FLASKPOSTEN

I sådana fall är boken Min första småkrypsbok av Anja Baklien något för dig!

Djuren är indelade i kapitel som heter: Inga ben, En fot, Sex ben, Åtta ben samt Många ben. Under djur med en fot hittar vi t.ex. skogsnigeln! Det hade jag ingen aning om.

Och vet du hur en strimlus eller guldbagge ser ut? Om inte ska du titta i kapitlet Sex ben.

Bilderna i boken är fina närbilder på alla djuren. Inte nog med det. Du kan också fylla i var och när du hittade djuret!

/Sofia (som tycker det är lite läskigt med vissa småkryp särskilt daggmaskar) 

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa - Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken - du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa... är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt - från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva...

/ka

PS. I  mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.

Visste du att musklerna i kroppen är som gummiband gjorda av massa tunna trådar? Trådar som är tunnare än ett hårstrå!

Eller visste du att hjärnans storlek inte alls har något med hur smart man är? Blåvalens hjärna väger 7 kg (det du Johanna!) men människan är ändå smartare.

Eller att det i Sverige varje dag är ca 50 barn som börjar röka eller snusa (huu)?

Johanna tipsade tidigare om en spännande bok med fakta om naturen. Själv har jag läst en annan spännande och intressant, rolig och på vissa håll lite äcklig bok om människans kropp.

Boken heter rätt och slätt Människan, kroppen och knoppen och det är precis vad den handlar om. Skrivit boken har duktiga Lisa Bjärbo gjort. 

Tidigare har vi tipsat om hennes och Elin Lindells bok Pinsamt. Har du inte läs den så gör det också.

/Sofia 

... allt det och mycket mer är smarta trix och supercoola egenskaper som olika djur använder!  

Det är så häftigt, jag började bara bläddra och har nu blivit helt uppslukad i djurens superkraftsvärld!

Alla som vill bli fascinerade, imponerade och överraskade - leta upp 100 fantastiska djur (2007) av Mogens Trolle och sätt er och bläddra! Massa fina färgfoton, många söta djurungar, plus några lite läskigare bilder.

Naturen är grym :)!

Här kommer en liten lista med saker som i alla fall INTE jag VISSTE:

• Grönlandsvalens mun är 4 meter hög, fatta 4 meter!!!
• Puman är den största katt som kan spinna, myyysigt...
• Nordamerikanska bävern har kommit på hur man fixar ett kylskåp under vattnet till sitt vintermatförråd.
• Havsuttern har extra stora lungor som kan fungera som en uppblåsbar flytväst.
• Sengångaren är bäst på att slappa av alla jordens däggdjur och behöver bara gå på toa en gång per vecka - ett fullfjädrat semesterproffs alltså!
• Lodjuren kan spreta med tårna så att fötterna blir breda som lejontassar och fungerar som snöskor.
• Noshörningar är så närsynta att de skulle behöva riktigt tjocka glasögon, men istället har de superhörsel och superluktsinne.
• Elefant-telefoni med ultraljud! Elefanter kan prata och varna varandra för faror på flera kilometers håll utan att vi hör det.
• Mer gigantiska elefantfakta: ett elefanthjärta=28 kilon och elefantkindtänder=4 kilo!
• Och det här då: små elefantungar har dålig styrsel på sina snablar och kan snubbla på dem! Så sött! I love elephants!

/Johanna

I min familj firar vi namnsdagar mycket mer än i många andra familjer verkar det som. Det är roligt :) för det kan hända att man får ett litet paket eller en extra festlig efterrätt med hallon!

Idag är det 21 juli = JOHANNA-dagen = Hurra hurra!

Det är intressant med namn. De betyder ofta speciella saker och är olika populära under olika tider. Johanna betyder något så mystiskt som "Gud har förbarmat sig" och har använts i Sverige sen 1300-talet. När jag var liten i början av 1980-talet var Johanna ett jättepopulärt namn som ungefär var fjärde flicka fick, men nu ligger Johanna på plats 74 i namntoppen (Klicka och se hur ditt namn ligger till...).

