FLASKPOSTEN

Ja, hörrni, visst är det många som älskar Stephenie Meyers Om jag kunde drömma och fortsättningarna? Jag förstår er verkligen (är ett stort fan av Buffy och alla möjliga andra vampyrhistorier). Det finns bara ett problem med Bella tycker jag: hon är så himla liten och smal och sööööt och bräcklig, medan Edward liksom är stark och stenhård och tuff. Jag skulle vilja att Bella fick vara lite starkare, eller åtminstone ha småtjocka lår (hemlis: det har nästan alla tonårstjejer som inte bantar) men nu är hon alltså bara som en liten porslinsdocka och det gör mig riktigt uppretad. Nog om Bella och Edward. Jag fattar varför många älskar böckerna om dem och jag blir alldeles glad när jag lånar ut böckerna till vampyrbitna tjejer.

En annan bok jag gillar fast jag blir irriterad på en del grejer är ju Ögat över månskäran. Den är så romantisk och liksom underbar att bara drömma mig bort i, just för att mitt liv inte alls påminner om boken. Jag vill inte leva så heller, men gillar att läsa om det på samma sätt som jag tycker om att titta på Glamour på tv när jag äter middag. Ibland läser jag skvallertidningar. Det är underbar underhållning helt enkelt!

 Här kommer ett tips om ännu en sådan bok till er, fast nu handlar det inte om vampyrer. Amerikanskan Melissa Marrs

Mer än ögat ser

handlar om Aislinn, en väldigt ovanlig tjej. Aislinn (snyggt namn tycker jag!) kan se allt det vi vanliga dödliga inte ser, eftersom hon (precis som sin mamma och Mommo) är synsk. Vet ni vad de ser? Jo, oknytt. En hel del mysko varelser existerar parallellt med människovärlden, och alla är inte goda... 

I denhär boken träffar vi Vinterdrottningen Beira (som påminner väldigt mycket om Häxan i Narniaböckerna) och hennes son, Sommarkungen Keenan. Beira kör med ett grymt spel - reglerna tänker jag nte gå in på nu, de får ni läsa er till - som innebär rätt stora svårigheter för vår hjältinna Aislinn. Jag säger såhär: svårigheterna har att göra med kärlek på liv och död...

Jag smaskade i mig boken i ett nafs och blev lite småsur då och då (både på språket och innehållet), men också härligt förtrollad på Glamoursättet. 

Till dig som är under 18 år: Har du läst Om jag kunde drömma, Ögat över månskäran eller Men än ögat ser? Vad tycker du om böckerna? Svara gärna i kommentarerna!

/ka

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa - Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken - du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa... är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt - från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva...

/ka

PS. I  mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.

Idag läste jag en notis i DN om människor i Venezuela blivit bitna av fladdermöss och därigenom utvecklat en rad sjukdomssymtom bl.a. feber och rädsla för vatten.

Min första tanke var såklart att det var otäckt och läskigt. Men min andra att det kanske rör sig om vampyrer!

Neeej det finns inga vampyrer.... Men jag är just nu väldigt inne i boken Eclipse av Stephenie Meyer. Ni vet - om vampyren Edward och människan Bella som blir kära i varandra. Och råkar ut för en massa spännande saker. Ettan skrev jag om här. Tvåan blev jag lite besviken på så den har jag inte skrivit om här.

Men HURRA trean gillar jag massor.

Måste läsa mer NU!! 

/Sofia 

Förresten så hittade jag en nätartikel om fladdermössen i Venezuela och det är jätteläskigt, människor har farit riktigt illa och t.o.m. dött. Men tänk, fladdermössen kallas vampyr-fladdermöss så helt ute och cyklar är jag kanske inte. Däremot tänker jag inte länka till artikeln för den var så otäck.

Åååå, jag har läst den andra boken i Danssviten (läs vad jag skrev om den första här) - Dansa på min grav. Boken som jag läste kom ut på svenska år 1983, men det finns en nyare översättning, från 2002*.

 När jag var ungefär 14 år läste jag denhär boken för första gången. Den betydde mycket för mig: dels för att den var så häftigt skriven, jag kände igen mig i sättet att liksom skämta frenetiskt om mig själv och allt som egentligen var så himla allvarligt och viktigt för mig just då. Dessutom blev jag helt rusig av innehållet i den alldeles underbara kärlekshistorien. För det är precis det är: en kärlekshistoria som forsar mot en katastrof och mynnar ut i något som kanske får kallas för acceptans. 

Sextonårige Hal har lånat en liten segelbåt av sin kompis. Han är inte alls särskilt bra på att segla och när stormen kommer är kapsejsningen ett faktum. Pang! så ligger Hal i vattnet. Tur att han blir räddad av snyggingen Barry... Det kunde kanske ha tagit slut där. Hal skakar hand med Barry och tackar för hjälpen och de skiljs åt, adjöss och goodbye. Men icke. Hal och Barry blir allra bästa vänner inom loppet av bara en dag, mer än bara vänner, å, de älskar varandra! Och de lovar varandra att den av den som dör sist ska dansa på den andres grav. Inte anar killarna att döden är så nära..

