FLASKPOSTEN - syskon

Mera Afrika för Ka

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 14 Jul 2008 11:05:00 +0200

Först tyckte jag att Sprickor och honungslim var jättetråkig och riktigt svår att komma in i. Å, det var för smetigt liksom, som om detdär honungslimmet i titeln klistrade ihop hela berättelsen i en sötsliskig och äcklig smörja. Men sen, efter ungefär 58 sidor eller så, föll jag pladask in i handlingen och lät mig själv rinna igenom hela berättelsen.

- Men vad handlar det om då, hallå, sluta tjata om dig själv och dina himla läskänslor!

- Åkerjrå, det är 1960-tal (kanske dina föräldrar föddes då?) i Sydafrika. Känner ni till Apartheid? Inte? Det måste vi råda bot på. Sådärja. Tolvåriga Emily bor med sina föräldrar och sin jättesnälla storasyster i ett tjusigt hus. På tomten finns tjänarbostäderna där en gammal man, Buza, och husets kokerska bor. Bägge är, förstås, svarta och har det riktigt dåligt. Fast Emily är inte heller glad. Det går inte en dag utan att föräldrarna bråkar och rätt snart är Emily säker på att mamman (som verkar vara helt vidrig, värsta snobbkärringen!!!) är otrogen med Dennis (fast hon låtsas att de bara spelar tennis).

Det känns tyvärr som att författaren Linzi Glass har försökt klämma in på tok för många problem på samma yta. Ibland fungerar det, det är såna böcker som jag verkligen gillar - dvs de böcker som lyckas beskriva eller kanske till och med omfamna det kaos som kallas för livet, fullt av olika komplexiteter* - men Linzi Glass är inte där än. Hon kanske klarar av det bättre i nästa bok. Som det är nu tycker jag att Sprickor och honungslim är alldeles för ojämn. Samtidigt kunde jag ju inte låta bli att ryckas med av berättelsen. Det händer nämligen mycket mer än vad man först kan tro. Direkt förfärliga saker, faktiskt. Men det tänker jag inte berätta om nu, såklart. Du får läsa själv och ta reda på saken helt enkelt.

/ka

* komplexiteter har ingenting med för stor näsa eller för liten snopp att göra. När man säger att något är komplext menar man att det inte är så enkelt som det verkar vid en första anblick. Läs mer om det här.

Mystisk person på besök...

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sun, 04 May 2008 18:25:45 +0200

Det är julafton och pappa är ute längre än vanligt. Plötsligt får Sigrid veta att han inte tänker komma hem alls - pappa har träffat en dum tant som han hellre vill bo med. Samma kväll berättar mamma att samma sak har hänt förut, att pappa har haft en annan tant alltså. När Sigrid var tre år fick hon en halvbror, men det har hon inte känt till förrän nu. Hänger ni med? Knepigt tycker jag. Vilken himla dum pappa!

Det är nu Sigrid bestämmer sig för att försöka träffa sin lillebror, och det är nu hon blir

Den mystiska besökaren

Boken är skriven av Gunilla Banks (som har gjort massor av bra böcker, både nyss och för länge sedan) och jag vill verkligen rekommendera Den mystiska besökaren till många. Lättläst är den till råga på allt!

/ka

Spiderwick-yra!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 03 Mar 2008 21:55:00 +0100

Hurra vad bra de var - de fem Spiderwick-böckerna (av Holly Black och Tony DiTerlizzi)! Har precis läst dem och fascinerats av en pipgris, älvor, vättar och läskiga troll.

I första boken: Vättar i väggen, flyttar syskonen Jared, Simon och Mallory till Spiderwicks herrgård tillsammans med sin mamma. Ganska snart blir det uppenbart för syskonen att det händer märkliga och oförklarliga saker i huset.

Jared hittar ett dolt bibliotek (det vill jag också göra!) och i biblioteket en fälthandbok över diverse mystiska väsen och oknytt.

Sen brakar det verkligen loss i böckerna och syskonen råkar ut för det ena mer hisnande äventyret efter det andra.

Böckerna har blivit film och i morgon ska Flaskposten-Ka och jag tillsammans med trevligt sällskap gå på festlig förhandsvisning! Jag längtar!!!

/Sofia

Huuu, otäckt värre....

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Thu, 31 Jan 2008 16:50:00 +0100

Ja, nu är det läskigt. Eller var, snarare, för jag har läst ut Hon släpper dig aldrig av Kate Cann. (Jag hade glömt min nyckel hemma i morse och fick åka jättelångt till Ks jobb för att kunna komma in hemma. Alltså har jag åkt fyra olika sorters tåg X 2 idag. Det tog totalt tre timmar, och på det hann jag läsa en hel del.)

Boken, som är rätt tjock, handlar om Amber 18 år, som kämpar för att ta sig ur familjens hårda grepp. Familjen består, förutom Amber, av mamma och halvsystern Poppy som är hemskt nervös och speciell av sig. Eller: det är inte bara Poppy som är speciell - mamman är VÄLDIGT konstig. Allt i hemmet kretsar kring hur Poppy mår och Ambers enda uppgift i livet tycks vara att hålla Poppy och mamman på gott humör. Nu är det sommar och Amber har fått nog. Hon beger sig iväg till en helt annan ort, låtsas att hon åker till en vän på semester, men har inga planer på att återvända.

Hon flyttar in i ett kollektivboende (många som bor i samma hus och delar på hyran) i ett gammalt hus. Allt är ganska bra, men snart känner hon av otrevliga stämningar i huset. Det knakar och låter från vinden och till sist kan Amber inte låta bli att gå upp för att se efter... Och så telefonsamtalen till mamma och Poppy då, där de gråter och oroar sig och ger Amber dåligt samvete.

