FLASKPOSTEN

jag fick ha lika kul på jobbet som Nils och Pia har på dagis*.

Efter lite tjurande från Nils sida bestämmer sig barnen för att leka superhjältar. Nils vill vara Batman. Det vill Pia också. Bråk! Nils bestämmer att Pia får vara en kattunge.

och det är hon. En supercool superhjälte kattunge.

Tillsammans flyger Batman och Superkattungen ut i universum på ett fantastiskt äventyr. Rummen på dagis förvandlas till djungel. De hittar en skatt och slåss mot drakar.

Att leka är inte helt lätt. De blir osams och sams och osams igen. 

Vid sidan av Stina Wirsén tycker jag Emma Adbåge är otroligt duktig. Jag var superhjälte säger vi! har teckningar som roliga och kluriga. Samtidigt som vi får föjla med Batman och Superkattungen i deras superhjältevärld ser vi hela tiden de verkliga rummen på dagis. Låter det mysko?

Det är bara så bra. Skynda och hugg tag i närmsta exemplar av Jag var superhjälte säger vi!

/Sofia

ps * även här går barnen på dagis. Kolla tidigare inlägg här om dagis vs förskola. ds 

Äntligen, äntligen är FLASKPOSTEN INTERVJUAR tillbaka, hurra! Denhär gången träffar vi Jessika Berglund som har skrivit böckerna om Alva och skrivit i och illustrerat fina naturböcker. Jessika har skrivit en bok för vuxna också, fast den behöver vi ju inte prata om här... Är ni beredda? Här kommer den - intervjun!

1. Varför skriver du böcker? / Hur kom det sig att du blev författare?

Jag skriver för att det är roligt. Jag tycker att det är så väldigt mycket lättare att utrycka sig i skrift, bland annat eftersom man då får tillfälle att redigera det man säger. När jag pratar kommer allt gärna lite för fort och i fel ordning. Att jag började skriva böcker kom sig kanske av att de böcker jag ville läsa inte fanns? En ganska konstig anledning, men det var nog så. Fast jag hade väl inte fortsatt om det inte vore roligt. De där böckerna som fattades var kapitelböcker för yngre barn, och när jag väl börjat skriva var jag fast.

2. Har du någon ny bok på gång?

Självklart, hela tiden. Men vad det blir och om någon vill ge ut det får vi se. Jag har två barnboksmanus som ligger på förlag och väntar och datorn full av vuxenprojekt så för hoppningsvis blir det något av något.

3. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?

Vet inte? De är ju inte så många och jag tycker om dem allihop. Faktiskt, det gör jag och det känns skönt. Personerna jag skriver om kommer med tiden väldigt nära.

4. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb (har du fler jobb än författandet)?

Skrivandet i sig är roligast, jättekul faktiskt. Sen gör jag ju bild också, det är också roligt men liksom mycket tyngre. På det hela taget är det ett fysiskt tungt jobb det här, så svårt att sitta still så länge som man måste. Kroppen far illa av det. En tråkig sak är att vänta och vänta och aldrig veta vad som egentligen krävs eller om man själv kan bedöma vad man gjort eller inte. Jag håller på att bli kolossalt osäker på min egen förmåga. Vet liksom aldrig om det är bra, eller helt kass någonting. Det är läskigt. Att bli refuserad är pest men det måste man tåla. Ibland jobbar jag lite på dagis och det är roligt! Där får jag läsa sagor och berätta för barnen, jätteskoj.

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Jag funderade i helgen på om det kanske var en superkraft att kunna diska väldigt fort för hand? Det är ju i så fall inte särskilt glamoröst, men användbart. Om jag hade kunnat flyga så skulle jag flyga lågt och släpa magen mot mjukt gräs och trädtoppar. Det tycker jag verkar så härligt.

6. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

Det märker jag oftast medan jag skriver. Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mina böcker förstås, de handlar liksom inte om det. Det är mera platser och situationer och dem kommer jag på när jag råkar på dem i verkligheten. Det, eller något liknande. Det kan vara musik, väder, ett lösryckt ord bara. Sen när jag skriver så händer det genast mer av sig själv.

     7. Vilken är din/ditt favorit:

• Rätt

Fisksoppa kanske? Eller stora sallader med en massa frön och grejer? Allt med vinäger, och så kakor då, småkakor. Och glass, helst körsbärsglass. Hemgjord, med lite rom i. Gott!

