FLASKPOSTEN - for_dig_mellan_7_och_9_ar

Tänk om..

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 23 Sep 2008 22:07:29 +0200

jag fick ha lika kul på jobbet som Nils och Pia har på dagis*.

Efter lite tjurande från Nils sida bestämmer sig barnen för att leka superhjältar. Nils vill vara Batman. Det vill Pia också. Bråk! Nils bestämmer att Pia får vara en kattunge.

och det är hon. En supercool superhjälte kattunge.

Tillsammans flyger Batman och Superkattungen ut i universum på ett fantastiskt äventyr. Rummen på dagis förvandlas till djungel. De hittar en skatt och slåss mot drakar.

Att leka är inte helt lätt. De blir osams och sams och osams igen.

Vid sidan av Stina Wirsén tycker jag Emma Adbåge är otroligt duktig. Jag var superhjälte säger vi! har teckningar som roliga och kluriga. Samtidigt som vi får föjla med Batman och Superkattungen i deras superhjältevärld ser vi hela tiden de verkliga rummen på dagis. Låter det mysko?

Det är bara så bra. Skynda och hugg tag i närmsta exemplar av Jag var superhjälte säger vi!

/Sofia

ps * även här går barnen på dagis. Kolla tidigare inlägg här om dagis vs förskola. ds

Samuel och Amanda är tillbaka!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 19 Sep 2008 11:04:08 +0200

Kommer ni ihåg att jag berättade om Cirkus i skolan för rätt länge sedan? Då kanske ni också minns hur lycklig jag var när jag fick träffa Lin Hallberg? Hon avslöjade en massa spännande hemligheter om vad som skulle hända i fortsättningen på Cirkus i skolan. Gissa om jag har längtat efter att få läsa Samuels cirkuslada? I onsdags var det äntligen dags. Jag lade boken i väskan och läste på vägen hem från jobbet. Sen blev jag sjuk och låg i soffan och var riktigt krasslig. Igår, torsdag, kände jag mig lite piggare och läste boken tre hela gånger från pärm till pärm. För så bra var

Samuels cirkuslada!

Men vad handlar den om då? Jo, alla som har läst Cirkus i skolan vet att det blev just cirkus i skolan när Amanda kom inflyttandes till byn från Stockholm. Tjejerna bestämde sig direkt för att Amanda var snobbig, men Samuel märkte att Amanda var den bästa kompis man kunde tänka sig. Nu planerar de för fullt inför en superstor cirkusföreställning och drar in alla djur de känner. Fast djuren är inte direkt väluppfostrade...

Samtidigt är det rätt knivigt i skolan. En dag kommer någon med en tidning till skolan. Hon viftar med den och frågar om det är sant att Amandas mamma är en kändis. - Nej, hon är skådespelerska, viskar Amanda. Och så är cirkusen i gång igen...

Jag vill lära känna Amanda på riktigt. Och Samuel. Och vara med i deras cirkus. Snälla, får jag vara med? (Det finns fler som också vill det...)

/ka

Ka Manga-vägrar

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 19 Sep 2008 07:00:00 +0200

Hoho! Jag gillade inte Mangabibeln och vågade inte läsa Kick off! Därför lät jag K göra det och såhär tycker hon:

Först verkar det som att det bara handlar om fotboll - och jag tror att man måste bry sig om fotboll för att tycka att dethär är roligt. Sen handlar det om spöken också. Och vänskap. Och kärlek. Bilderna är jättefina med typiskt japanska ansiktsuttryck. Dom som har gjort Kick off! är svenskar, så det är lite tråkigt att det inte märks mer. Huvudpersonen och hans kompisar äter kebab i stället för sushi men annars känner man igen det mesta från andra Manga-serier, särskilt den roliga lilla hamstern. En sak känns jättekonstig om man är van vid annan Manga: man ska läsa boken "som vanligt", dvs INTE börja längst bak. Det är förvirrande.

Boken är lite spännande, lite gullig och lite rolig. Tycker du om serier och fotboll, gillar du säkert denhär serien. Boken är den första delen i en serie som kommer att få (många?) fler delar.

Ka: Oj, där fick jag lära mig en hel del om Manga. "Den roliga lilla hamstern" - känner ni till den?

