FLASKPOSTEN

Kommer ni ihåg att jag berättade om Cirkus i skolan för rätt länge sedan? Då kanske ni också minns hur lycklig jag var när jag fick träffa Lin Hallberg? Hon avslöjade en massa spännande hemligheter om vad som skulle hända i fortsättningen på Cirkus i skolan. Gissa om jag har längtat efter att få läsa Samuels cirkuslada? I onsdags var det äntligen dags. Jag lade boken i väskan och läste på vägen hem från jobbet. Sen blev jag sjuk och låg i soffan och var riktigt krasslig. Igår, torsdag, kände jag mig lite piggare och läste boken tre hela gånger från pärm till pärm. För så bra var 

Samuels cirkuslada!

 Men vad handlar den om då? Jo, alla som har läst Cirkus i skolan vet att det blev just cirkus i skolan när Amanda kom inflyttandes till byn från Stockholm. Tjejerna bestämde sig direkt för att Amanda var snobbig, men Samuel märkte att Amanda var den bästa kompis man kunde tänka sig. Nu planerar de för fullt inför en superstor cirkusföreställning och drar in alla djur de känner. Fast djuren är inte direkt väluppfostrade... 

Samtidigt är det rätt knivigt i skolan. En dag kommer någon med en tidning till skolan. Hon viftar med den och frågar om det är sant att Amandas mamma är en kändis. - Nej, hon är skådespelerska, viskar Amanda. Och så är cirkusen i gång igen...

 Jag vill lära känna Amanda på riktigt. Och Samuel. Och vara med i deras cirkus. Snälla, får jag vara med? (Det finns fler som också vill det...)

/ka 

Idag vill jag hurra för Aston!

Johanna älskar Aston, det skrev hon om här. Jag älskar också Aston. Boken Johanna skrev om: Astons stenar är fantastisk fin.

Nu fyller Aston snart år och packar in allt i presenter. Veckan börjar med en snorig måndag, pasta med fisk och en kissnödig mamma. Veckan slutar (nästan, det är torsdag) men paket till Aston. En cykel. En drake. Och en superbra planka. För plankan kan följa med till dagis*. Cykeln och draken tål inte vatten och ute bara regnar det. Som tur är blir det fint väder till helgen och då åker draken fram och med på en festlig utflykt.

Men...

var brukar drakar fastna? Joo högt upp i träd. Vilken tur att plankan är med så Astons pappa kan försöka peta ner draken.

Lotta Geffenblad har berättat om Aston och också ritat de fina bilderna. Bilderna är inte bara fina - de är helt underbara! Bara regnet som strilar över fönstrena gör boken värd att låna eller köpa. 

Men den är så mycket mer än regn på fönstren. Läs Läs LÄS Astons presenter. Och njuuuuut av bilderna. Och spana efter Prick och Fläck som dyker upp!

/Sofia

*I många böcker står det att huvudpersonen går på dagis. Dagis finns inte längre - det heter förskola nu för tiden! Fast det är klart... Aston kanske lever "för länge sedan" när dagis hette dagis...

Egentligen borde jag inte skicka ut denhär flaskposten till er. Stackars alla ni som hittar och läser den. Glöm inte bort att jag varnade er - ni borde inte läsa längre än hit.

 XXXXXXXX XXXXXXX! Xxxxx, xxxxxx, xxxxxx xxx xxxxxxxxx. Xxxxxxxx. Xxxxxxxx. Xxxxxxxx xxxx xxxxxxxx xxxxxx xxxxxx... Xxxxx, xxxxx xxx xxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxx. Xxxxx xxx xxxxxxxx xxx? Xxxxxxx, xxxxx, xxxx, xxxxxx xxx xxxxx!

Va? Är ni fortfarande med? Skyll er själva, jag ska just avslöja en topphemlig superhemlighet. Och gissa om jag kommer att ångra mig sedan?! Jag gör det nu, snabbt, innan jag ändrar riktning.

1. Jag har läst en väldigt hemlig bok. Den är till och med så hemlig att den inte har något namn. Eller: den har förstås ett namn, men Namnet på boken är hemligt.

2. Jag borde inte skriva att boken får mig att tänka på Konstmysteriet, böckerna om Molly Moon, Drakväktaren, Dödens fält, David & Larissa och Hemligheternas bok.

3. Jag tänker inte berätta ett jota om innehållet, bara att... Nej, jag låter bli. Eller: OK, då, bara ett litet ynka citat. Beredd?

De gick in genom dörren och blev stående i ett litet, källarvalvsaktigt bibliotek som var fullproppat med böcker - staplar av böcker - som alla var sällsynta och ovärderliga, det syntes direkt. En del var förgyllda och prydda med ädelstenar. Andra hade mässingsbeslag och var inbunda i skinn. En del såg ut att vara så gamla att de skulle förvandlas till damm om man rörde vid dem. Det var som att komma in i en skattkammare av böcker som samlats in av piratbibliotekarier.

Nu berättar jag inget, inget, inget mer. Eller jo - jag kan ju inte låta bli att visa er bokomslaget också, så att ni vet vad det är ni ska hålla er borta ifrån:

 /ka

Hela klass 1b vill ha disko. På diskot vill de dansa, äta popcorn och leka lekar.

Alla blir jätteförväntansfulla och pirriga i magen när de tänker på diskot. Och på att dansa. Men hur dansar man egentligen undrar Oscar och Frank? Hjälp får de från lite oväntat håll.

 Frank vill gärna dansa med Alice. Hur gör man för att våga bjuda upp någon?

När jag gick på lågstadiet älskade min klass att ha disko och klassfester! Och det var precis som i Helena Bross bok Vi vill ha disko. Förväntningar, spänning, funderingar kring dans och kläder.

