FLASKPOSTEN

Kommer ni ihåg att jag berättade om Cirkus i skolan för rätt länge sedan? Då kanske ni också minns hur lycklig jag var när jag fick träffa Lin Hallberg? Hon avslöjade en massa spännande hemligheter om vad som skulle hända i fortsättningen på Cirkus i skolan. Gissa om jag har längtat efter att få läsa Samuels cirkuslada? I onsdags var det äntligen dags. Jag lade boken i väskan och läste på vägen hem från jobbet. Sen blev jag sjuk och låg i soffan och var riktigt krasslig. Igår, torsdag, kände jag mig lite piggare och läste boken tre hela gånger från pärm till pärm. För så bra var 

Samuels cirkuslada!

 Men vad handlar den om då? Jo, alla som har läst Cirkus i skolan vet att det blev just cirkus i skolan när Amanda kom inflyttandes till byn från Stockholm. Tjejerna bestämde sig direkt för att Amanda var snobbig, men Samuel märkte att Amanda var den bästa kompis man kunde tänka sig. Nu planerar de för fullt inför en superstor cirkusföreställning och drar in alla djur de känner. Fast djuren är inte direkt väluppfostrade... 

Samtidigt är det rätt knivigt i skolan. En dag kommer någon med en tidning till skolan. Hon viftar med den och frågar om det är sant att Amandas mamma är en kändis. - Nej, hon är skådespelerska, viskar Amanda. Och så är cirkusen i gång igen...

 Jag vill lära känna Amanda på riktigt. Och Samuel. Och vara med i deras cirkus. Snälla, får jag vara med? (Det finns fler som också vill det...)

/ka 

Hoho! Jag gillade inte Mangabibeln och vågade inte läsa Kick off! Därför lät jag K göra det och såhär tycker hon:

Först verkar det som att det bara handlar om fotboll - och jag tror att man måste bry sig om fotboll för att tycka att dethär är roligt. Sen handlar det om spöken också. Och vänskap. Och kärlek. Bilderna är jättefina med typiskt japanska ansiktsuttryck. Dom som har gjort Kick off! är svenskar, så det är lite tråkigt att det inte märks mer. Huvudpersonen och hans kompisar äter kebab i stället för sushi men annars känner man igen det mesta från andra Manga-serier, särskilt den roliga lilla hamstern. En sak känns jättekonstig om man är van vid annan Manga: man ska läsa boken "som vanligt", dvs INTE börja längst bak. Det är förvirrande.

Boken är lite spännande, lite gullig och lite rolig. Tycker du om serier och fotboll, gillar du säkert denhär serien. Boken är den första delen i en serie som kommer att få (många?) fler delar.

Ka: Oj, där fick jag lära mig en hel del om Manga. "Den roliga lilla hamstern" - känner ni till den?

Äntligen, äntligen är FLASKPOSTEN INTERVJUAR tillbaka, hurra! Denhär gången träffar vi Jessika Berglund som har skrivit böckerna om Alva och skrivit i och illustrerat fina naturböcker. Jessika har skrivit en bok för vuxna också, fast den behöver vi ju inte prata om här... Är ni beredda? Här kommer den - intervjun!

1. Varför skriver du böcker? / Hur kom det sig att du blev författare?

Jag skriver för att det är roligt. Jag tycker att det är så väldigt mycket lättare att utrycka sig i skrift, bland annat eftersom man då får tillfälle att redigera det man säger. När jag pratar kommer allt gärna lite för fort och i fel ordning. Att jag började skriva böcker kom sig kanske av att de böcker jag ville läsa inte fanns? En ganska konstig anledning, men det var nog så. Fast jag hade väl inte fortsatt om det inte vore roligt. De där böckerna som fattades var kapitelböcker för yngre barn, och när jag väl börjat skriva var jag fast.

2. Har du någon ny bok på gång?

Självklart, hela tiden. Men vad det blir och om någon vill ge ut det får vi se. Jag har två barnboksmanus som ligger på förlag och väntar och datorn full av vuxenprojekt så för hoppningsvis blir det något av något.

3. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?

Vet inte? De är ju inte så många och jag tycker om dem allihop. Faktiskt, det gör jag och det känns skönt. Personerna jag skriver om kommer med tiden väldigt nära.

4. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb (har du fler jobb än författandet)?

Skrivandet i sig är roligast, jättekul faktiskt. Sen gör jag ju bild också, det är också roligt men liksom mycket tyngre. På det hela taget är det ett fysiskt tungt jobb det här, så svårt att sitta still så länge som man måste. Kroppen far illa av det. En tråkig sak är att vänta och vänta och aldrig veta vad som egentligen krävs eller om man själv kan bedöma vad man gjort eller inte. Jag håller på att bli kolossalt osäker på min egen förmåga. Vet liksom aldrig om det är bra, eller helt kass någonting. Det är läskigt. Att bli refuserad är pest men det måste man tåla. Ibland jobbar jag lite på dagis och det är roligt! Där får jag läsa sagor och berätta för barnen, jätteskoj.

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Jag funderade i helgen på om det kanske var en superkraft att kunna diska väldigt fort för hand? Det är ju i så fall inte särskilt glamoröst, men användbart. Om jag hade kunnat flyga så skulle jag flyga lågt och släpa magen mot mjukt gräs och trädtoppar. Det tycker jag verkar så härligt.

6. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

Det märker jag oftast medan jag skriver. Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mina böcker förstås, de handlar liksom inte om det. Det är mera platser och situationer och dem kommer jag på när jag råkar på dem i verkligheten. Det, eller något liknande. Det kan vara musik, väder, ett lösryckt ord bara. Sen när jag skriver så händer det genast mer av sig själv.

     7. Vilken är din/ditt favorit:

• Rätt

Fisksoppa kanske? Eller stora sallader med en massa frön och grejer? Allt med vinäger, och så kakor då, småkakor. Och glass, helst körsbärsglass. Hemgjord, med lite rom i. Gott!

• Ställe

Trädgården kanske? Eller där i skogen där det växer trattkantareller? Eller våran favoritö i havet, dit man bara kan åka när det är väldigt fint väder för vi har en sådan usel liten båt.

• Färg

Gult och orange, för då blir jag glad. Alla färger är fina.

• Djur

Min katt Seven, hon är så söt. Paddor, och igelkottar. Rödhaken?

• Bok

Jag är väldigt förtjust i Hjalmar Söderberg, och Cilla Nauman och de tidiga böckerna av PO Enqvist till exempel. I sommar har jag läst Paulrud och det var ju närmast smärtsamt bra. Jag tycker om det där när miljöer och händelser återkommer gång efter gång.

• Webbsida

Ja, alltså jag är inte så hemma på nätet att jag har någon favoritsida. Jag vispar mest runt. Nu har jag precis upptäckt de här bokbloggarna och det är roligt. Sen är det så konstigt när man skriver att fast man verkligen borde det så blir det löjligt lite tid till läsning för egen del…

Hejdå, Jessika!

/ka

... säger man ibland när man vill understryka att "det är lugnt". Fast i en bok som heter Inte hela världen, är det inte lugnt. Och det är hela världen som står på spel. För så säger Gud och Timnas pappa, Noa.

En enorm flodvåg är på väg. Endast de rättfärdiga skall räddas - alla andra är syndiga och skall dö för att sona sina brott. Noa är säker: han bygger en enormt stor ark och pressar in hela sin familj och så två djur av varje ras.

Känner ni igen historien? Den står i Bibeln. Fast där nämns bara Noas tre söner: Sem, Ham och Jafet. Det står ingenting om att han hade en dotter också. Tur att det har kommit en hel bok om dottern nu, hon hette Timna. Geraldine McCaughrean har också skrivit Det vita mörkret, som jag hyllade i februari. Inte hela världen är minst lika bra, fast förstås på ett helt annat sätt.

Jag gillar beskrivningen av hur trångt och äckligt det är på arken, det känns precis som att jag är där själv. Och FY, det är inte kul, vill jag lova. Alla är ständigt sjuka, men det är inte det värsta. Det värsta är att pappa Noa tvingar Timna och de andra att slå bort (och därigenom döda) alla människor som ber om hjälp.

Fattar ni - plötsligt måste Timna göra tvärtemot allt det hon tidigare lärt sig (bl. a. Älska din nästa såsom dig själv).

 Det är inte lätt. Särskilt inte när ...

Nej, det berättar jag inte här, förstås.