Hurra för Aston!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Wed, 17 Sep 2008 11:35:00 +0200

Idag vill jag hurra för Aston!

Johanna älskar Aston, det skrev hon om här. Jag älskar också Aston. Boken Johanna skrev om: Astons stenar är fantastisk fin.

Nu fyller Aston snart år och packar in allt i presenter. Veckan börjar med en snorig måndag, pasta med fisk och en kissnödig mamma. Veckan slutar (nästan, det är torsdag) men paket till Aston. En cykel. En drake. Och en superbra planka. För plankan kan följa med till dagis*. Cykeln och draken tål inte vatten och ute bara regnar det. Som tur är blir det fint väder till helgen och då åker draken fram och med på en festlig utflykt.

Men...

var brukar drakar fastna? Joo högt upp i träd. Vilken tur att plankan är med så Astons pappa kan försöka peta ner draken.

Lotta Geffenblad har berättat om Aston och också ritat de fina bilderna. Bilderna är inte bara fina - de är helt underbara! Bara regnet som strilar över fönstrena gör boken värd att låna eller köpa.

Men den är så mycket mer än regn på fönstren. Läs Läs LÄS Astons presenter. Och njuuuuut av bilderna. Och spana efter Prick och Fläck som dyker upp!

/Sofia

*I många böcker står det att huvudpersonen går på dagis. Dagis finns inte längre - det heter förskola nu för tiden! Fast det är klart... Aston kanske lever "för länge sedan" när dagis hette dagis...

(D)JUL/R+kalender = Mr Wilderbanks djurpark

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sun, 14 Sep 2008 12:25:00 +0200

Det här är inte alls en jättekonstig rebus. Det här är ett jättebra boktips för alla som älskar JULKALENDERSTÄMNING!

Sen jag var 6 år och länge framåt var hösten verkligen julkalendrarnas högtid för mig.

Varje år tycker vissa alltid att det är helt förskräckligt att "julskyltningen börjar tidigare för varje år" (fast jag har läst att det egentligen nästan alltid är samma vecka det drar igång på allvar från år till år...).

Jag började med mina julkalendrar så fort löven började falla i oktober. Oftast ännu tidigare. Och sen höll jag på hela hösten och ritade, klippte ut luckor och satte ihop kalendrar för brinnande livet för att bli klar för utdelning till den 1 december. Ett par gånger spelade jag och min bästa kalenderkompis dessutom in avsnitt på kassettband till varje lucka.

Okej, men nu skulle det här ju faktiskt inte bara handla om mig och min tidiga pysselmani.

Nej, alltså - jag har läst splitternya Mr Wilderbanks djurpark, som handlar om Molly och hennes familj som bor på och sköter en gammal djurpark i Skåne.

En riktig dröm, OM det inte vore för att den nya ägaren hotar att lägga ner djurparken och bygga en golfbana där! Molly och familjen får tre veckor på sig för att förhindra detta. Om de lyckas skaffa fram en massa nya djurparksdjur och rusta upp den förfallna parken så att man kan hålla traditionell julmarknad där den 23 december, så är allt räddat!

Den spännande nedräkningen fram till jul blir en kamp mot det osannolika uppdraget att få tag på exotiska djur som elefanter, tigrar och apor här i Sverige med blixtfart, samtidigt som de motarbetas av någon...

Kort sagt: det här är det perfekta jul/djur-kalender-upplägget att följa när hösten mörknar alltmer omkring en!

I Vaxholm ska vi följa äventyret tillsammans i bibliotekets bokklubb, där alla medlemmar ska få boken att läsa och prata om i väntan på att författaren själv - PETRUS DAHLIN, kommer och hälsar på oss den 12 november!!! Det är som ett slags bokklubbskalender kan man säga. Läs gärna mer om det HÄR.

/Julkalender-Johanna

Du är söt!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Thu, 11 Sep 2008 20:58:55 +0200

Det är ingen hemlighet att jag ÄLSKAR Stina Wirséns finafina underbara teckningar och böcker. Tidigare har jag skrivit om dem här och här och här och faktiskt här också.

Nu är hon tillbaka med fågel, gula katten, rosa nallen, beiga nallen och kanin.

I Vem är söt funderas det hit och dit om vem som egentligen är söt? Det bråkas och skriks, arga ögonkast far över sidorna, tårar väter ner boksidorna.