Och lika kul som barnen i klass 1b får det på sin klassfest hade vi i min klass.

/Sofia - som blev nostalgisk av att läsa Vi vill ha disko

Vill du läsa en rolig bok som kanske kan inspirera dig till att börja göra saker själv i höst? Skriva egna hip hop-texter, göra egna serier, sy superspeciella kläder eller vad som helst som är din grej!

Leta upp Kung Steves självlysande hip hop bibel som Thomas Fröhling har skrivit! Det står i varningsrutan (sån där svartvit ruta ni vet, som brukar finnas på en del skivomslag med varning för texternas innehåll) utanpå att det är en "farligt grym bok" och nu har jag precis läst den och kan bara hålla med!

Jag gillar 14-åriga Steve och hans bibel jättemycket, trots att hip hop inte riktigt är min tekopp! Steve tänker en massa, gör listor och lär ut viktiga knep om hip hopens beståndsdelar, men framför allt om att våga göra grejer själv och vara på sitt eget sätt. Sånt tycker jag rockar!

Här kommer min favoritlista med extrabra och tänkvärda tips från Steve:

• Var inte rädd för att göra fel. Fel kan vara bra. Utnyttja missarna till din fördel. Det är så det föds nåt nytt. Det är då man hittar helt egna grejer.
• Var inte för hård mot dig själv när du uppfinner nytt. Jobba på och lägg i en stor hög. Sen tar du en paus. Senare kan du döma. Men blanda inte ihop dom två momenten. Först skapar du som en galning. Sen bedömer du. Aldrig samtidigt.
• Träng igenom dom första stapplande idéerna. På andra sidan väntar nya häftigare världar.

/Yo!hanna

Lugna er nu allihopa. Jag vet att ni har suttit framför datorn och fullkomligt gått åt av nyfikenhet hela morgonen. Nu ska jag äntligen berätta varför jag är arg på Petter Lidbeck. Fast först ska ni få läsa en grej jag skrev för typ en månad sedan, jag skrev det i en anteckningsbok. Såhär stod det:

Tanten står och glor på mig med sina små grisögon och säger:

- Men så hääääärligt att det finns barn här i grannskapet! Ååå, så ljuvligt! Jag älskar barn! Älskar ni inte klingande barnaskratt så säg!!

Först blir jag alldeles kall. Sen tänker jag: sorry, tanten, nu har jag hört dethär en gång för mycket. Och sen exploderar jag. Och skriker:

- Men så hääääärligt att det har flyttat hit en tant! Ååå, så underbart! Jag älskar vuxna! Älskar ni inte tanternas glada skratt så säg?!

Lite längre ner på sidan i min anteckningsbok står det: 

WOW! Dethär kan ju bli värsta bästa boken! 

Haha, det trodde jag ja. Det är ingen idé för mig. För Petter Lidbeck har redan gjort det: skrivit en bok som handlar om en tant som tror att hon älskar barn. Såhär står det på de första två sidorna i boken Världens elakaste fröken:

 När Karin Karlsson bestämde sig för att bli lärare trodde hon att hon älskade barn. Det brukade hon säga när folk frågade varför hon ville bli lärare. 

- Å, sa hon, det är för att jag älskar barn.

Det var korkat sagt. För ingen säger någonsin:

- Å, jag älskar vuxna. Det är så härligt med vuxna, jag verkligen älskar vuxna.

Men barn kan man tydligen bunta ihop lite hur som helst.  

Nu har jag lugnat ner mig. Jag är fortfarande arg på Petter Lidbeck. Han har ju snott min fina idé! Men jag är rätt glad också, eftersom han har skrivit en superbra bok. Läs, läs, läs! Din lärare kommer garanterat att verka som en underbar ängel efter att du har plöjt igenom Världens elakaste fröken.

/ka 

och mitt tangentbord.Tangentbordet / ja, ni fattar. Jag har tryckt p[ allt som kr''vs. Anda vagrar tangentbordet fatta att jag ar svensk och vill anvanda a, a och o.Nej, inte a, a och o. Tank dig tva prickar ovanfor varje bostav sa hanger du kanske med.

/ Jaha, och Petter Lidbeck, da_ Asch, det far ni se nar jag kommer till jobbet. Det funkar ju inte att skriva sahar.

/ hejhej fran ka

Vill du vara med om ett äventyr som tar dig till ett annat land - ett land dit det inte går att åka på vanligt sätt med buss, bil, tåg osv?

Då tycker jag du ska gå på bio och se den nya filmen om Narnia: Prins Caspian. Oj vad spännande och otäck den var. Men faktiskt också riktigt rolig.

 Här är filmens officiella hemsida där du bl.a. kan se hur du skulle se ut om du bodde i Narnia.

/Sofia 

Jag blev hejdundrande glad när jag hittade det här inlägget hos Onekligen-Lisa. Hurra hurra hurra!

/Sofia 

Lilla Spigg är en påhittig liten fisk som alltid kommer för sent till skolan där fröken Rocka är lärare.

Kaninfisk, Klumpfisk, Spindelfisk och Lilla Kalle Kolja är alltid i tid. Spigg - han berättar de mest fantastiska historierna varför han är sen. Har han verkligen träffat en sjöjungfru? Blivit fångad av en bläckfisk?

En dag dyker inte Spigg upp förrän skoldagen är slut. Han har nämligen varit  med om ett äventyr som är riktigt spännande att läsa om. Det börjar med att Spigg inte ser nätet, nätet som kastats i vattnet av ett gäng fiskare. Och den här historien - den är alldeles sann!

Dyk ner i havet och ta del av Spiggs fantastiska värld du också! Boken: Lilla Spigg av Julia Donaldson och Axel Scheffler.

/Sofia