FLASKPOSTEN

jag fick ha lika kul på jobbet som Nils och Pia har på dagis*.

Efter lite tjurande från Nils sida bestämmer sig barnen för att leka superhjältar. Nils vill vara Batman. Det vill Pia också. Bråk! Nils bestämmer att Pia får vara en kattunge.

och det är hon. En supercool superhjälte kattunge.

Tillsammans flyger Batman och Superkattungen ut i universum på ett fantastiskt äventyr. Rummen på dagis förvandlas till djungel. De hittar en skatt och slåss mot drakar.

Att leka är inte helt lätt. De blir osams och sams och osams igen. 

Vid sidan av Stina Wirsén tycker jag Emma Adbåge är otroligt duktig. Jag var superhjälte säger vi! har teckningar som roliga och kluriga. Samtidigt som vi får föjla med Batman och Superkattungen i deras superhjältevärld ser vi hela tiden de verkliga rummen på dagis. Låter det mysko?

Det är bara så bra. Skynda och hugg tag i närmsta exemplar av Jag var superhjälte säger vi!

/Sofia

ps * även här går barnen på dagis. Kolla tidigare inlägg här om dagis vs förskola. ds 

Äntligen, äntligen är FLASKPOSTEN INTERVJUAR tillbaka, hurra! Denhär gången träffar vi Jessika Berglund som har skrivit böckerna om Alva och skrivit i och illustrerat fina naturböcker. Jessika har skrivit en bok för vuxna också, fast den behöver vi ju inte prata om här... Är ni beredda? Här kommer den - intervjun!

1. Varför skriver du böcker? / Hur kom det sig att du blev författare?

Jag skriver för att det är roligt. Jag tycker att det är så väldigt mycket lättare att utrycka sig i skrift, bland annat eftersom man då får tillfälle att redigera det man säger. När jag pratar kommer allt gärna lite för fort och i fel ordning. Att jag började skriva böcker kom sig kanske av att de böcker jag ville läsa inte fanns? En ganska konstig anledning, men det var nog så. Fast jag hade väl inte fortsatt om det inte vore roligt. De där böckerna som fattades var kapitelböcker för yngre barn, och när jag väl börjat skriva var jag fast.

2. Har du någon ny bok på gång?

Självklart, hela tiden. Men vad det blir och om någon vill ge ut det får vi se. Jag har två barnboksmanus som ligger på förlag och väntar och datorn full av vuxenprojekt så för hoppningsvis blir det något av något.

3. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?

Vet inte? De är ju inte så många och jag tycker om dem allihop. Faktiskt, det gör jag och det känns skönt. Personerna jag skriver om kommer med tiden väldigt nära.

4. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb (har du fler jobb än författandet)?

Skrivandet i sig är roligast, jättekul faktiskt. Sen gör jag ju bild också, det är också roligt men liksom mycket tyngre. På det hela taget är det ett fysiskt tungt jobb det här, så svårt att sitta still så länge som man måste. Kroppen far illa av det. En tråkig sak är att vänta och vänta och aldrig veta vad som egentligen krävs eller om man själv kan bedöma vad man gjort eller inte. Jag håller på att bli kolossalt osäker på min egen förmåga. Vet liksom aldrig om det är bra, eller helt kass någonting. Det är läskigt. Att bli refuserad är pest men det måste man tåla. Ibland jobbar jag lite på dagis och det är roligt! Där får jag läsa sagor och berätta för barnen, jätteskoj.

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Jag funderade i helgen på om det kanske var en superkraft att kunna diska väldigt fort för hand? Det är ju i så fall inte särskilt glamoröst, men användbart. Om jag hade kunnat flyga så skulle jag flyga lågt och släpa magen mot mjukt gräs och trädtoppar. Det tycker jag verkar så härligt.

6. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

Det märker jag oftast medan jag skriver. Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mina böcker förstås, de handlar liksom inte om det. Det är mera platser och situationer och dem kommer jag på när jag råkar på dem i verkligheten. Det, eller något liknande. Det kan vara musik, väder, ett lösryckt ord bara. Sen när jag skriver så händer det genast mer av sig själv.

