FLASKPOSTEN

Kan ni fatta att Rachael Wing bara var 14 år när hon började skriva denhär boken? Det kan inte jag. Fy, vad bra skrivet av en tonåring! Hata Romeo är en typisk sådan bok som jag egentligen inte gillar: den handlar om en tjej som blir kär i en kille. För det första: fyyyy vad många sådana böcker det finns! För det andra: handlingen känns så uppgjord redan från början. Samtidigt kan jag inte låta bli att läsa klart (trots att jag har räknat ut hur det ska gå för länge sedan) så något med Hata Romeo måste ju vara rätt bra. Jag tror att det är språket. Rachael Wing gör nämligen något häftigt: i stället för att skriva berättelsen i jag- eller kanske hon-form, skriver Wing "Du" hela tiden. Kolla in dethär stycket, vad sägs?

Du sitter ensam i klassrummet, du kokar och svär i tysthet över Chris Banner. Du har inte sagt ett ord sedan Reuben berättade att Chris skulle spela Romeo, eftersom du inte vet vad som kommer hända när du öppnar munnen - om du kommer skrika av frustration eller svära tills du tömt hela ditt ordförråd på spektakulära ord. Du är rasande på mrs Walker och miss Phillips.

Kluriga typer har redan listat ut vad det handlar om: Jen (="du") har fått huvudrollen i skolans uppsättning av Romeo och Julia. Allt är underbart - med det lilla undantaget att Romeorollen spelas av Jens absolut vääääärsta fiende någonsin.

 Denhär boken kommer kanske inte att förändra ditt liv, men den muntrar definitivt opp mitt i en rätt gråmulen majvecka...

/ka

PS. Att jag har lagt till kategorin "homosexualitet" beror på att huvudpersonens bästis är bög. Det görs ingen större sak av det, skönt va? DS.

Jag gillar hästar. Faktiskt skulle man kunna säga att jag älskar dem. De luktar gott och är varma, vackra och vidunderligt vilda. Lina gillar också hästar. Men hon får inte rida. Varfördå, kan man undra? Sofie undrar en annan sak också: när hon sitter bredvid Lina i matsalen, ser Sofie att Lina är väldigt smal. Hon ser också att Lina inte äter något annat än ett äpple och lite, lite sallad.

Sofie är himla modig, tycker jag, för gissa vad hon gör?! Hjälte-Sofie går fram till Lina och frågar om hon är sjuk. Och det är hon, Lina är så sjuk att hon inte får rida. Ridläraren säger att hon har blivit för mager och måste gå upp i vikt för att kunna börja rida igen. Det blir svårt.  Hur ska det gå?

Läs själv i denna mycket lättlästa bok:

Smal eller mager, Sofie? av Jørn Jensen.

/ka 

Det är min. Alltså inte MIN, Kas, pappa. Han är rätt gammal och stel (men väldigt söt, PUSS på dig, pappa!). Berättaren i Min pappa är en kringla har en pappa som är riktigt, riktigt vig.

Vi skriver väldigt sällan om faktaböcker här på Flaskposten. En del tycker att det ska bli ändring på det. Nu försöker jag bidra, och detta var en finfin bok om yoga för barn tillsammans med vuxna. Jag blir riktigt sugen på att försöka mig på Trädet, Plogen, Flygplanet och en massa andra spännande rörelser - här, mitt i biblioteket!

I Min pappa är en kringla får vi se exakt hur man gör särskilda rörelser och i slutet kommer det bästa av allt: två listor. 

• En lista med bra saker att tänka på kring förberedelse och träning (t. ex. "Vila några minuter i slutet av varje yogapass").
  
• En lista över vad orden rätt inställning betyder i yogasammanhang (t. ex. "Yoga handlar inte bara om att kroppen ska bli smidig, stark och ledig. Det handlar även om att låta hjärnan och själen att bli smidiga, starka och frimodiga."). 

/ka 

Alltså jag har läst värsta grymma boken - det skedde redan i somras. Först nu har den kommit ut, och du kan läsa mer om den där jag har skrivit en recension för vuxna, här.

Läs, läs, läs Magic, Cilla och Baby av Eva Lundgren!! Detta kanske är årets bästa bok för mellanstadiebarn (fast man säger kanske inte så längre? Mellanstadiet? Finns det kvar?)!!! Här kan du läsa mer om böcker som ges ut av samma förlag (dvs de som gör att text och bild blir en himla massa böcker som folk kan köpa och låna).

 /Ka

Å vad jag vill att det ska vara som i den bok jag just läst ut! Ibland bara måste man av David Levithan är fantastiskt finfin.

