FLASKPOSTEN

En flaskpost kommer lastad med en underbar rimbok: Tut tut!

Ni kanske minns att jag tordes prata med några författare på Bok- och biblioteksmässan för två månader sedan? En av dem var Anna-Charlotta Gunnarson. Hon var jättesnäll och väldigt, väldigt rolig.

Kommer ni ihåg att jag älskar Magic, Cilla och Baby? En grej som är så himla bra med den boken, är att det är fullt av coola brudar och söta pojkar som får vara precis som de vill. Det får de vara i Tut tut också. Erica Jacobsons bilder är underbara; jag blir alldeles varm av att tita på dem.

Förresten! I morse, på tåget till jobbet, ramsade jag denna ramsa:

TÅGRESAN (Tuff-tuff-takt)

Sonny åker, Sonny åker

Sonny åker tåg

Vart är han på väg?

Vart är han på väg?

Till ett annat, till ett annat

till ett annat land

Långt, långt härifrån

Långt, långt härifrån

Sen så far han, sen så far han

sen så far han hem

Får en puss och kram

Får en puss och kram

Puss och kram/ka

Igår åkte jag till Haninge kulturhus för att se Eviga berg med den fantastiska gruppen Teater Sláva. K följde med och såg till att jag inte svimmade eller gjorde något annat konstigt.

 Hurra, vilken bra föreställning! Den har allt! Snygga masker, trummor, sumobrottare, häftiga och vackra dansmoment, en jätterolig och otroligt stark mormor... samt förstås mycket, mycket mer.

Hoppas ni får möjighet att se Eviga Berg; kolla in hemsidan och deras kalendarium för att se om föreställningen ges nära er. 

/Ka

Pst! Jag råkar veta att Eviga Berg kommer tillbaka till Haninge kulturhus i vår - då spelas föreställningen för skolklasser. Så om DU har tur, kanske DU går i en av de klasser som får plats på någon av föreställningarna!

Nu har jag dragits in i, och precis tagit mig ur, en väldigt spännande bok. Ögat över månskäran av Libba Bray har allt man kan önska när man forfarande ligger till sängs och är sjuk: frasande kjolar i salarna på en internatskola kring förra sekelskiftet (dvs år 1895), sorgen efter en död mor, mystiska och hemska saker som händer i skogen om nätterna osv. osv.

En sak är tyvärr lite tråkig: synen på "zigenarna", dvs det folkslag som kallas för romer idag. Visst: boken är ju tänkt att spegla 1890-talets syn på saker och ting, men behöver den verkligen spä på fördomar som fortfarande finns mot romer? Jag tror att det hade kunnat vara andra än de som porträtteras som allmänt mystiska och farliga. Någon annan kunde ha varnat för allt som kommer att hända om Gemma, Ann och de andra ger sig in i det okända, som gör dem alldeles vilda av nyfikenhet.

Bortsett från det är Ögat över månskäran helt klart läsvärd och får mig att tänka på Buffy (eller snarare Willow och hennes magiska kunskaper), en film som var väldigt populär när jag var ca 12 år: Döda poeters sällskap, Sofias favvo Om jag kunde drömma och Blodssystrar av Celia Rees (två webbsidor för samma författare! När det gäller böckerna handlar likheterna mer om stämningen; inga vampyrer alls finns med i Ögat över månskäran. Men det behövs inte.  

Det är klart att det är ännu fler saker jag kommer att tänka på, men om jag skulle räkna upp allihop, skulle detta inlägg bli för långt och ni skulle inte orka läsa.

 /ka

Ylva Karlsson, som skrivit en hel del fina böcker - senast den jättebraiga ungdomsboken Om man heter Robin, har också skrivit sagor. Nu finns några av dem samlade i denhär vackra boken:

Sagorna i De röda drakarnas land gör mig alldeles kall och varm på samma gång. Det är alldeles underbart mysigt och spännande att

ligga nerbäddad i soffan under min stora gröna favoritfilt med ett tänt ljus på bordet intill och

läsa om havsfolket, om Mina och Miranda (fattar ni - drömmarna kan ibland lockas ut genom munnen på den som sover!) och om Henrietta med de så fula, hemska vantarna. Det är skillnad på dansälvor och vitklöverälvor och det är fruktansvärt synd om den allra vackraste prinsen som är inlåst i det kalla slottet med spegelväggar som bara tillåter röda och gråa sinnesstämningar...

Varsågoda och läs, gott folk! Boken är än så länge väldigt ny och har kanske inte hunnit fram till just ditt bibliotek än. Men håll ut! Och håll utkik på bibliotek.se för att få reda på när boken finns att låna, klicka här och sen på Var finns titeln?.

/ka 

Alltså jag har läst värsta grymma boken - det skedde redan i somras. Först nu har den kommit ut, och du kan läsa mer om den där jag har skrivit en recension för vuxna, här.

Läs, läs, läs Magic, Cilla och Baby av Eva Lundgren!! Detta kanske är årets bästa bok för mellanstadiebarn (fast man säger kanske inte så längre? Mellanstadiet? Finns det kvar?)!!! Här kan du läsa mer om böcker som ges ut av samma förlag (dvs de som gör att text och bild blir en himla massa böcker som folk kan köpa och låna).

 /Ka

Nyss blev jag arg på mina jobbarkompisar. De ville att vi skulle köpa in en bok till biblioteket med en massa flickor som var utklädda till prinsessor på omslaget. Boken är full av tips på hur man klär ut sig till prinsessa. Och, visst: jag tycker att flickor får klä ut sig till prinsessor om de vill det. Men jag tycker att det är tråkigt att inte pojkar får vara med! Jag känner en pojke som inte får klä ut sig till prinsessa för sin mamma. Å, vilken fånig mamma, tycker jag!

