FLASKPOSTEN

Den 11 mars skrev Ka att hon ville läsa en snyftare: Innan jag dör av Jenny Downham.

Jag har läst Innan jag dör nu och vill bara säga till Ka och alla andra där ute: LÄS DEN!! Så fort ni ser den på biblioteket (eller någon annanstans) låna den. Underbart bra. Hjärtskärande ledsam. Otroligt tänkvärd.

Här och här går det att läsa intervjuer med Jenny Downham.

/Sofia

I helgen pratade jag med en av pipgrisarna, hon heter Johanna. Johanna hade läst en så sorglig bok och jag, som har hört talas om den redan tidigare, blev ännu sugnare på att läsa den. Och så nu då, när jag kollar Dagens Nyheters barn- och ungdomskulturavdelning - och hittar Lotta Olssons jättefina recension. 

Snälla Bibliotekstjänst, skicka Innan jag dör till Västerhaninge bibliotek NUUUUU!

/ka 

För några veckor sedan streckläste jag Såld av Sally Grindley. Efter det får jag ont i magen av tanken att köpa något där det står "Made in China" på etiketten... 

I Såld säljs 11-åriga flickan Lu Si-yan av sin farbror till en förmögen familj. HEMSKT. Si-yans egen familj är väldigt fattig och det är efter att hennes pappa dör som försäljningen sker. Trots att farbrodern är rik! Och skulle kunna hjälpa Si-yans familj.

Hos den förmögna familjen ska Si-yan i stort sett ensam sköta hela deras hushåll: laga mat, diska, städa... Jag skriver det igen: hon är 11 år!

Situationen blir outhärdlig och hon klarar av att rymma. Tror ni allt blir frid och fröjd? Oh nej. Nu blir Si-yan i stället lurad till att börja jobba i en fabrik som syr gose-nallar.

Hon lovas bra betalt, god mat.... Det blir raka motsatta. Utnyttjad och fattig ser tillvaron mörkare än mörkast ut.

Johanna hade med Såld i sin julklappstips-lista. 

Jag avslutar ofta mina inlägg med ett: LÄS LÄS. Det gör jag nu med: LÄS SÅLD!!!! DEN ÄR SUPERBRA!

/Sofia 

Så har det äntligen blivit dags för avslöjandet av den hemliga isdrottningaboken. TADAAAAA! Håll i er, för här kommer det:

Det vita mörkret 

av Geraldine McCaughrean

är den krypande obehagliga bok jag läst och skrivit om. Blev ni sugna på att låna den nu? Hoppas det: boken är ruskigt spännande och otäck. Till  på köpet får man lära sig en hel del om både polarforskare och ANTARKTIS.

Ajöken/ka 

För någon vecka sedan var en lärare inne på biblioteket och frågade om böcker som handlar om andra världskriget. Jag visade först en mängd bra faktaböcker* - men läraren ville hellre ha skönlitteratur. Då visade jag till exempel Uri Orlevs böcker (förfärliga allihop, och väldigt bra) - men läraren ville ha något mer lättläst. Synd att jag bara hittade gamla böcker (som i och för sig är bra, men läraren hade redan läst dem).

Nu har Rose Lagercrantz, som har skrivit många böcker jag tycker mycket om, skrivit en ny bok. Flickan som älskade potatis är en grafisk roman där illustrationerna gjorts av den tyske konstnären L Munck. 

 Som ni kanske ser på omslaget är det inte en särskilt rolig bok. Så om ni vill fnissa ska ni nog välja att läsa något annat. Flickan som älskade potatis handlar just om en flicka som älskar potatis. Hon äter inte så mycket mer än det. Flickan bor med sin mamma, pappa och lillasyster - storebror har flyttat till Frankrike eftersom han älskar det franska språket. Och tur är väl det, för honom menar jag. För snart kommer poliser och tvingar familjen att lämna sitt hem och åka tåg, långt - långt bort.  Det är inte precis X2000. Nej, flickan och hennes familj får trängas tillsammans med massor av andra människor i tågvagnar som egentligen används när man fraktar djur till slakt.

Potatisflickan och lillasystern skriver ett brev till sin storebror. Några andra i boskapsvagnen hjälper dem att kasta ut det genom en lite luckahögst upp, vid taket. Nu gäller det bara att hoppas på att någon hittar brevet och postar det...

Jag tycker att bilderna är väldigt vackra i sin kantighet och att texten är lätt och enkel om man vill skumma genom boken. Men det går också att läsa Flickan som älskade potatis väldigt sakta. Sådana böcker gillar jag - när de går att läsas på olika sätt. 

 /Ka

* Förresten: jag har hört att det finns en del Flaskpostenläsare som vill att vi ska tipsa om faktaböcker. Vad tycker ni andra? Jag vill gärna skriva mer om faktaböcker, men just nu är det lite knepigt eftersom jag läser igenom så många tonårsromaner från 2007 som möjligt fram till mitten av mars... 

Just nu är jag mitt oppe i läsningen av Janne Lundströms Flickan som var vacker i onödan. Fy farao, vad bra! Läs bara detta:

" - Hon är inte som andra flickor, svarade han till slut. Hon lyder inte sin herre Augeboba, smiter sin väg från arbetet, är borta dagar och nätter, ljuger, uppträder opassande, påstår att hon egentligen är en pojke. Kort sagt, hon är tokig." 