/ka

Igår kände jag såhär: jag vill bara gråta. Allt är grått och tråkigt och alla människor är fula.

Jag tog med mig en fin bok från jobbet och läste den på tåget hem (och de allra sista tio sidorna i sängen). Sen blev jag glad och världen blev rosenskimrande och människorna helt ok faktiskt. 

- Jaha, vad heter dendär himla boken som gjorde dig så glad då?

- Sockerbullen på kruskakullen, förstås. Å, vilken hurrabok! Om jag hade barn eller barnbarn skulle jag bums hallå och hej läsa den för dem mesamma.

/ka

Egentligen borde jag inte skicka ut denhär flaskposten till er. Stackars alla ni som hittar och läser den. Glöm inte bort att jag varnade er - ni borde inte läsa längre än hit.

 XXXXXXXX XXXXXXX! Xxxxx, xxxxxx, xxxxxx xxx xxxxxxxxx. Xxxxxxxx. Xxxxxxxx. Xxxxxxxx xxxx xxxxxxxx xxxxxx xxxxxx... Xxxxx, xxxxx xxx xxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxx. Xxxxx xxx xxxxxxxx xxx? Xxxxxxx, xxxxx, xxxx, xxxxxx xxx xxxxx!

Va? Är ni fortfarande med? Skyll er själva, jag ska just avslöja en topphemlig superhemlighet. Och gissa om jag kommer att ångra mig sedan?! Jag gör det nu, snabbt, innan jag ändrar riktning.

1. Jag har läst en väldigt hemlig bok. Den är till och med så hemlig att den inte har något namn. Eller: den har förstås ett namn, men Namnet på boken är hemligt.

2. Jag borde inte skriva att boken får mig att tänka på Konstmysteriet, böckerna om Molly Moon, Drakväktaren, Dödens fält, David & Larissa och Hemligheternas bok.

3. Jag tänker inte berätta ett jota om innehållet, bara att... Nej, jag låter bli. Eller: OK, då, bara ett litet ynka citat. Beredd?

De gick in genom dörren och blev stående i ett litet, källarvalvsaktigt bibliotek som var fullproppat med böcker - staplar av böcker - som alla var sällsynta och ovärderliga, det syntes direkt. En del var förgyllda och prydda med ädelstenar. Andra hade mässingsbeslag och var inbunda i skinn. En del såg ut att vara så gamla att de skulle förvandlas till damm om man rörde vid dem. Det var som att komma in i en skattkammare av böcker som samlats in av piratbibliotekarier.

Nu berättar jag inget, inget, inget mer. Eller jo - jag kan ju inte låta bli att visa er bokomslaget också, så att ni vet vad det är ni ska hålla er borta ifrån:

 /ka

Ja, hörrni, visst är det många som älskar Stephenie Meyers Om jag kunde drömma och fortsättningarna? Jag förstår er verkligen (är ett stort fan av Buffy och alla möjliga andra vampyrhistorier). Det finns bara ett problem med Bella tycker jag: hon är så himla liten och smal och sööööt och bräcklig, medan Edward liksom är stark och stenhård och tuff. Jag skulle vilja att Bella fick vara lite starkare, eller åtminstone ha småtjocka lår (hemlis: det har nästan alla tonårstjejer som inte bantar) men nu är hon alltså bara som en liten porslinsdocka och det gör mig riktigt uppretad. Nog om Bella och Edward. Jag fattar varför många älskar böckerna om dem och jag blir alldeles glad när jag lånar ut böckerna till vampyrbitna tjejer.

En annan bok jag gillar fast jag blir irriterad på en del grejer är ju Ögat över månskäran. Den är så romantisk och liksom underbar att bara drömma mig bort i, just för att mitt liv inte alls påminner om boken. Jag vill inte leva så heller, men gillar att läsa om det på samma sätt som jag tycker om att titta på Glamour på tv när jag äter middag. Ibland läser jag skvallertidningar. Det är underbar underhållning helt enkelt!

 Här kommer ett tips om ännu en sådan bok till er, fast nu handlar det inte om vampyrer. Amerikanskan Melissa Marrs

Mer än ögat ser

handlar om Aislinn, en väldigt ovanlig tjej. Aislinn (snyggt namn tycker jag!) kan se allt det vi vanliga dödliga inte ser, eftersom hon (precis som sin mamma och Mommo) är synsk. Vet ni vad de ser? Jo, oknytt. En hel del mysko varelser existerar parallellt med människovärlden, och alla är inte goda... 