Gör dig själv en tjänst och läs, läs, läs den här boken - varför inte hela danssviten?! Jag kommer att fortsätta med de återstående tre delarna för att ha alla i färskt minne rakt-i-kroppen-här-och-nu när Det här är allt. Cordelia Kenns kuddbok kommer ut i september.

 /ka

 * Den står Katarina Kuick (scrolla neråt, det finns en fin intervju med KK där) för, hon som har skrivit jättebraiga Svarta kläder, svart mask.

Hoho - här kommer en stor textmassa för er att sluka. Vassegoa! Inga bilder, inga tjockade ord eller färgglada grejer. Det får ni ta, ni som har sommarlov. Själv jobbar jag.

Min kompis U var världsabäst på matte och alla NO-ämnen i skolan. Det var inte jag. Därför var splittringen ett faktum när vi skulle börja gymnasiet. U började på Naturvetenskapligt program; jag på Samhällsvetenskapligt. I tvåan kom vi om möjligt ännu längre ifrån varandra. Medan U (som kallades för Einstein i sin nya klass!) valde inriktningen Genetik, kastade jag mig in i humanismens mjuka famn med massor av latin, historia, kinesiska, religion, italienska, psykologi, franska och - inte minst - svenska. Lovely. Sådär har det bara fortsatt. När vi hade tagit studenten började U läsa Molekylär bioteknik på en teknisk högskola, medan jag (efter lite aupairande, dagisfröknande och sagotantande) hängav mig åt Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet. Förra året var U tärna på mitt bröllop. Så fint!

Kan våra olika val bero på våra gener? Jag vet inte. Jag har fruktansvärt svårt att tro att allt som är en människa upplever, tycker, tänker och känner och ÄR går att förklara genom att kolla gener i ett HIGHTECH-mikroskop. Fast det verkar ju lite coolt. Och jag kanske ska sluta vara sådär extrem som jag kanske verkar vara när jag påstår att ALLT beror på hur vi bemöts och bemöter varandra? Det känns lite naivt. Hur som helst borde jag ju ha några schyssta argument nästa gång jag börjar tjafsa med K om arv och miljö. Så, vad tror ni jag gjorde när boken Gener & sånt kom till bibblan? Läste såklart. Och: TJOHEJ, vad det är kul att läsa detta!!!   

Läs, läs, läs. Jag har fått lära mig en massa spännande grejer om mutanter (nej, inte Teenage Mutant Ninja Turtles) och till exempel detta: "Bara en procent av schimpansens DNA skiljer sig från vårt" samt vad som händer när ett felaktigt protein tar över.

Hoppas att boken inte är utlånad när jag kommer tillbaka efter semestern. För då kan jag läsa den en gång till. Det tar tid att slå bort tankarna i huvudet, de skriker såhär: Du är dum, Ka, du kommer aldrig i livet att fatta dethär!

 Joho, dethär tänker jag fatta! Hur ska jag annars kunna vinna alla diskussioner mot K?

/ka

Vill du vara med om ett äventyr som tar dig till ett annat land - ett land dit det inte går att åka på vanligt sätt med buss, bil, tåg osv?

Då tycker jag du ska gå på bio och se den nya filmen om Narnia: Prins Caspian. Oj vad spännande och otäck den var. Men faktiskt också riktigt rolig.

 Här är filmens officiella hemsida där du bl.a. kan se hur du skulle se ut om du bodde i Narnia.

/Sofia 

Kommer ni ihåg att jag pratade om gamla godingar förut? Jag har läst ännu en sådan, en bok som kom ut på engelska samma år som jag föddes. Jösses, den är alltså gammal som gatan, 30 år! Men banga inte för det - Spelöppning av författaren Aidan Chambers är finfin. Hittar ingen bild på omslaget nu och tänker inte scanna in det heller. Ni skulle rata boken direkt - framsidan ser riktigt gammaldags ut ( = jag gillar det jättemycket. Kanske kommer jag att scanna in det och sätta upp på väggen ovanför sängen). Ni får en bild på författarens i stället:

Öppna Spelöppning och läs magre, senige Dittos 181 sidor som går ut på att motbevisa kompisen Morgans anklagelser mot/fördomar om litteraturen. Här kommer anklagelserna i sin helhet:

"1. Litteratur som form - för att berätta en historia - är gammalmodig. Ute. Slut. Påhittad underhållning är lättare att få via film och TV i våra dagar. (Och vad har skönlitteraturen någonsin varit annat än att återge uppdiktade berättelser i underhållande form?)

2. Litteratur är - till hela sin innebörd - en lögn. Litteratur är fiktion. Fiktion är motsatsen till fakta. Fakta är sanning. Jag bryr mig bara om sanning.

3. Romaner, dramatik, lyrik får livet att framstå som snyggt och prydligt och överskådligt. Livet är inte snyggt och psydligt och överskådligt. Det är osnyggt och kaotiskt och ständigt i förändring. Litteraturkritikerna kommer till och med med klagomål om en roman inte är bra komponerad intrigmässigt eller om den inte är "logisk". (Livet - logiskt!). De gnäller på personskildringar som är inkonsekventa (Hur konsekvent är du Ditto? Eller jag?). Och de beundrar "den litterära traditionen", med vilken de menar vissa spelregler som ska följas, precis som i kasino eller schack.

