FLASKPOSTEN

Kommer ni ihåg att jag pratade om gamla godingar förut? Jag har läst ännu en sådan, en bok som kom ut på engelska samma år som jag föddes. Jösses, den är alltså gammal som gatan, 30 år! Men banga inte för det - Spelöppning av författaren Aidan Chambers är finfin. Hittar ingen bild på omslaget nu och tänker inte scanna in det heller. Ni skulle rata boken direkt - framsidan ser riktigt gammaldags ut ( = jag gillar det jättemycket. Kanske kommer jag att scanna in det och sätta upp på väggen ovanför sängen). Ni får en bild på författarens i stället:

Öppna Spelöppning och läs magre, senige Dittos 181 sidor som går ut på att motbevisa kompisen Morgans anklagelser mot/fördomar om litteraturen. Här kommer anklagelserna i sin helhet:

"1. Litteratur som form - för att berätta en historia - är gammalmodig. Ute. Slut. Påhittad underhållning är lättare att få via film och TV i våra dagar. (Och vad har skönlitteraturen någonsin varit annat än att återge uppdiktade berättelser i underhållande form?)

2. Litteratur är - till hela sin innebörd - en lögn. Litteratur är fiktion. Fiktion är motsatsen till fakta. Fakta är sanning. Jag bryr mig bara om sanning.

3. Romaner, dramatik, lyrik får livet att framstå som snyggt och prydligt och överskådligt. Livet är inte snyggt och psydligt och överskådligt. Det är osnyggt och kaotiskt och ständigt i förändring. Litteraturkritikerna kommer till och med med klagomål om en roman inte är bra komponerad intrigmässigt eller om den inte är "logisk". (Livet - logiskt!). De gnäller på personskildringar som är inkonsekventa (Hur konsekvent är du Ditto? Eller jag?). Och de beundrar "den litterära traditionen", med vilken de menar vissa spelregler som ska följas, precis som i kasino eller schack.

DÄRFÖR:

4. Litteratur är ett spel, spelat för nöjes skull - och läsaren låtsas att han spelar med i verkligheten. Men det är inte fråga om verkligheten, livet. Det är frågan om en bluff. När man läser en uppdiktad berättelse, en fiktion, går man med på en låtsaslögn.

ALLTSÅ:

5. Litteratur är ett narrspel, som vi inte längre har användning för: det luktar om den. Och vad det luktar är skit. Precis som jag sa. Vilket Skulle Bevisas.

Morgan"

Det ni, kiddos! Vad säger ni om dethär? Ditto blir förbannad och skriver ner en lång berättelse om vad han upplever under en vecka. Eller gör han det? Läs själv och begrunda. OM du inte tyckte dethär var tillräckligt råder jag dig att uppsöka en läkare (skämt) alternativt kolla in denhär texten på engelska.

I höst kommer den sjätte boken i Aidan Chambers danssvit ut på svenska. Jag längtar som bara den, dvs massor. Vadå danssvit, undrar du kanske. Läs om det här.

Jag blev hejdundrande glad när jag hittade det här inlägget hos Onekligen-Lisa. Hurra hurra hurra!

/Sofia 

Som tidigare skrivits här på Flaskposten gillade (svagt ord?) både Karin och jag Ögat över månskäran av Libba Bray.

Nu har jag under några dagar åter umgåtts med Gemma och hennes vänner, ovänner, magiska varelser, tjänstefolk och herrskap i uppföljaren Upprorsänglar.

Det frasar, precis som i ettan, om varenda sida i boken. Ibland dryper sidorna av trolldom, ibland är de stela av skräck. Och ibland är de lite kära.

I Upprorsänglar har det blivit jul och Gemma, Ann och Felicity åker alla till London för att fira högtiden med baler och visiter. En fröjdefull jul? Nejnejnej. Riket lockar och återigen får vi vara med om fantastiska upplevelser när flickorna tar sig dit. Tätt följda av hot från olika håll. Någon är ute efter dem. Ute efter makten. Ute efter att döda.

Frågan är bara vem?

Det finns en superfin hemsida om böckerna (det finns tre i serien - när kommer sista på svenska?). Missa inte att kolla in "film-trailern" för bok tre!

/Sofia 

Kommer ni ihåg att jag läste två kattböcker ganska nyligen? Johanna skrev i en kommentar till den flaskposten att hon gillar böckerna om Fräs - det gör jag också. Nu har jag läst en till kattbok. Den påminner litegrann om Fräsböckerna, fast är nog en smula knepigare att läsa själv. Men låt inte det hindra dig - be någon vuxen att läsa högt om du inte riktigt orkar. För visst ska du få ta del av sommaräventyret

Kasper och Osis

av Stellan Sjödén

 !!!

Jag tycker att det är alldleles fantastiskt spännande att läsa om vad som hände dendär sommaren då katten Kasper bestämde sig för att lämna det trygga hemmet och ge sig ut på luffen. Det bästa av allt är att boken inte bara är uppfylld av "pang-pang-wow-wow" utan att man liksom lär sig att tänka. Ett annat sätt att beskriva boken skulle kunna vara: den är filosofisk. Och alldeles jättefin. Utmärkt sommarläsning för alla, stora som små!

Bonusinfo: bilderna som alla har egna namn är väldigt vackra.

Bonusinfo nummer 2: Smartheterna blir nästan till ordspråk. Jag tror jag ska skriva av några stycken innan jag lämnar tillbaka boken till bibblan. 

Och vet ni vad - det finns två fortsättningsböcker om Kasper. Det kan kännas skönt att veta när det är som allra läskigast i boken.