Berättelsen om Asombasine är grym och samtidigt fantastiskt spännande. Boken nominerades till augustpriset förra året, men besegrades av Sven Nordqvists Var är min syster? 

/Ka 

Wow, vilken bra bok jag läste när jag var hos min farmor förra helgen. Den innehåller allt jag önskade av en bok när jag var 12 år: sorgligt, dum mamma och kärleken mellan en människa och ett djur.

Sukari, min vän

av Ginny Rorby

har tagit många år att skriva. Det kan jag förstå, för det ligger mycket arbete bakom denna fina bok. Huvudpersonen, Joey, är döv sedan några år tillbaka - av anledningar vi inte vet så mycket om. Mamman vägrar låta Joey lära sig teckenspråk och beter sig allmänt konstigt tycker jag.

En dag när Joey är ute och kollar in omgivningarna möter hon en gammal man och hans schimpans. Ja, du läste rätt - gubben har en schimpansbaby som husdjur! Mannen och schimpansen, Sukari, kommunicerar med teckenspråk och Joey går snart dit varje dag. Men mamman anar oråd och blir riktigt ruskigt vidrigt arg...

Här är det fullt av underbarheter, hopp och misströstan. Å, vad jag tyckte om att läsa Sukari, min vän! Hoppas att du gör det också!

/ka

"Jag kan inte sova - måste läsa ut boken!" Så kändes det för en timme sedan, dvs kl 04:38 när jag vaknade. Och inte kunde jag gå emot den känslan. Oh, vilken går-in-under-huden-och-rakt-in-i-hjärtat-bok dethär var. Jag ska inte hålla er på halster längre, gott folk, utan berätta att

En andra chans

av Anne Cassidy

kommer att få många av er att ligga sömnlösa, glömma att kliva av tåget/bussen, spilla ut valfri dryck i knäet osv. Ja, man glömmer allt annat när man läser denna hysteriskt och galet braiga berättelse.

Bali Rai, som bland annat skrivit Förbjuden kärlek, har sagt att En andra chans är "Utmanande, chockerande och minnesvärd". Jag håller inte med. Den är Utmanande, javisst, men inte Chockerande, snarare oerhört sorglig. Och Minnesvärd - nej, inte alls. En andra chans är helt och hållet fastklistrad i min hjärna och jag kan inte säga att den är värd att minnas. Denhär boken sitter där den sitter, obotligt fast. Inte nog med att innehållet är så spännande - texten är vacker och ljuvlig trots att handlingen är så hemsk.

Jajust det, ni kanske vill veta vad den handlar om. Ok, varsågod, here you go osv: Sex år har gått sedan något förfärligt skakade hela Storbritannien. Alice Tully sitter i sin lägenhet och kan inte låta bli att läsa allt i alla tidningar om frigivningen av Jennifer Jones, JJ, som var 10 år när hon mördade sin bästa vän för sex år sedan. 

Jag lämnar er där, i den kalla ottan, med orden

MARSCH TILL ETT BIBLIOTEK NÄRA DIG, EN ANDRA CHANS KAN FINNAS INNE.

/ka 

PS. Yttepyttelite kan jag jämföra detta smycke i bokfloden med Bryta om, men bara yttepytte. DS. 

är en hjärteknipande historia om Trillepojken och lillgrannen Lena. Vilka vänner! Trille är inte säker på ifall han är Lenas bästa vän. Hon har aldrig sagt det. Oftast fräser hon arga saker eller hittar på vilda lekar. Väldigt vilda lekar. Lena är Trilles allra bästa vän.

Våffelhjärtat av Maria Parr är en helt och hållet underbar historia som verkligen lyckas muntra opp den som kanske är lite ledsen ibland. Det är idylliskt och mysigt, men också spritt språngande galet och vansinnigt rätt ofta. Och faktiskt lite sorgligt på två ställen. Ett kapitel heter till exempel "Den sorgligaste dagen i mitt liv". 

Om jag gick i trean och hade en lärare som gillade att läsa högt, skulle jag verkligen be honom eller henne läsa denhär boken för hela klassen. Fast, förresten, boken kanske passar bättre att läsa bara två och två? Be nån vuxen du känner att läsa högt för dig! Om du till exempel känner mig, får du gärna fråga om jag vill läsa Våffelhjärtat för dig. 

/ka 

Å, jag har läst en alldeles underbar bok av Lin Hallberg (som bland mycket annat skrivit de superbraiga böckerna om shetlandsponnyn Sigge och hästbruttan Myggan). Hur gör hon för att skriva så mycket och så bra?!

I Miss Amanda Hill - Cirkus i skolan finns inga söta ponnysar med. Bara en häst, men den har inte så mycket med handlingen att göra. I stället är det 69 kossor och en hel hoper katter som tar upp tioårige Samuels intresse. Det är inte så väldigt konstigt, för snart ska ladugårdskatten få ungar! Klassen är inte särskilt stor, och Samuel är en av några få killar. Därför blir han lite besviken när fröken berättar att det ska komma en ny elev till klassen - och att det är en tjej. Räcker det inte med tjejer? undrar han. Men så kommer Amanda, den fantastiska Miss Amanda Hill, och vänder uppochner på kalaset. För vad händer när en tjej inte vill sminka sig med de andra tjejerna utan hellre övar konster på sin enhjuling?

Jag både skrattade och nästan-grät när jag läste denhär boken som inte så lite påminner om Frida Nilssons böcker om Hedvig.

/ka