DÄRFÖR:

4. Litteratur är ett spel, spelat för nöjes skull - och läsaren låtsas att han spelar med i verkligheten. Men det är inte fråga om verkligheten, livet. Det är frågan om en bluff. När man läser en uppdiktad berättelse, en fiktion, går man med på en låtsaslögn.

ALLTSÅ:

5. Litteratur är ett narrspel, som vi inte längre har användning för: det luktar om den. Och vad det luktar är skit. Precis som jag sa. Vilket Skulle Bevisas.

Morgan"

Det ni, kiddos! Vad säger ni om dethär? Ditto blir förbannad och skriver ner en lång berättelse om vad han upplever under en vecka. Eller gör han det? Läs själv och begrunda. OM du inte tyckte dethär var tillräckligt råder jag dig att uppsöka en läkare (skämt) alternativt kolla in denhär texten på engelska.

I höst kommer den sjätte boken i Aidan Chambers danssvit ut på svenska. Jag längtar som bara den, dvs massor. Vadå danssvit, undrar du kanske. Läs om det här.

Lite missvisande heter boken jag ska tipsa om nu bara Abela. Den borde kunnat heta Abela och Rosa. Vi får i vartannat kapitel följa Abelas resa från Tanzania till England. Och i de andra kapitlena följa Rosa i England vars mamma beslutar sig för att adoptera en flicka. Och jag tycker båda flickornas berättelser är lika spännande - men på olika sätt.

Abela råkar ut för den ena hemskheten efter den andra. Endast 9 år gammal har hon förlorat mamma, pappa och lillasyster. Hennes elaka och hemska morbror kommer till byn och i hemlighet har han bestämt sig för att använda Abela som en bricka i ett spel för att han ska kunna bo i England.

Det är sorgligt, spännande, arghetsframkallande och väldigt bra.

Rosa då? Hon älskar konståkning. Bor ensam med sin mamma i en stad i norra England. Är älskad och omhuldad. Tills mamman släpper bomben att hon vill adoptera en flicka som ska bli Rosas syster. Rosa börjar tvivla på sig själv, duger hon inte som hon är?

Det är intressant, fängslande och även här väldigt bra.

Lite förutsägbar är boken dock även om den innehåller en hel del svängningar som överraskar och för framåt.

Berlie Doherty har skrivit om Abela och Rosa. Hon har en fin hemsida. Kolla in den.

/Sofia

...VÄLKOMNA TILL DARKSIDE!

Darkside är den del av London dit tjuvar, mördare, fattiga och hemlösa förpassades i slutet av 1800-talets London. Bort med dem från stadens fiina gator! I Darkside bildar de ett nytt samhälle. Ett samhälle som idag leds av Jack Uppskärarens sonson. Ett samhälle man inte kan ta sig varken till eller från om inte......

Ett samhälle där Jonathan hamnar efter att:

- hans pappa hamnat på sjukhus - helt borta i "mörkret".

- nästan blivit kidnappad av en kvinna med färgsprakande hår.

- jagats av en grym jätte.

Men hur klarar sig en 14-årig pojke från en modernt London (kallat Lightside av Darkside-borna) i ett samhälle där vem som helst kan tänkas döda en?

En god (?) vargmänniska, en av de mest otäcka vampyrer jag läst om, en modig flicka och en galen freakshow-ägare är några andra figurer som dyker upp i Darkside.

Skräckthriller kallas boken på Wahlströms hemsida. Och jo tack, jag håller med!

Vill du bli skrämd i sommar ska du defintivt läsa Darkside. Och när du läst boken kan du besöka hemsidan om författaren och boken (med dess fortsättning).

/Sofia

ps Jack Uppskäraren var en otäck mördare som härjade i London 1888. Vill du läsa mer? Klicka här. Men VARNING! LÄSKIGA FAKTA. ds 

Som tidigare skrivits här på Flaskposten gillade (svagt ord?) både Karin och jag Ögat över månskäran av Libba Bray.

Nu har jag under några dagar åter umgåtts med Gemma och hennes vänner, ovänner, magiska varelser, tjänstefolk och herrskap i uppföljaren Upprorsänglar.

Det frasar, precis som i ettan, om varenda sida i boken. Ibland dryper sidorna av trolldom, ibland är de stela av skräck. Och ibland är de lite kära.

I Upprorsänglar har det blivit jul och Gemma, Ann och Felicity åker alla till London för att fira högtiden med baler och visiter. En fröjdefull jul? Nejnejnej. Riket lockar och återigen får vi vara med om fantastiska upplevelser när flickorna tar sig dit. Tätt följda av hot från olika håll. Någon är ute efter dem. Ute efter makten. Ute efter att döda.

Frågan är bara vem?

Det finns en superfin hemsida om böckerna (det finns tre i serien - när kommer sista på svenska?). Missa inte att kolla in "film-trailern" för bok tre!

/Sofia