Mitt bästa boktips när det gäller namn är Vad heter du? - en bok om förnamn som är roligt skriven och tecknad av Anna Ribbing och Matti Lepp som har gjort flera jätteroliga faktabilderböcker tillsammans. Där får man veta det mesta om namn på ett kul sätt, till exempel: vad man egentligen kan heta, hur man skriver sitt namn med runor och bästa husdjursnamnen. Kolla upp, det är en faktabok om namn för alla åldrar!

/Namnsdagsbarnet-Johanna

Hoho - här kommer en stor textmassa för er att sluka. Vassegoa! Inga bilder, inga tjockade ord eller färgglada grejer. Det får ni ta, ni som har sommarlov. Själv jobbar jag.

Min kompis U var världsabäst på matte och alla NO-ämnen i skolan. Det var inte jag. Därför var splittringen ett faktum när vi skulle börja gymnasiet. U började på Naturvetenskapligt program; jag på Samhällsvetenskapligt. I tvåan kom vi om möjligt ännu längre ifrån varandra. Medan U (som kallades för Einstein i sin nya klass!) valde inriktningen Genetik, kastade jag mig in i humanismens mjuka famn med massor av latin, historia, kinesiska, religion, italienska, psykologi, franska och - inte minst - svenska. Lovely. Sådär har det bara fortsatt. När vi hade tagit studenten började U läsa Molekylär bioteknik på en teknisk högskola, medan jag (efter lite aupairande, dagisfröknande och sagotantande) hängav mig åt Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet. Förra året var U tärna på mitt bröllop. Så fint!

Kan våra olika val bero på våra gener? Jag vet inte. Jag har fruktansvärt svårt att tro att allt som är en människa upplever, tycker, tänker och känner och ÄR går att förklara genom att kolla gener i ett HIGHTECH-mikroskop. Fast det verkar ju lite coolt. Och jag kanske ska sluta vara sådär extrem som jag kanske verkar vara när jag påstår att ALLT beror på hur vi bemöts och bemöter varandra? Det känns lite naivt. Hur som helst borde jag ju ha några schyssta argument nästa gång jag börjar tjafsa med K om arv och miljö. Så, vad tror ni jag gjorde när boken Gener & sånt kom till bibblan? Läste såklart. Och: TJOHEJ, vad det är kul att läsa detta!!!   

Läs, läs, läs. Jag har fått lära mig en massa spännande grejer om mutanter (nej, inte Teenage Mutant Ninja Turtles) och till exempel detta: "Bara en procent av schimpansens DNA skiljer sig från vårt" samt vad som händer när ett felaktigt protein tar över.

Hoppas att boken inte är utlånad när jag kommer tillbaka efter semestern. För då kan jag läsa den en gång till. Det tar tid att slå bort tankarna i huvudet, de skriker såhär: Du är dum, Ka, du kommer aldrig i livet att fatta dethär!

 Joho, dethär tänker jag fatta! Hur ska jag annars kunna vinna alla diskussioner mot K?

/ka

Hej på dig! Vet du vad mens är? Det vet jag. Och det visste jag när jag fick det för ungefär 19 år sedan. Jippie, vad glad jag blev: jag tog små hoppsasteg hela vägen till skolan! Fast jag tror inte att jag hade blivit så vidare värst glad om jag inte visste vad det var för slemmigt blod som fanns i trosan en morgon. I den sprillans nya (och väldigt röda) boken

Min lilla röda

av Marie Oskarsson

hittar du "Allt du vill veta om mens". Så står det på framsidan och jag håller med. Jag hittar verkligen allt jag vill veta om mens när jag läser den. Superspännande! Var inte blyg för att låna den på bibblan - kom ihåg att alla vuxna kvinnor har mens. Till och med vi som skriver på Flaskposten :-)

//Ka

Det är min. Alltså inte MIN, Kas, pappa. Han är rätt gammal och stel (men väldigt söt, PUSS på dig, pappa!). Berättaren i Min pappa är en kringla har en pappa som är riktigt, riktigt vig.

