FLASKPOSTEN - for_dig_mellan_13_och_15_ar

Det är inte hela världen

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 15 Sep 2008 17:55:00 +0200

... säger man ibland när man vill understryka att "det är lugnt". Fast i en bok som heter Inte hela världen, är det inte lugnt. Och det är hela världen som står på spel. För så säger Gud och Timnas pappa, Noa.

En enorm flodvåg är på väg. Endast de rättfärdiga skall räddas - alla andra är syndiga och skall dö för att sona sina brott. Noa är säker: han bygger en enormt stor ark och pressar in hela sin familj och så två djur av varje ras.

Känner ni igen historien? Den står i Bibeln. Fast där nämns bara Noas tre söner: Sem, Ham och Jafet. Det står ingenting om att han hade en dotter också. Tur att det har kommit en hel bok om dottern nu, hon hette Timna. Geraldine McCaughrean har också skrivit Det vita mörkret, som jag hyllade i februari. Inte hela världen är minst lika bra, fast förstås på ett helt annat sätt.

Jag gillar beskrivningen av hur trångt och äckligt det är på arken, det känns precis som att jag är där själv. Och FY, det är inte kul, vill jag lova. Alla är ständigt sjuka, men det är inte det värsta. Det värsta är att pappa Noa tvingar Timna och de andra att slå bort (och därigenom döda) alla människor som ber om hjälp.

Fattar ni - plötsligt måste Timna göra tvärtemot allt det hon tidigare lärt sig (bl. a. Älska din nästa såsom dig själv).

Det är inte lätt. Särskilt inte när ...

Nej, det berättar jag inte här, förstås.

/ka

Superspännande äventyr med tveksam moral

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Wed, 03 Sep 2008 14:45:00 +0200

Ja, hörrni, visst är det många som älskar Stephenie Meyers Om jag kunde drömma och fortsättningarna? Jag förstår er verkligen (är ett stort fan av Buffy och alla möjliga andra vampyrhistorier). Det finns bara ett problem med Bella tycker jag: hon är så himla liten och smal och sööööt och bräcklig, medan Edward liksom är stark och stenhård och tuff. Jag skulle vilja att Bella fick vara lite starkare, eller åtminstone ha småtjocka lår (hemlis: det har nästan alla tonårstjejer som inte bantar) men nu är hon alltså bara som en liten porslinsdocka och det gör mig riktigt uppretad. Nog om Bella och Edward. Jag fattar varför många älskar böckerna om dem och jag blir alldeles glad när jag lånar ut böckerna till vampyrbitna tjejer.

En annan bok jag gillar fast jag blir irriterad på en del grejer är ju Ögat över månskäran. Den är så romantisk och liksom underbar att bara drömma mig bort i, just för att mitt liv inte alls påminner om boken. Jag vill inte leva så heller, men gillar att läsa om det på samma sätt som jag tycker om att titta på Glamour på tv när jag äter middag. Ibland läser jag skvallertidningar. Det är underbar underhållning helt enkelt!

Här kommer ett tips om ännu en sådan bok till er, fast nu handlar det inte om vampyrer. Amerikanskan Melissa Marrs

Mer än ögat ser

handlar om Aislinn, en väldigt ovanlig tjej. Aislinn (snyggt namn tycker jag!) kan se allt det vi vanliga dödliga inte ser, eftersom hon (precis som sin mamma och Mommo) är synsk. Vet ni vad de ser? Jo, oknytt. En hel del mysko varelser existerar parallellt med människovärlden, och alla är inte goda...

I denhär boken träffar vi Vinterdrottningen Beira (som påminner väldigt mycket om Häxan i Narniaböckerna) och hennes son, Sommarkungen Keenan. Beira kör med ett grymt spel - reglerna tänker jag nte gå in på nu, de får ni läsa er till - som innebär rätt stora svårigheter för vår hjältinna Aislinn. Jag säger såhär: svårigheterna har att göra med kärlek på liv och död...

Jag smaskade i mig boken i ett nafs och blev lite småsur då och då (både på språket och innehållet), men också härligt förtrollad på Glamoursättet.