• Ställe

Trädgården kanske? Eller där i skogen där det växer trattkantareller? Eller våran favoritö i havet, dit man bara kan åka när det är väldigt fint väder för vi har en sådan usel liten båt.

• Färg

Gult och orange, för då blir jag glad. Alla färger är fina.

• Djur

Min katt Seven, hon är så söt. Paddor, och igelkottar. Rödhaken?

• Bok

Jag är väldigt förtjust i Hjalmar Söderberg, och Cilla Nauman och de tidiga böckerna av PO Enqvist till exempel. I sommar har jag läst Paulrud och det var ju närmast smärtsamt bra. Jag tycker om det där när miljöer och händelser återkommer gång efter gång.

• Webbsida

Ja, alltså jag är inte så hemma på nätet att jag har någon favoritsida. Jag vispar mest runt. Nu har jag precis upptäckt de här bokbloggarna och det är roligt. Sen är det så konstigt när man skriver att fast man verkligen borde det så blir det löjligt lite tid till läsning för egen del…

Hejdå, Jessika!

/ka

Idag vill jag hurra för Aston!

Johanna älskar Aston, det skrev hon om här. Jag älskar också Aston. Boken Johanna skrev om: Astons stenar är fantastisk fin.

Nu fyller Aston snart år och packar in allt i presenter. Veckan börjar med en snorig måndag, pasta med fisk och en kissnödig mamma. Veckan slutar (nästan, det är torsdag) men paket till Aston. En cykel. En drake. Och en superbra planka. För plankan kan följa med till dagis*. Cykeln och draken tål inte vatten och ute bara regnar det. Som tur är blir det fint väder till helgen och då åker draken fram och med på en festlig utflykt.

Men...

var brukar drakar fastna? Joo högt upp i träd. Vilken tur att plankan är med så Astons pappa kan försöka peta ner draken.

Lotta Geffenblad har berättat om Aston och också ritat de fina bilderna. Bilderna är inte bara fina - de är helt underbara! Bara regnet som strilar över fönstrena gör boken värd att låna eller köpa. 

Men den är så mycket mer än regn på fönstren. Läs Läs LÄS Astons presenter. Och njuuuuut av bilderna. Och spana efter Prick och Fläck som dyker upp!

/Sofia

*I många böcker står det att huvudpersonen går på dagis. Dagis finns inte längre - det heter förskola nu för tiden! Fast det är klart... Aston kanske lever "för länge sedan" när dagis hette dagis...

Det är ingen hemlighet att jag ÄLSKAR Stina Wirséns finafina underbara teckningar och böcker. Tidigare har jag skrivit om dem här och här och här och faktiskt här också.

Nu är hon tillbaka med fågel, gula katten, rosa nallen, beiga nallen och kanin. 

I Vem är söt funderas det hit och dit om vem som egentligen är söt? Det bråkas och skriks, arga ögonkast far över sidorna, tårar väter ner boksidorna.  

För vem är söt? Vad är fult? Vems smak är det som bestämmer?

Lika bra som vanligt är Stina.

Förresten är det ju hon som ligger bakom teckningarna i boken Karin skrev om här.

/Sofia - som ska läsa Vem är söt en gång till. och en gång till. 

På ett torg nära där jag bor finns en fin staty. Den föreställer tre små ljusrosa elefanter.

Så här ser statyn ut. Namnet på statyn är Lilla elefanten drömmer.

Ibland brukar jag tänka att det är elefanten Pomelo som står där med några elefantkompisar. Fast Pomelo bor egentligen i ett grönsaksland. Där umgås han med snigeln Gigi, leker päronträd, jagar mygg (och fastnar med sin långa snabel), blir rädd för sagor och blir kär i daggdropparna.

De två böckerna om Pomelo är verkligen underbara. Det är action med enkla knep. Roligt så det bara inte går att sluta skratta. Och lite melankoliskt emellanåt.

Pomelo den lilla elefanten

Pomelo blir kär

skrivna och ritade av Ramona Badescu och Benjamin Chaud.

Bonusbild: Pomelo springer ikapp med sniglarna.

/Sofia

I sådana fall är boken Min första småkrypsbok av Anja Baklien något för dig!