Vi skriver väldigt sällan om faktaböcker här på Flaskposten. En del tycker att det ska bli ändring på det. Nu försöker jag bidra, och detta var en finfin bok om yoga för barn tillsammans med vuxna. Jag blir riktigt sugen på att försöka mig på Trädet, Plogen, Flygplanet och en massa andra spännande rörelser - här, mitt i biblioteket!

I Min pappa är en kringla får vi se exakt hur man gör särskilda rörelser och i slutet kommer det bästa av allt: två listor. 

• En lista med bra saker att tänka på kring förberedelse och träning (t. ex. "Vila några minuter i slutet av varje yogapass").
  
• En lista över vad orden rätt inställning betyder i yogasammanhang (t. ex. "Yoga handlar inte bara om att kroppen ska bli smidig, stark och ledig. Det handlar även om att låta hjärnan och själen att bli smidiga, starka och frimodiga."). 

/ka 

Det har handlat en del om läskiga saker här på Flaskposten den senaste tiden. Kolla här och här.

Idag har jag läst Varulvar, vampyrer och andra läskiga varelser av Nicolas Jacquemot och Moa Hoff.

Boken är fullspäckad av hemska, läskiga, rysliga, spännande, äckliga fakta om varulvar, vampyrer, häxor, djävulen, spöken och mumier. Inte nog med det ett kapitel handlar om s.k. kändismonster bl.a. Frankenstein, Snömonstret och Aliens.

Ka undrade varför vi egentligen gillar att bli skrämda. Orsakerna är säkert många men alla som gillar att läsa om monster MÅSTE läsa Nicolas bok.

Nu vet jag t.ex. exakt hur jag ska göra en mumie (om jag vill. Men det vill jag nog inte för det verkar så äckligt).

/Sofia 

Jag har länge undrat och undrar fortfarande:

Varför har människor ett sånt förfärligt stort behov av att bli rädda? Och varför är så många av oss besatta av att se skräckfilmer/läsa om hemskheter? För erkänn att ni tycket att det är spännande med spökhistorier, Pirates of the Carribean och vampyrer. Jag brukar känna mig som Muminpappan - ni vet väl vem han är? Muminpappan älskar äventyr och katastrofer.

I veckan som gick har jag pratat lite med barn och unga som varit på biblioteket. Vi har klurat över dethär med rädsla. En del tror att vi gillar att läsa otäcka böcker för att det händer något; man läser vidare för att få reda på hur det ska gå. Vad tror ni? Svara gärna i kommentarerna!

Hur som helst: nu har jag läst en faktaspäckad historiebok som bara handlar om samurajer - ena riktigt läskiga typer. I Samuraj - Krigarens väg av Thomas Louis och Tommy Ito får vi läsa om den ena hemskheten värre än den andra. Fast det är inte bara slabb och smock - mängder av värdefulla fakta finns med. Om du går i högstadiet och ska skriva ett arbete i historia har du här en riktig guldgruva att ösa ur.

MEN det finns en sak som jag tycker är riktigt tråkig med denna i övrigt mycket välskrivna bok. Jag säger som i en gammal chipsreklam: Var är brudarna?

På 193 sidor förekommer kvinnor bara tre gånger. En gång står det att de blev mördade (ni vet den gamla uttjatade frasen "kvinnor och barn"), en annan gång läser vi att kvinnor också kunde bli samurajer och så slutligen kan vi läsa om en kvinna som hade ett mycket hårt arbete. Hennes uppgift avslöjar jag inte här.

Var är resten av tjejerna? Vem lagar samurajernas mat? Vem ser över deras sår, vem badar samurajerna, vem föder deras barn och vem i hela fridens namn ser till att deras kläder hålls i toppskick?

/ka