Till dig som är under 18 år: Har du läst Om jag kunde drömma, Ögat över månskäran eller Men än ögat ser? Vad tycker du om böckerna? Svara gärna i kommentarerna!

/ka

Hur jag blev feminist

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 19 Aug 2008 18:13:08 +0200

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa - Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken - du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa... är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt - från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva...

/ka

PS. I mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.

Människokroppen är cool

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 18 Aug 2008 21:08:04 +0200

Visste du att musklerna i kroppen är som gummiband gjorda av massa tunna trådar? Trådar som är tunnare än ett hårstrå!

Eller visste du att hjärnans storlek inte alls har något med hur smart man är? Blåvalens hjärna väger 7 kg (det du Johanna!) men människan är ändå smartare.

Eller att det i Sverige varje dag är ca 50 barn som börjar röka eller snusa (huu)?

Johanna tipsade tidigare om en spännande bok med fakta om naturen. Själv har jag läst en annan spännande och intressant, rolig och på vissa håll lite äcklig bok om människans kropp.

Boken heter rätt och slätt Människan, kroppen och knoppen och det är precis vad den handlar om. Skrivit boken har duktiga Lisa Bjärbo gjort.

Tidigare har vi tipsat om hennes och Elin Lindells bok Pinsamt. Har du inte läs den så gör det också.

/Sofia

Solkräm, inbyggda kompasser och röntgensyn...

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Thu, 14 Aug 2008 12:54:06 +0200

... allt det och mycket mer är smarta trix och supercoola egenskaper som olika djur använder!

Det är så häftigt, jag började bara bläddra och har nu blivit helt uppslukad i djurens superkraftsvärld!

Alla som vill bli fascinerade, imponerade och överraskade - leta upp 100 fantastiska djur (2007) av Mogens Trolle och sätt er och bläddra! Massa fina färgfoton, många söta djurungar, plus några lite läskigare bilder.

Naturen är grym :)!

Här kommer en liten lista med saker som i alla fall INTE jag VISSTE:

Grönlandsvalens mun är 4 meter hög, fatta 4 meter!!!
Puman är den största katt som kan spinna, myyysigt...
Nordamerikanska bävern har kommit på hur man fixar ett kylskåp under vattnet till sitt vintermatförråd.
Havsuttern har extra stora lungor som kan fungera som en uppblåsbar flytväst.
Sengångaren är bäst på att slappa av alla jordens däggdjur och behöver bara gå på toa en gång per vecka - ett fullfjädrat semesterproffs alltså!
Lodjuren kan spreta med tårna så att fötterna blir breda som lejontassar och fungerar som snöskor.
Noshörningar är så närsynta att de skulle behöva riktigt tjocka glasögon, men istället har de superhörsel och superluktsinne.
Elefant-telefoni med ultraljud! Elefanter kan prata och varna varandra för faror på flera kilometers håll utan att vi hör det.
Mer gigantiska elefantfakta: ett elefanthjärta=28 kilon och elefantkindtänder=4 kilo!
Och det här då: små elefantungar har dålig styrsel på sina snablar och kan snubbla på dem! Så sött! I love elephants!

/Johanna

Fladdermöss eller vampyrer...hmmm

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 12 Aug 2008 21:35:55 +0200

Idag läste jag en notis i DN om människor i Venezuela blivit bitna av fladdermöss och därigenom utvecklat en rad sjukdomssymtom bl.a. feber och rädsla för vatten.

Min första tanke var såklart att det var otäckt och läskigt. Men min andra att det kanske rör sig om vampyrer!

Neeej det finns inga vampyrer.... Men jag är just nu väldigt inne i boken Eclipse av Stephenie Meyer. Ni vet - om vampyren Edward och människan Bella som blir kära i varandra. Och råkar ut för en massa spännande saker. Ettan skrev jag om här. Tvåan blev jag lite besviken på så den har jag inte skrivit om här.

Men HURRA trean gillar jag massor.

Måste läsa mer NU!!