     7. Vilken är din/ditt favorit:

• Rätt

Fisksoppa kanske? Eller stora sallader med en massa frön och grejer? Allt med vinäger, och så kakor då, småkakor. Och glass, helst körsbärsglass. Hemgjord, med lite rom i. Gott!

• Ställe

Trädgården kanske? Eller där i skogen där det växer trattkantareller? Eller våran favoritö i havet, dit man bara kan åka när det är väldigt fint väder för vi har en sådan usel liten båt.

• Färg

Gult och orange, för då blir jag glad. Alla färger är fina.

• Djur

Min katt Seven, hon är så söt. Paddor, och igelkottar. Rödhaken?

• Bok

Jag är väldigt förtjust i Hjalmar Söderberg, och Cilla Nauman och de tidiga böckerna av PO Enqvist till exempel. I sommar har jag läst Paulrud och det var ju närmast smärtsamt bra. Jag tycker om det där när miljöer och händelser återkommer gång efter gång.

• Webbsida

Ja, alltså jag är inte så hemma på nätet att jag har någon favoritsida. Jag vispar mest runt. Nu har jag precis upptäckt de här bokbloggarna och det är roligt. Sen är det så konstigt när man skriver att fast man verkligen borde det så blir det löjligt lite tid till läsning för egen del…

Hejdå, Jessika!

/ka

Hej alla vuxna! Denhär flaskposten riktar sig till er som träffar små barn - barn som ännu inte har lärt sig läsa. Idag är det regnigt och igår var det ännu värre. Jag stod under ett tak och läste ut Alva och sommaren. Det är en så jättefin bok - jag föreställer mig att det är alldeles underbart att högläsa den precis nu när sommaren tar slut. 

Följ med Alva i vardagen, på sommarutflykter och på sommardagis, den bästa sortens dagis... Det är så härligt sinnligt allting; Fotsulorna blir hårda, hallonen är söta och oj, så kall man kan bli av att bada för länge! Boken präglas av en lågmäld och allt annat än flåshurtig ton som gör åtminstone denna 30-åring väldigt varm i hjärtat - och jag inbillar mig att det finns många barn som också kommer att tycka om Alva.

Nu börjar hösten och då passar det finfint att läsa Alva och hösten. Sen läser jag Alva och vintern och Alva och våren för att mitt i vintern läsa om Alva och sommaren med lagom längt i kroppen. 

 

 

 Gör det du också!

/ka

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa - Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken - du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa... är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt - från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva...

/ka

PS. I  mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.

Visste du att musklerna i kroppen är som gummiband gjorda av massa tunna trådar? Trådar som är tunnare än ett hårstrå!

Eller visste du att hjärnans storlek inte alls har något med hur smart man är? Blåvalens hjärna väger 7 kg (det du Johanna!) men människan är ändå smartare.

Eller att det i Sverige varje dag är ca 50 barn som börjar röka eller snusa (huu)?

Johanna tipsade tidigare om en spännande bok med fakta om naturen. Själv har jag läst en annan spännande och intressant, rolig och på vissa håll lite äcklig bok om människans kropp.

Boken heter rätt och slätt Människan, kroppen och knoppen och det är precis vad den handlar om. Skrivit boken har duktiga Lisa Bjärbo gjort. 

Tidigare har vi tipsat om hennes och Elin Lindells bok Pinsamt. Har du inte läs den så gör det också.

/Sofia 

Idag läste jag en notis i DN om människor i Venezuela blivit bitna av fladdermöss och därigenom utvecklat en rad sjukdomssymtom bl.a. feber och rädsla för vatten.

Min första tanke var såklart att det var otäckt och läskigt. Men min andra att det kanske rör sig om vampyrer!

Neeej det finns inga vampyrer.... Men jag är just nu väldigt inne i boken Eclipse av Stephenie Meyer. Ni vet - om vampyren Edward och människan Bella som blir kära i varandra. Och råkar ut för en massa spännande saker. Ettan skrev jag om här. Tvåan blev jag lite besviken på så den har jag inte skrivit om här.

Men HURRA trean gillar jag massor.

Måste läsa mer NU!! 

/Sofia 

Förresten så hittade jag en nätartikel om fladdermössen i Venezuela och det är jätteläskigt, människor har farit riktigt illa och t.o.m. dött. Men tänk, fladdermössen kallas vampyr-fladdermöss så helt ute och cyklar är jag kanske inte. Däremot tänker jag inte länka till artikeln för den var så otäck.

