FLASKPOSTEN

jag fick ha lika kul på jobbet som Nils och Pia har på dagis*.

Efter lite tjurande från Nils sida bestämmer sig barnen för att leka superhjältar. Nils vill vara Batman. Det vill Pia också. Bråk! Nils bestämmer att Pia får vara en kattunge.

och det är hon. En supercool superhjälte kattunge.

Tillsammans flyger Batman och Superkattungen ut i universum på ett fantastiskt äventyr. Rummen på dagis förvandlas till djungel. De hittar en skatt och slåss mot drakar.

Att leka är inte helt lätt. De blir osams och sams och osams igen. 

Vid sidan av Stina Wirsén tycker jag Emma Adbåge är otroligt duktig. Jag var superhjälte säger vi! har teckningar som roliga och kluriga. Samtidigt som vi får föjla med Batman och Superkattungen i deras superhjältevärld ser vi hela tiden de verkliga rummen på dagis. Låter det mysko?

Det är bara så bra. Skynda och hugg tag i närmsta exemplar av Jag var superhjälte säger vi!

/Sofia

ps * även här går barnen på dagis. Kolla tidigare inlägg här om dagis vs förskola. ds 

Idag vill jag hurra för Aston!

Johanna älskar Aston, det skrev hon om här. Jag älskar också Aston. Boken Johanna skrev om: Astons stenar är fantastisk fin.

Nu fyller Aston snart år och packar in allt i presenter. Veckan börjar med en snorig måndag, pasta med fisk och en kissnödig mamma. Veckan slutar (nästan, det är torsdag) men paket till Aston. En cykel. En drake. Och en superbra planka. För plankan kan följa med till dagis*. Cykeln och draken tål inte vatten och ute bara regnar det. Som tur är blir det fint väder till helgen och då åker draken fram och med på en festlig utflykt.

Men...

var brukar drakar fastna? Joo högt upp i träd. Vilken tur att plankan är med så Astons pappa kan försöka peta ner draken.

Lotta Geffenblad har berättat om Aston och också ritat de fina bilderna. Bilderna är inte bara fina - de är helt underbara! Bara regnet som strilar över fönstrena gör boken värd att låna eller köpa. 

Men den är så mycket mer än regn på fönstren. Läs Läs LÄS Astons presenter. Och njuuuuut av bilderna. Och spana efter Prick och Fläck som dyker upp!

/Sofia

*I många böcker står det att huvudpersonen går på dagis. Dagis finns inte längre - det heter förskola nu för tiden! Fast det är klart... Aston kanske lever "för länge sedan" när dagis hette dagis...

Det är ingen hemlighet att jag ÄLSKAR Stina Wirséns finafina underbara teckningar och böcker. Tidigare har jag skrivit om dem här och här och här och faktiskt här också.

Nu är hon tillbaka med fågel, gula katten, rosa nallen, beiga nallen och kanin. 

I Vem är söt funderas det hit och dit om vem som egentligen är söt? Det bråkas och skriks, arga ögonkast far över sidorna, tårar väter ner boksidorna.  

För vem är söt? Vad är fult? Vems smak är det som bestämmer?

Lika bra som vanligt är Stina.

Förresten är det ju hon som ligger bakom teckningarna i boken Karin skrev om här.

/Sofia - som ska läsa Vem är söt en gång till. och en gång till. 

Hela klass 1b vill ha disko. På diskot vill de dansa, äta popcorn och leka lekar.

Alla blir jätteförväntansfulla och pirriga i magen när de tänker på diskot. Och på att dansa. Men hur dansar man egentligen undrar Oscar och Frank? Hjälp får de från lite oväntat håll.

 Frank vill gärna dansa med Alice. Hur gör man för att våga bjuda upp någon?

När jag gick på lågstadiet älskade min klass att ha disko och klassfester! Och det var precis som i Helena Bross bok Vi vill ha disko. Förväntningar, spänning, funderingar kring dans och kläder.

Och lika kul som barnen i klass 1b får det på sin klassfest hade vi i min klass.

/Sofia - som blev nostalgisk av att läsa Vi vill ha disko

På ett torg nära där jag bor finns en fin staty. Den föreställer tre små ljusrosa elefanter.

Så här ser statyn ut. Namnet på statyn är Lilla elefanten drömmer.