/Sofia

Förresten så hittade jag en nätartikel om fladdermössen i Venezuela och det är jätteläskigt, människor har farit riktigt illa och t.o.m. dött. Men tänk, fladdermössen kallas vampyr-fladdermöss så helt ute och cyklar är jag kanske inte. Däremot tänker jag inte länka till artikeln för den var så otäck.

Aidan Chambers = hurra!

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Sat, 09 Aug 2008 08:35:00 +0200

Åååå, jag har läst den andra boken i Danssviten (läs vad jag skrev om den första här) - Dansa på min grav. Boken som jag läste kom ut på svenska år 1983, men det finns en nyare översättning, från 2002*.

När jag var ungefär 14 år läste jag denhär boken för första gången. Den betydde mycket för mig: dels för att den var så häftigt skriven, jag kände igen mig i sättet att liksom skämta frenetiskt om mig själv och allt som egentligen var så himla allvarligt och viktigt för mig just då. Dessutom blev jag helt rusig av innehållet i den alldeles underbara kärlekshistorien. För det är precis det är: en kärlekshistoria som forsar mot en katastrof och mynnar ut i något som kanske får kallas för acceptans.

Sextonårige Hal har lånat en liten segelbåt av sin kompis. Han är inte alls särskilt bra på att segla och när stormen kommer är kapsejsningen ett faktum. Pang! så ligger Hal i vattnet. Tur att han blir räddad av snyggingen Barry... Det kunde kanske ha tagit slut där. Hal skakar hand med Barry och tackar för hjälpen och de skiljs åt, adjöss och goodbye. Men icke. Hal och Barry blir allra bästa vänner inom loppet av bara en dag, mer än bara vänner, å, de älskar varandra! Och de lovar varandra att den av den som dör sist ska dansa på den andres grav. Inte anar killarna att döden är så nära..

Gör dig själv en tjänst och läs, läs, läs den här boken - varför inte hela danssviten?! Jag kommer att fortsätta med de återstående tre delarna för att ha alla i färskt minne rakt-i-kroppen-här-och-nu när Det här är allt. Cordelia Kenns kuddbok kommer ut i september.

/ka

* Den står Katarina Kuick (scrolla neråt, det finns en fin intervju med KK där) för, hon som har skrivit jättebraiga Svarta kläder, svart mask.

Gener & sånt

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Thu, 17 Jul 2008 15:45:47 +0200

Hoho - här kommer en stor textmassa för er att sluka. Vassegoa! Inga bilder, inga tjockade ord eller färgglada grejer. Det får ni ta, ni som har sommarlov. Själv jobbar jag.

Min kompis U var världsabäst på matte och alla NO-ämnen i skolan. Det var inte jag. Därför var splittringen ett faktum när vi skulle börja gymnasiet. U började på Naturvetenskapligt program; jag på Samhällsvetenskapligt. I tvåan kom vi om möjligt ännu längre ifrån varandra. Medan U (som kallades för Einstein i sin nya klass!) valde inriktningen Genetik, kastade jag mig in i humanismens mjuka famn med massor av latin, historia, kinesiska, religion, italienska, psykologi, franska och - inte minst - svenska. Lovely. Sådär har det bara fortsatt. När vi hade tagit studenten började U läsa Molekylär bioteknik på en teknisk högskola, medan jag (efter lite aupairande, dagisfröknande och sagotantande) hängav mig åt Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet. Förra året var U tärna på mitt bröllop. Så fint!

Kan våra olika val bero på våra gener? Jag vet inte. Jag har fruktansvärt svårt att tro att allt som är en människa upplever, tycker, tänker och känner och ÄR går att förklara genom att kolla gener i ett HIGHTECH-mikroskop. Fast det verkar ju lite coolt. Och jag kanske ska sluta vara sådär extrem som jag kanske verkar vara när jag påstår att ALLT beror på hur vi bemöts och bemöter varandra? Det känns lite naivt. Hur som helst borde jag ju ha några schyssta argument nästa gång jag börjar tjafsa med K om arv och miljö. Så, vad tror ni jag gjorde när boken Gener & sånt kom till bibblan? Läste såklart. Och: TJOHEJ, vad det är kul att läsa detta!!!