Att ge bort en present är roligt. Särskilt när presenten blir en succé!

I måndags gav jag bort boken Mina fina djur av Xavier Deneux till Thea, ca 4 månader. Både hon och hennes föräldrar blev stormförtjusta i boken!

Jag gillar också Mina fina djur. Djuren i boken är i svartvitt, bara enstaka färgklickar här och där t.ex. i form av en röd navel. Jättefint sammetsomslag. Spännande hål i varje sida som ger en liten aning om vad som kommer på nästa. 

Nu ska jag tänka ut vilket barn (eller vuxen) som ska få boken härnäst.

/Sofia 

Hoho - här kommer en stor textmassa för er att sluka. Vassegoa! Inga bilder, inga tjockade ord eller färgglada grejer. Det får ni ta, ni som har sommarlov. Själv jobbar jag.

Min kompis U var världsabäst på matte och alla NO-ämnen i skolan. Det var inte jag. Därför var splittringen ett faktum när vi skulle börja gymnasiet. U började på Naturvetenskapligt program; jag på Samhällsvetenskapligt. I tvåan kom vi om möjligt ännu längre ifrån varandra. Medan U (som kallades för Einstein i sin nya klass!) valde inriktningen Genetik, kastade jag mig in i humanismens mjuka famn med massor av latin, historia, kinesiska, religion, italienska, psykologi, franska och - inte minst - svenska. Lovely. Sådär har det bara fortsatt. När vi hade tagit studenten började U läsa Molekylär bioteknik på en teknisk högskola, medan jag (efter lite aupairande, dagisfröknande och sagotantande) hängav mig åt Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet. Förra året var U tärna på mitt bröllop. Så fint!

Kan våra olika val bero på våra gener? Jag vet inte. Jag har fruktansvärt svårt att tro att allt som är en människa upplever, tycker, tänker och känner och ÄR går att förklara genom att kolla gener i ett HIGHTECH-mikroskop. Fast det verkar ju lite coolt. Och jag kanske ska sluta vara sådär extrem som jag kanske verkar vara när jag påstår att ALLT beror på hur vi bemöts och bemöter varandra? Det känns lite naivt. Hur som helst borde jag ju ha några schyssta argument nästa gång jag börjar tjafsa med K om arv och miljö. Så, vad tror ni jag gjorde när boken Gener & sånt kom till bibblan? Läste såklart. Och: TJOHEJ, vad det är kul att läsa detta!!!   

Läs, läs, läs. Jag har fått lära mig en massa spännande grejer om mutanter (nej, inte Teenage Mutant Ninja Turtles) och till exempel detta: "Bara en procent av schimpansens DNA skiljer sig från vårt" samt vad som händer när ett felaktigt protein tar över.

Hoppas att boken inte är utlånad när jag kommer tillbaka efter semestern. För då kan jag läsa den en gång till. Det tar tid att slå bort tankarna i huvudet, de skriker såhär: Du är dum, Ka, du kommer aldrig i livet att fatta dethär!

 Joho, dethär tänker jag fatta! Hur ska jag annars kunna vinna alla diskussioner mot K?

/ka

och mitt tangentbord.Tangentbordet / ja, ni fattar. Jag har tryckt p[ allt som kr''vs. Anda vagrar tangentbordet fatta att jag ar svensk och vill anvanda a, a och o.Nej, inte a, a och o. Tank dig tva prickar ovanfor varje bostav sa hanger du kanske med.

/ Jaha, och Petter Lidbeck, da_ Asch, det far ni se nar jag kommer till jobbet. Det funkar ju inte att skriva sahar.

/ hejhej fran ka

Vill du vara med om ett äventyr som tar dig till ett annat land - ett land dit det inte går att åka på vanligt sätt med buss, bil, tåg osv?

Då tycker jag du ska gå på bio och se den nya filmen om Narnia: Prins Caspian. Oj vad spännande och otäck den var. Men faktiskt också riktigt rolig.

 Här är filmens officiella hemsida där du bl.a. kan se hur du skulle se ut om du bodde i Narnia.

/Sofia