Ibland brukar jag tänka att det är elefanten Pomelo som står där med några elefantkompisar. Fast Pomelo bor egentligen i ett grönsaksland. Där umgås han med snigeln Gigi, leker päronträd, jagar mygg (och fastnar med sin långa snabel), blir rädd för sagor och blir kär i daggdropparna.

De två böckerna om Pomelo är verkligen underbara. Det är action med enkla knep. Roligt så det bara inte går att sluta skratta. Och lite melankoliskt emellanåt.

Pomelo den lilla elefanten

Pomelo blir kär

skrivna och ritade av Ramona Badescu och Benjamin Chaud.

Bonusbild: Pomelo springer ikapp med sniglarna.

/Sofia

Nu ska jag tipsa om en bok som jag egentligen tyckte var ganska tråkig. När boken kom i min väg på jobbet drogs jag till den som en fluga till en sockerbit.

Den såg så lockande ut med sitt röda omslag med gulddekor och en fin bild på en flicka, en katt och en hårig liten figur. Vid en snabb titt i den fängslades jag ännu mer: boken består till stor del av fantastiska och bitvis urhäftiga bilder.

Snabbt hem med boken och började läsa/titta på bilderna. 

Snaaaaark. Berättelsen var trååååkig och inte alls fängslande. En ganska banal historia om en flicka, Ottolina, som bor tillsammans med herr Hubb (den lilla håriga varelsen). Tillsammans ska de lösa ett fall med hundar som försvinner spårlöst samt juvelstölder.

MEN: lam handling till trots - det roliga upplägget i boken med bilder och vykort skickade till Ottolina från hennes föräldrar väger starkt upp och gör den värd att läsa. Även om vykorten inte direkt tillför handlingen något och mest känns malplacerade. 

Vågar du läsa Ottolina och mysteriet med den gula katten nu?

Skrev och ritade gjorde Chris Ridell. I nästa bok hoppas jag att han lägger ner lika mycket tid på handling som på sina bilder.

/Sofia 

I sådana fall är boken Min första småkrypsbok av Anja Baklien något för dig!

Djuren är indelade i kapitel som heter: Inga ben, En fot, Sex ben, Åtta ben samt Många ben. Under djur med en fot hittar vi t.ex. skogsnigeln! Det hade jag ingen aning om.

Och vet du hur en strimlus eller guldbagge ser ut? Om inte ska du titta i kapitlet Sex ben.

Bilderna i boken är fina närbilder på alla djuren. Inte nog med det. Du kan också fylla i var och när du hittade djuret!

/Sofia (som tycker det är lite läskigt med vissa småkryp särskilt daggmaskar) 

Matilda har två otroligt häftiga katter. De heter Bosse och Nisse och är SUPERSTORA. Att ta hand om så stora katter kräver en del t.ex. 20 liter köttsoppa varje dag.

Ni ser själva hur STORA katterna är! Inte konstigt att en del blir rädda när Matilda är ute och går med Bosse och Nisse.

Jan Lööf är fenomenal tycker jag. I love Matildas katter. Och då är jag egentligen en hundmänniska men Bosse och Nisse är så coola!

/Sofia

Idag fick jag ett spännande brev i min hand. Det var från teatern Francatrippa & Co och handlade om deras föreställning Lennarts listor.

 
Lennarts listor av Barbara Bottner och Gerald Kruglik är helt underbar! 

Och nu finns den alltså som teaterpjäs. Tyvärr ges pjäsen bara om man bokar in dem själva - inte på någon teater, då skulle jag springa dit och titta. Men kanske om jag har tur bokar något bibliotek in muspjäsen om den lilla rara Lennart som lever hela sitt liv efter sina listor. 

/Sofia 

Visste du att musklerna i kroppen är som gummiband gjorda av massa tunna trådar? Trådar som är tunnare än ett hårstrå!

Eller visste du att hjärnans storlek inte alls har något med hur smart man är? Blåvalens hjärna väger 7 kg (det du Johanna!) men människan är ändå smartare.

Eller att det i Sverige varje dag är ca 50 barn som börjar röka eller snusa (huu)?

Johanna tipsade tidigare om en spännande bok med fakta om naturen. Själv har jag läst en annan spännande och intressant, rolig och på vissa håll lite äcklig bok om människans kropp.

Boken heter rätt och slätt Människan, kroppen och knoppen och det är precis vad den handlar om. Skrivit boken har duktiga Lisa Bjärbo gjort. 

Tidigare har vi tipsat om hennes och Elin Lindells bok Pinsamt. Har du inte läs den så gör det också.

/Sofia