Djuren är indelade i kapitel som heter: Inga ben, En fot, Sex ben, Åtta ben samt Många ben. Under djur med en fot hittar vi t.ex. skogsnigeln! Det hade jag ingen aning om.

Och vet du hur en strimlus eller guldbagge ser ut? Om inte ska du titta i kapitlet Sex ben.

Bilderna i boken är fina närbilder på alla djuren. Inte nog med det. Du kan också fylla i var och när du hittade djuret!

/Sofia (som tycker det är lite läskigt med vissa småkryp särskilt daggmaskar) 

Matilda har två otroligt häftiga katter. De heter Bosse och Nisse och är SUPERSTORA. Att ta hand om så stora katter kräver en del t.ex. 20 liter köttsoppa varje dag.

Ni ser själva hur STORA katterna är! Inte konstigt att en del blir rädda när Matilda är ute och går med Bosse och Nisse.

Jan Lööf är fenomenal tycker jag. I love Matildas katter. Och då är jag egentligen en hundmänniska men Bosse och Nisse är så coola!

/Sofia

Hej alla vuxna! Denhär flaskposten riktar sig till er som träffar små barn - barn som ännu inte har lärt sig läsa. Idag är det regnigt och igår var det ännu värre. Jag stod under ett tak och läste ut Alva och sommaren. Det är en så jättefin bok - jag föreställer mig att det är alldeles underbart att högläsa den precis nu när sommaren tar slut. 

Följ med Alva i vardagen, på sommarutflykter och på sommardagis, den bästa sortens dagis... Det är så härligt sinnligt allting; Fotsulorna blir hårda, hallonen är söta och oj, så kall man kan bli av att bada för länge! Boken präglas av en lågmäld och allt annat än flåshurtig ton som gör åtminstone denna 30-åring väldigt varm i hjärtat - och jag inbillar mig att det finns många barn som också kommer att tycka om Alva.

Nu börjar hösten och då passar det finfint att läsa Alva och hösten. Sen läser jag Alva och vintern och Alva och våren för att mitt i vintern läsa om Alva och sommaren med lagom längt i kroppen. 

 

 

 Gör det du också!

/ka

Att ge bort en present är roligt. Särskilt när presenten blir en succé!

I måndags gav jag bort boken Mina fina djur av Xavier Deneux till Thea, ca 4 månader. Både hon och hennes föräldrar blev stormförtjusta i boken!

Jag gillar också Mina fina djur. Djuren i boken är i svartvitt, bara enstaka färgklickar här och där t.ex. i form av en röd navel. Jättefint sammetsomslag. Spännande hål i varje sida som ger en liten aning om vad som kommer på nästa. 

Nu ska jag tänka ut vilket barn (eller vuxen) som ska få boken härnäst.

/Sofia 

Aaaaston! Du har väl inte missat hela bilderboksvärldens snällaste, lite fundersamma och mest samlande hund? Han heter Aston och jag älskar Aston! För Aston han vet precis hur man ska vara mot andra som fryser, är ensamma och synd om, till och med när det gäller STENAR!

Mamma och pappa Aston får förstås väldigt NERVÖSA ÖRON (som man kan ana på bilden här) när Aston är så där snäll och låter varenda promenadhittad sten flytta hem i askar och bli ompysslade med täcken... de får ju nästan inte plats hemma själva längre, men det finns en plan! Kanske att stenarna kan få åka till stranden på semester...

Aston är bäst! Alla barn och vuxna som jag har läst om stensamlande Aston för har fallit pladask precis som jag. Och framme vid allra sista sidan visar Aston att han aldrig ger upp och då brukar alla bli glada :)!

Idag har jag varit och köpt Astons stenar-boken för att ge bort i present till ett par bokfans! Och upptäckte då att En bok för alla (förlaget nummer ett för dig som vill ge bort fina bilderböcker till superbra priser!) har gett ut den och så får man dessutom med en DVD-film med Aston! Värsta presenttipset så här i namnsdags och andra kalastider alltså!

Och som om det inte vore nog med det. NU snart, närmare bestämt om en månad, kommer en ny bok om Aston, och den heter passande nog Astons presenter, JIPPI! Lotta Geffenblad heter hon som både har skrivit och ritat böckerna. Hon har dessutom hittat på de roliga filurerna Prick och Fläck.

Presenter presenter! /Johanna