Jag blir så glad av att läsa om Paul, som visserligen har problem med bästisen Joni och inte vet vem han ska välja av ex-pojkvännen Kyle och den nye, magiskt vackre Noah. Paul har förstås vanliga bekymmer, men inget är direkt relaterat till att han är homosexuell. Så skönt att läsa om detta! Jag var helt fast i boken (som är full av sköna karaktärer, t. ex. en transande* fotbollsspelare) och blev riktigt irriterad när K ville att jag skulle hänga med till IKEA. Men det var kanske bra med en liten paus: ringarna under ögonen är så djupa nu när jag bara läser och läser hela tiden: bilderböcker, kapitelböcker för barn upp till 9 år och olika ungdomsböcker och någon vuxenbok då och då. 

Tyvärr kan jag inte direktlänka till undersidorna hos det svenska förlaget som ger ut boken i Sverige, men gå in på http://www.xpublishing.se/ och klicka på Salongen så hittar du nog fram. David Levithan har en egen hemsida - förstås på engelska. Där kan du läsa massor om honom själv och de böcker han skrivit. Hoppas att det nystartade förlaget X-publishing fortsätter att ge ut översättningar!

Vilka bibliotek har boken? Klicka här, så får du klara besked.

/ka 

* transande = i det här fallet en kille som klär sig som tjej 

Nej nu kommer inte jag att hinna skriva mer än att jag på kort tid läst två mycket, mycket bra ungdomsböcker igen.

För bra för att dö av Christina Wahldén är minst lika bra som hennes tidigare böcker (glöm för allt i världen inte Klaras hemlighet) Läs mer om För bra för att dö i Svenska Dagbladet och på Barnens bokklubbs hemsida. Åååå vad jag älskar denhär boken och ååååå vad jag har berättat om den för alla på jobbet och för K. De är nog rätt trötta på det. Fast jag tröttnar inte på att tänka på Stella, Joel och Alva. Och Fia, som ryckte opp sig när Allvaret äntligen bröt sig ut ur det svarta rummet och tog sig in till hennes jobb på vårdhemmet.

 

                                         

Gunnar Ardelius, som vann Slangbellan för förra årets bästa debut, har kommit med en ny bok: När du blundar tittar jag. Åååå vad jag tycker om denhär boken och åååå vad jag skulle vilja ha en farfar som knölade ner ett kuvert med en liten tygdocka i brevlådan. Tåg och saknad och kolonilottstugan och mamma på psyket. Varför skriver du så förbaskat bra om det för så många av oss välkända? Läs mer om boken i Dagens Nyheter, Expressen, och Göteborgsposten.  

/ka 

av Katarina Kieri är en alldeles underbar och efterlängtad bok. Efter Katarinas förra bok Dansar Elias? Nej! Har jag längtat som en galen tossa efter att få läsa nästa ungdomsbok. Visst, hon har gett ut en diktsamling och en vuxenroman, men det är hennes osvikliga känsla för det som sker i glappet mellan högstadiet och det som inte brukar kallas vuxendom men som mycket väl skulle kunna göra det (barndom, ungdom - det låter som att man är dömd till att vara barn och ung, men att vuxenHETen är något hett, och eftersträvansvärt och det kanske det är fast nej, jag ser det som en dom lika mycket som alla andra) som berör mig och därför intresserar mig allra mest.

Hur som helst, i alla fall, nå. Katarina Kieri har i Majas kompis morsas sambo lyckats göra just detdär som jag ofta ville göra i både högstadiet och gymnasiet; att krypa in bakom och under en hoper människors i många fall slutna ansikten och skinnhudar. Därunder gömmer sig olika tankar, upplevelser och - ja - liv helt enkelt. Boken är ingen vanlig roman, utan en novellsamling med 11 olika berättelser som på olika sätt berör varandra. Jag gillar det: att först få se en människa och hennes livsberättelse i närbild för att i nästa novell ana densamma skymta lite i en annan människas berättelses periferi. Cecilia i den ena novellen får plötsligt liv och att Armin går fram till en människa som bryter samman får sin förklaring i en annan berättelse.

För det är ju så det är: oavsett om vi befinner oss i barndom, ungdom, vuxendom eller kanske ålderdom, är vi ändå DÄR, mitt i livet. Läraren Margareta Spegel uttrycker det bäst i sina Luftrum 1 och Luftrum 2: 

De tror att man en vacker dag kommer helt och hållet till ro, att man en vacker dag är nöjd och har förlikat sig med sitt eget öde. Hon trodde det själv för länge sedan, att hålet i hjärtat plötsligt skulle vara tätat, att skorret i själen en gång för alla skulle upphöra. Men så är det inte, det har livet smärtsamt lärt henne.

/ka

PS. Du kan läsa mer om boken i Svenska Dagbladet, i Dagens Nyheter, Helsingborgs dagblad och hos Lisa som jobbar på en bokklubb och får läsa allt i förväg. Gissa vem som är avundsjuk?