 Nu har det kommit ut en jättebra bok om en pojke som heter Kenta. Kenta ÄÄÄÄÄLSKAR att leka med barbisar och att spela fotboll. Det ni, Kenta är helt enkelt en person som gillar att göra många saker utan att tänka på om de är "tjejiga" eller "killiga"! Läs mer om Kenta i Dagens Nyheter och om författaren Pija Lindenbaum här.

/ka på språng mot nya prinsess- och riddaräventyr! 

UPPDATERING: Svenska Dagbladet skriver också om Kenta, här!

John Green heter författaren som är ett år äldre än jag. Har har skrivit en jättefantastisk bok som heter Var är Alaska på svenska och Looking for Alaska på engelska. Tyvärr hittar jag ingen svensk information på förlagets hemsida. Hoppas att de uppdaterar där snart, för denhär boken är väl värd att berättas om.

Miles flyttar hemifrån när han är 16 år för att gå sista året i high school på en fin internatskola. Bara det får mig att tänka: ah! mysigt! spännande! Han får dela rum med en kille som kan räkna upp världens alla länder i alfabetisk ordning, men det är inget speciellt med det eftersom Miles* är världsbäst på kända personers sista ord, alltså det sista de sade innan de dog. På internatskolan lär Bullen (se stjärnan här nedanför!) också känna Alaska, en underbar tjej som är så smart och så snygg att alla killar står på led efter henne. Men hon har ju Jake...

Nu får Bullen äntligen göra allt det han hoppats på att få göra förut, när han suttit för sig själv och läst tjocka biografier: dricka sprit, röka och - kyssas. Mmmm. Dethär är en oerhört bra roman som innehåller mycket om livet, kärleken och litteraturen. Å, vad jag tycker om religionsläraren Dr Hyde. Och visst måste man väl någon gång ligga på rygg i det daggvåta gräset mitt i natten och läsa Kurt Vonnegut mitt i natten?

Egentligen skulle jag kunna skriva ännu mer, men det hinner jag inte nu tyvärr. Läs i stället på Älmhults biblioteks blogg, Boksynt. Där blir du nog ännu sugnare...

/ka

* som ironiskt kallas Bullen bara för att han är så mager

Känner du Benny? Ja - Benny i Nämen Benny och Jamen Benny... Nu är Benny och lillebror tillbaka som tur är. Här kommer NÖFF NÖFF BENNY! Jag har längtat så mycket!

Jag har läst någonstans ibland att en del är arga på böckerna om Benny för att de handlar om en tuff pojk-gris och för att de flickor, kvinnor, tanter och damer som finns med bara är snälla och tar hand om pojkarna hela tiden. Men i Nöff nöff Benny är det inte så, så slappna av alla argisar! Här är det Klara som hittar på att alla ska springa fortfort runt pölen. Och det är Klara som hjältemodigt räddar de stackars pojkarna....

Barbro Lindgren är en av mina största idoler! Här är ett idolporträtt:

Nöff nöff /ka

Ni som har läst Flaskposten länge kanske minns att en av våra favoritförfattare är Cornelia Funke från Tyskland.

Min absolut största barnboksupplevelse (som vuxen) är utan tvekan Bläckhjärta. Det vet nästan alla som kommit till biblioteket och lyssnat när jag berättat om böcker för skolklasser eller på bokcaféerna*.

Idag läste jag ut en nyöversatt bok av favvo-Cornelia: Fjäderklubben. Först var jag riktigt besviken över att det bara handlade om vanliga barn och att allt var precis verkligt och tråkigt. Eller: visst var det kanske spännande när Lotte och de andra tjejerna bildade en klubb och sådär, men jag SAKNADE Meggie så att det nästan gjorde ont.

K försökte trösta mig och säga att jag skulle läsa boken som om det vore en helt annan författare som skrivit den, men det hjälpte inte. I stället längtade jag mig matt efter en alldeles särskild drake, kobold, homunculus och en speciell liten pojke vid namn Ben.  

Men så, till sist, hände något verkligt kul - det livade opp mig alldeles! Lottes bästis Frida kan aldrig vara med och göra något eftersom hon måste passa sin lillebror hela tiden. - Din storebror då, frågar Lotte, kan inte han hjälpa till med barnpassningen någon gång? - Nej, han har fotboll och en massa andra viktiga saker för sig, svarar Frida. AAAAAAARRRRRGGGGGHHHH! Lotte blir riktigt arg och skäller ut hela Fridas familj fast de har bjudit henne på finlunch. Bara för att han är kille behöver inte hans saker vara viktigast hela tiden!! 

När jag hade läst det, blev hela boken så mycket roligare än tidigare. Jag tycker att Lotte var väldigt modig! Och det finns en hel del annat allvar med också. En av killarna blir till exempel slagen hemma... Undrar om han skulle ha vågat vända sig till BRIS om han bodde i Sverige?

/ka-ka-ka-ka 

* Snart börjar bokcaféerna igen! Kolla in Västerhaninge biblioteks barnsida för datum och teman! 

 PS. Vad handlar Fjäderklubben om mer än barnmisshandel och andra knäppa föräldrar? Det får du förstås veta om du läser den själv! Ledtråd: kolla in mihejdåsignatur: inte bara ka utan ka-ka-ka-ka.... DS.