I denhär boken träffar vi Vinterdrottningen Beira (som påminner väldigt mycket om Häxan i Narniaböckerna) och hennes son, Sommarkungen Keenan. Beira kör med ett grymt spel - reglerna tänker jag nte gå in på nu, de får ni läsa er till - som innebär rätt stora svårigheter för vår hjältinna Aislinn. Jag säger såhär: svårigheterna har att göra med kärlek på liv och död...

Jag smaskade i mig boken i ett nafs och blev lite småsur då och då (både på språket och innehållet), men också härligt förtrollad på Glamoursättet. 

Till dig som är under 18 år: Har du läst Om jag kunde drömma, Ögat över månskäran eller Men än ögat ser? Vad tycker du om böckerna? Svara gärna i kommentarerna!

/ka

Kommer ni ihåg att jag skrev om en helt underbar fantasyhistoria mitt i sommaren? Är, det gör ni nog inte, ni var säkert ute och gjorde något riktigt somrigt just då. Sen åkte jag iväg och gjorde somrigheter och när jag kom tillbaka till bibblan stod den där, den andra delen i trilogin som kallas för Berättelser från Dimslöjornas ö - Urchin och hjärtstenen.

Å, vad den är spännande!!! Här kan vi prata klassisk fantasy på allvar. Harry Potter - släng dig i väggen! Vi som känner Urchin sedan tidigare vet att han är en riktigt modig liten ekorre. Det är tur, för i denhär boken blir det väldigt otäckt många gånger. Kommer ni ihåg hur Husk och Ask förgiftade Kvast? Då minns ni kanske hur de goda, med Urchin i spetsen, besegrade ondskans makter. Nu är Dimslöjornas ö alldeles fredlig igen och det har blivit dags att kröna Crispin till kung. Festförberedelserna är i full gång! Men plötsligt avbryts allt. Ett mörkt skepp kommer genom dimmorna. Ombord finns några figurer som ber om hjälp - men ser de inte misstänkt ondsinta ut? Jo, och rätt var det är har Urchin lurats bort från ön... Mer tänker jag inte berätta - det får du läsa själv. 

På jättefina engelska hemsidan  som jag redan har berättat om, läser jag att böckerna har gjort succé i Storbritannien och att den tredje delen redan har publicerats där. Å, tänk om jag bodde i Skottland! Då skulle jag kasta mig ut till närmaste bokhandel och lukta på alla tre böckerna och klappa på boksidorna. Sedan skulle jag vänta på lönen och när den kom, skulle jag köpa tre exemplar av varje bok. Böckerna skulle jag slå in i jättefina paket och sen skulle jag ge bort dem till några jag tycker alldeles särskilt mycket om. 

Här är en bild på en ekorre som inte alls ser ut som Urchin och hans kompisar. Jag klistrar in den ändå, för den är så himla söt:

 /ka

Hej alla vuxna! Denhär flaskposten riktar sig till er som träffar små barn - barn som ännu inte har lärt sig läsa. Idag är det regnigt och igår var det ännu värre. Jag stod under ett tak och läste ut Alva och sommaren. Det är en så jättefin bok - jag föreställer mig att det är alldeles underbart att högläsa den precis nu när sommaren tar slut. 

Följ med Alva i vardagen, på sommarutflykter och på sommardagis, den bästa sortens dagis... Det är så härligt sinnligt allting; Fotsulorna blir hårda, hallonen är söta och oj, så kall man kan bli av att bada för länge! Boken präglas av en lågmäld och allt annat än flåshurtig ton som gör åtminstone denna 30-åring väldigt varm i hjärtat - och jag inbillar mig att det finns många barn som också kommer att tycka om Alva.

Nu börjar hösten och då passar det finfint att läsa Alva och hösten. Sen läser jag Alva och vintern och Alva och våren för att mitt i vintern läsa om Alva och sommaren med lagom längt i kroppen. 

 

 

 Gör det du också!

/ka

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa - Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken - du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa... är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt - från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva...

/ka

PS. I  mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.