Alla som gillar gotiska spökskräckisar sprängfyllda av spindelnät och knakande gamla väggar räcker upp en hand! Kasta er över Kate Canns ruggiga bok, samt missa inte den mer lättlästa Kråkflickan (det kommer en fortsättning på den - oj, vad jag längtar!).

Om du är bra på engelska, kan du läsa lite om hur författaren tänkte när hon skrev Hon släpper dig aldrig här, på hemsidan.

/ka

Hur långt skulle du gå...?

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sat, 26 Jan 2008 10:30:00 +0100

Röster

av Lee Wheatherly

är en rätt otäck historia om Kylie som gör allt för att bli vän med klassens drottning Jaz. Det är lättläst, spännande och som sagt ganska hemskt ibland. För Kylie kommer på att hon kan skrämma upp en kille och få honom att göra förnedrande saker - annars slutar inte rösterna i hennes huvud att störa henne, påstår hon.

Shälvklart hör Kylie inte röster - hon vill bara imponera på Jaz. Och det är kul, Jaz tar Kylie till sig som sin nya bästis. Men en dag går det för långt...

/ka

Döden finns liksom

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 22 Jan 2008 16:40:46 +0100

Ja, det är så det känns efter ett tag. Först, precis när pappa dött efter att ha blivit skjuten i sin godisbutik, kan Yassir inte fatta att det är sant. Han vill hämnas på de skyldiga! Men i denhär boken lär han sig tänka på ett annat sätt om döden, bland annat tack vare polisen Ika, och börjar långsamt acceptera att döden finns liksom. Kompisarna tycker att han blivit flummig och lite mystisk, men de gillar honom förstås ändå. Åh, vilket fint kompisgäng han har, Yassir!

Jag tycker att detta är en fin bok av Marie-Chantal Long. Yassir, Tove, Shejkis och de andra finns med i böckerna Ingenmansland, Solar Plexus och Tjaba Shejkis. Är det någon annan som har läst dem? Inte jag!

/ka

Överklass = lycka?

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Wed, 12 Dec 2007 13:24:35 +0100

Nej, skulle nog majorsdottern Louise Stjärnstedt säga. Och efter att ha läst om hennes öde i Skärvor av kristall är jag benägen att hålla med. Detta är det sjätte delen i långserien om systrarna Andersson och deras döttrar.

För snart ett år sedan skrev jag här på Flaskposten om den femte delen, Det fjärde rummet. Det finns många saker som är bra med serien. En av dem är att delarna är fristående, dvs det spelar ingen roll i vilken ordning man läser dem. Visst kanske det känns roligt att läsa historien från början till slut, men jag tycker att det är lika kul att läsa böckerna lite hipp som happ och på så sätt lägga ett slags pussel för att få reda på mer om kvinnornas relationer till varandra.

Louise har vuxit upp med sin stränga pappa och två bröder. Mamman har legat på mentalsjukhus nästan så länge Louise kan minnas. Detta är inte något man talar högt om 1938, då romanen utspelar sig. Boken börjar med mammans begravning; det var hjärtat har pappa sagt. För första gången på länge möter Louise sina släktingar på mammans sida och börjar ana att pappa kanske inte alls är dendär snälla pappa han kanske försöker framstå som - när han är på gott humör, vill säga.

Nej, Rutger Stjärnstedt är verkligen en vidrig figur på alla sätt och vis. Jag blir fruktansvärt arg på honom när jag läser boken. Varför? Ja, du får väl läsa själv och ta reda på vad jag menar...

Själv kommer jag längta ända tills Solveig Olsson-Hultgren kommer ut med nästa bok i serien.

/Ka

Nöff nöff Benny

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 31 Aug 2007 14:40:00 +0200

Känner du Benny? Ja - Benny i Nämen Benny och Jamen Benny... Nu är Benny och lillebror tillbaka som tur är. Här kommer NÖFF NÖFF BENNY! Jag har längtat så mycket!

Jag har läst någonstans ibland att en del är arga på böckerna om Benny för att de handlar om en tuff pojk-gris och för att de flickor, kvinnor, tanter och damer som finns med bara är snälla och tar hand om pojkarna hela tiden. Men i Nöff nöff Benny är det inte så, så slappna av alla argisar! Här är det Klara som hittar på att alla ska springa fortfort runt pölen. Och det är Klara som hjältemodigt räddar de stackars pojkarna....

Barbro Lindgren är en av mina största idoler! Här är ett idolporträtt:

Nöff nöff /ka

Inte bara tennis av Peter Barlach

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sat, 10 Mar 2007 13:29:28 +0100

Mamma och John har en pakt: de har köpt ett par nya tennisskor för 1099:- men låtsas att de var på rea när pappa undrar. Fnissiga åker de hem i bilen: Vi härmar alla gamla och fula vi ser i bilarna runtomkring i bilkön. Mamma kallar dem för gubbstruttar och tantamajor. Vi gör fula grimaser och mamma trollar fram värsta dubbelhakan när hon ska likna en jättefet gubbstrutt i en Volvo bredvid oss. När de kommer hem har de svårt att hålla masken.

Några veckor senare ringer pappa när John är hos Clara och spelar dataspel. Han låter allvarligare på rösten än någonsin och kräver att John kommer hem. Utanför huset står en polisbil.

Läs denhär både roliga och sorgliga boken om att gå i sexan, ha en jobbig syrra, få skavsår, ha en underbar hund, kompisen Simon Thor och om en mamma som bara går och dör.

Här kan du kolla in vem författaren Peter Barlach är och vad han har för sig.

/Ka