Läs, läs, läs. Jag har fått lära mig en massa spännande grejer om mutanter (nej, inte Teenage Mutant Ninja Turtles) och till exempel detta: "Bara en procent av schimpansens DNA skiljer sig från vårt" samt vad som händer när ett felaktigt protein tar över.

Hoppas att boken inte är utlånad när jag kommer tillbaka efter semestern. För då kan jag läsa den en gång till. Det tar tid att slå bort tankarna i huvudet, de skriker såhär: Du är dum, Ka, du kommer aldrig i livet att fatta dethär!

Joho, dethär tänker jag fatta! Hur ska jag annars kunna vinna alla diskussioner mot K?

/ka

The return of the Crow Girl

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Tue, 15 Jul 2008 10:50:00 +0200

Ni kommer kanske ihåg Johannas Kråkafton? Inte? Läs här. Å, vilken fin kväll det måste ha varit! Jag gillar också kråkböcker. Och nu har jag läst ut Kråkflickans återkomst - uppföljaren till Kråkflickan av Kate Cann. Detta är en helt annan sorts bok än den första. Har ni läst den? Gör det först. Sen kan du kolla in resten av denhär flaskposten. Till sist kan du kasta dig över den lättlästa och spännande andra delen. Undrar om det kommer en till?

Ok - har alla läst första delen nu? Varsågoda: jag presenterar härmed Kråkflickans återkomst! Allt är på väg att ordna sig för Lily. Hon jobbar på att sätta sig i respekt hos parkwaytjejerna. Snyggot Kyle blir mer och mer intresserad av henne. Alla tycker att Lily är världsabäst på att göra dräkter och kostymer till skolteatern. Livet leker med andra ord! Men tror ni att det går bra - helt utan problem? En gång mobbad - alltid mobbad... eller?!

/ka

Mera Afrika för Ka

noreply@blogspirit.com (Johanna, Karin & Sofia) — Mon, 14 Jul 2008 11:05:00 +0200

Först tyckte jag att Sprickor och honungslim var jättetråkig och riktigt svår att komma in i. Å, det var för smetigt liksom, som om detdär honungslimmet i titeln klistrade ihop hela berättelsen i en sötsliskig och äcklig smörja. Men sen, efter ungefär 58 sidor eller så, föll jag pladask in i handlingen och lät mig själv rinna igenom hela berättelsen.

- Men vad handlar det om då, hallå, sluta tjata om dig själv och dina himla läskänslor!

- Åkerjrå, det är 1960-tal (kanske dina föräldrar föddes då?) i Sydafrika. Känner ni till Apartheid? Inte? Det måste vi råda bot på. Sådärja. Tolvåriga Emily bor med sina föräldrar och sin jättesnälla storasyster i ett tjusigt hus. På tomten finns tjänarbostäderna där en gammal man, Buza, och husets kokerska bor. Bägge är, förstås, svarta och har det riktigt dåligt. Fast Emily är inte heller glad. Det går inte en dag utan att föräldrarna bråkar och rätt snart är Emily säker på att mamman (som verkar vara helt vidrig, värsta snobbkärringen!!!) är otrogen med Dennis (fast hon låtsas att de bara spelar tennis).

Det känns tyvärr som att författaren Linzi Glass har försökt klämma in på tok för många problem på samma yta. Ibland fungerar det, det är såna böcker som jag verkligen gillar - dvs de böcker som lyckas beskriva eller kanske till och med omfamna det kaos som kallas för livet, fullt av olika komplexiteter* - men Linzi Glass är inte där än. Hon kanske klarar av det bättre i nästa bok. Som det är nu tycker jag att Sprickor och honungslim är alldeles för ojämn. Samtidigt kunde jag ju inte låta bli att ryckas med av berättelsen. Det händer nämligen mycket mer än vad man först kan tro. Direkt förfärliga saker, faktiskt. Men det tänker jag inte berätta om nu, såklart. Du får läsa själv och ta reda på saken helt enkelt.

/ka

* komplexiteter har ingenting med för stor näsa eller för liten snopp att göra. När man säger att något är komplext menar man att det inte är så enkelt som det verkar vid en första anblick. Läs mer om det här.