torsdagar med Sigge, Sam och Sigge, Kom igen, Sigge och Sigges kompisbok.

Så här tycker jag om boken: Den är bra! I början så är den rolig och sen jättespännande. Jag tycker om den.

Sofia lägger till: Ni har väl inte missat att Flaskpostarna fick sig en pratstund med Lin för ett tag sedan?

Sorgligt, spännande och alldeles underbart...

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sat, 26 Jan 2008 11:10:00 +0100

Wow, vilken bra bok jag läste när jag var hos min farmor förra helgen. Den innehåller allt jag önskade av en bok när jag var 12 år: sorgligt, dum mamma och kärleken mellan en människa och ett djur.

Sukari, min vän

av Ginny Rorby

har tagit många år att skriva. Det kan jag förstå, för det ligger mycket arbete bakom denna fina bok. Huvudpersonen, Joey, är döv sedan några år tillbaka - av anledningar vi inte vet så mycket om. Mamman vägrar låta Joey lära sig teckenspråk och beter sig allmänt konstigt tycker jag.

En dag när Joey är ute och kollar in omgivningarna möter hon en gammal man och hans schimpans. Ja, du läste rätt - gubben har en schimpansbaby som husdjur! Mannen och schimpansen, Sukari, kommunicerar med teckenspråk och Joey går snart dit varje dag. Men mamman anar oråd och blir riktigt ruskigt vidrigt arg...

Här är det fullt av underbarheter, hopp och misströstan. Å, vad jag tyckte om att läsa Sukari, min vän! Hoppas att du gör det också!

/ka

Den vita giraffen

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sat, 12 Jan 2008 14:55:00 +0100

av Lauren St John

är en jättespännande och ganska sorglig bok. När Martines föräldrar dör i en brand, har hon ingenstans att ta vägen. Den enda släktingen är en sur gammal tant (mormor) som bor i Sydafrika. Bort från England, alltså, och till viltreservatet. Det skulle vara en dröm för djurintresserade Martine om det inte vore för att hon saknar sina föräldrar så mycket. Mormorn är dessutom arg, nästan elak, och skolan är fin men klasskompisarna hemska. Martine gråter sig igenom nätterna. Tills en natt när det är ett förfärligt oväder och hon får en bestämd känsla av att någon iakttar henne...

J ag läste denhär boken för två år sedan, på engelska, och nu har den kommit ut på svenska. Den är fortfarande bra, men jag kan bli irritterad på en del saker som verkar vara slarv från översättarens sida. T. ex. heter det väl inte "hemarbete" utan "läxor" på svenska? Om man kan bortse från såna grejer, är Den vita giraffen riktigt bra.

/ka