För vem är söt? Vad är fult? Vems smak är det som bestämmer?

Lika bra som vanligt är Stina.

Förresten är det ju hon som ligger bakom teckningarna i boken Karin skrev om här.

/Sofia - som ska läsa Vem är söt en gång till. och en gång till.

Gillar ni disko?

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 09 Sep 2008 10:46:46 +0200

Hela klass 1b vill ha disko. På diskot vill de dansa, äta popcorn och leka lekar.

Alla blir jätteförväntansfulla och pirriga i magen när de tänker på diskot. Och på att dansa. Men hur dansar man egentligen undrar Oscar och Frank? Hjälp får de från lite oväntat håll.

Frank vill gärna dansa med Alice. Hur gör man för att våga bjuda upp någon?

När jag gick på lågstadiet älskade min klass att ha disko och klassfester! Och det var precis som i Helena Bross bok Vi vill ha disko. Förväntningar, spänning, funderingar kring dans och kläder.

Och lika kul som barnen i klass 1b får det på sin klassfest hade vi i min klass.

/Sofia - som blev nostalgisk av att läsa Vi vill ha disko

Pomelo oh Pomelo!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 05 Sep 2008 10:50:00 +0200

På ett torg nära där jag bor finns en fin staty. Den föreställer tre små ljusrosa elefanter.

Så här ser statyn ut. Namnet på statyn är Lilla elefanten drömmer.

Ibland brukar jag tänka att det är elefanten Pomelo som står där med några elefantkompisar. Fast Pomelo bor egentligen i ett grönsaksland. Där umgås han med snigeln Gigi, leker päronträd, jagar mygg (och fastnar med sin långa snabel), blir rädd för sagor och blir kär i daggdropparna.

De två böckerna om Pomelo är verkligen underbara. Det är action med enkla knep. Roligt så det bara inte går att sluta skratta. Och lite melankoliskt emellanåt.

Pomelo den lilla elefanten

Pomelo blir kär

skrivna och ritade av Ramona Badescu och Benjamin Chaud.

Bonusbild: Pomelo springer ikapp med sniglarna.

/Sofia

Lamt äventyr med fantastiska bilder

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 01 Sep 2008 09:04:15 +0200

Nu ska jag tipsa om en bok som jag egentligen tyckte var ganska tråkig. När boken kom i min väg på jobbet drogs jag till den som en fluga till en sockerbit.

Den såg så lockande ut med sitt röda omslag med gulddekor och en fin bild på en flicka, en katt och en hårig liten figur. Vid en snabb titt i den fängslades jag ännu mer: boken består till stor del av fantastiska och bitvis urhäftiga bilder.

Snabbt hem med boken och började läsa/titta på bilderna.

Snaaaaark. Berättelsen var trååååkig och inte alls fängslande. En ganska banal historia om en flicka, Ottolina, som bor tillsammans med herr Hubb (den lilla håriga varelsen). Tillsammans ska de lösa ett fall med hundar som försvinner spårlöst samt juvelstölder.

MEN: lam handling till trots - det roliga upplägget i boken med bilder och vykort skickade till Ottolina från hennes föräldrar väger starkt upp och gör den värd att läsa. Även om vykorten inte direkt tillför handlingen något och mest känns malplacerade.

Vågar du läsa Ottolina och mysteriet med den gula katten nu?

Skrev och ritade gjorde Chris Ridell. I nästa bok hoppas jag att han lägger ner lika mycket tid på handling som på sina bilder.

/Sofia

Gillar du småkryp?

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Fri, 29 Aug 2008 11:25:10 +0200

I sådana fall är boken Min första småkrypsbok av Anja Baklien något för dig!

Djuren är indelade i kapitel som heter: Inga ben, En fot, Sex ben, Åtta ben samt Många ben. Under djur med en fot hittar vi t.ex. skogsnigeln! Det hade jag ingen aning om.

Och vet du hur en strimlus eller guldbagge ser ut? Om inte ska du titta i kapitlet Sex ben.

Bilderna i boken är fina närbilder på alla djuren. Inte nog med det. Du kan också fylla i var och när du hittade djuret!

/Sofia (som tycker det är lite läskigt med vissa småkryp särskilt daggmaskar)