/ka 

Såhär är det: för några år sedan dog min farbror och faster av lungcancer. En av mina kusiner har haft läskig cancer, min farfar också (båda levde - min kusin lever fortfarande! - länge och helt normalt efter operationer och andra hemskheter, till exempel strålning) och så känner jag till ungefär fyra stycken som jag är mer eller mindre bekant/vän med som under de sista två åren har fått olika sorters cancerbesked. Då känns livet rätt tungt. Är det därför jag dras till böcker som handlar om just cancer? Eller sammanfaller mina cancerkompisars öden med att det går en cancertrend i ungdomslitteraturen?

I minst tre av vårens flaskpostar har vi skrivit om cancerböcker (kolla här, här och här). Nu kommer en till. Håll i er, för denhär flaskposten handlar om en bok som är både rolig och sorglig och vidrig och mysig och helt fantastiskt bra.  

 
är en sånhär bok som riktigt känns i magen. Eller kanske i hela kroppen, jag är inte riktigt säker på vilket. Hur som helst: det handlar om Markus, 19 år, som hänger med på någon konstnärsfest där han bara känner sig helt fel, men lyckas träffa en tjej som inte heller trivs: Ingrid, vackrare än till och med Sinéad O'Connor. Det är så romantiskt och fint och Markus vägrar att ta till sig kalla fakta: Ingrid har inte lång tid kvar att leva.

Jag säger: hey, läs! Denhär boken är full av liv, humor, totalsorg och småcyniska kommentarer som alltid är kärleksfyllda - inuti.  

/ka 

Hallå, jag är tillbaka från Lund och Bibu - Scenkonstbiennal för barn och unga. Vad är scenkonst, kan man kanske fråga sig. Kolla här, så får du ett bra svar. Jag har sett massor av bra dans- och teaterföreställningar samt lyssnat på en hel del intressanta seminarier om scenkonst för barn och unga. Dessutom fick jag träffa Margareta Sörenson som har skrivit en jättebra bok!

Boken heter En stor liten teater och handlar om Dockteatern Tittut (som firade 30-årsjubileum förra året). Jag kommer att skriva mer om den lite senare, tills vidare får ni nöja er med att veta att jag har fått en skriven hälsning från Margareta i min bok!

 /Ka 

Här kommer en intervju med en författare som skrivit om allt från snor, snoppar och snippor till monster, kyssar, detektiver och barn. 

Den mångsidiga författaren är en av mina favoritförfattare: Dan Höjer! 

Dan har en fin hemsida där du kan läsa massor om honom och hans böcker. Dock inte riktigt allt så en intervju är absolut på plats! 

 1. Varför skriver du böcker? Hur kommer det sig att du blev författare? 

- För att det är väldigt kul. Och för att påverka så att saker och ting kan förändras och bli bättre. Jag blev författare av en slump. Jag hade jobbat som journalist i många år, och så såg ett bokförlag en artikel om spökplatser som jag skrivit i en tidning och frågade om jag ville göra en bok om spökplatser.

2. Har du någon ny bok på gång?

- Jag och min fru har just skrivit den första boken om Strumpmannen. Han är en superhjälte som hjälper folk med små problem. Andra boken är färdig och kommer nästa år. Nu håller vi på med tredje boken och ett filmmanus om vår superhjälte.

Så här ser första Strumpmannen-boken ut

 
3. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker? Finns det någon karaktär i dina böcker som du tycker extra mycket om?

- Nej, jag tycker att mina böcker är som mina barn. Jag har uppfostrat dem till bra kapitel och fina omslag. Då kan man inte säga att man gillar nummer 18 bättre än nummer fyra. Man gillar ju alla sina barn, men på olika sätt. Men just nu tar jag hand om vår bebis Strumpmannen extra mycket.

4. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

- Just nu sitter jag på ett fik med min fru och spånar om vad Strumpmannen ska hitta på. Då skriver vi ner tokiga och helgalna idéer. Ju tokigare desto bättre. Sedan går vi igenom listan dagen efter och kollar om det fortfarande finns några idéer som känns bra. Vi plockar bort det mesta, men kvar blir alltid något att skriva om.

5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?

- Det är fantastiskt att kunna få betalt för att skriva eftersom jag älskar att skriva. Tråkigast är när jag inte hinner skriva. I jobbet som författare ingår att vara ute och prata om böckerna i skolor och på bibliotek, och det är väldigt roligt. Och så måste jag ha möten med bokförlaget, och det är kul. Och så måste jag svara på en massa brev, och det är jätteroligt. Och så finns det en massa andra småsaker som också måste göras. Ibland blir det så mycket annat att jag inte hinner skriva på flera veckor. Och då blir jag nästan galen.

6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

- Förmågan att göra dumma och elaka människor snälla.

och avslutningsvis våra korta snabbfrågor:

Vilken är din/ditt favorit:

- rätt: starka asiatiska kycklingrätter med mycket chili i.

- ställe: caféer. Jag skriver och umgås gärna med kompisar på mina favoritfik.

- färg: regnbågen.

- djur: hund (vill ha en stor svart).

- bok: "Inte en grekisk gud precis" av Katarina Kieri.

- webbsida: www.hammarbyfotboll.se och www.danhojer.se.

Ett stort TACK till Dan för att vi fick intervjua dig!

och ps. visst är det roligt att Dans favoritbok är av Katarina Kieri. Det var nämligen förra "intervjuoffrets" också. ds 

Hahaha, vilken rolig skiva jag har lyssnat på medan jag beställde in nya böcker till biblioteket! Tunggung är en skiva med musik från tv- och radioprogrammet som heter just Tunggung. Fattar ni egentligen hur kul det är att leka med ord?  Det gör Anna-Charlotta Gunnarsson (en av mina idoler - minns ni?), som har skrivit texterna. 

Kolla t. ex. här, det finns smakprov! Nu kommer jag att sjunga på Bajsballad hela dagen och kvällen.

Så se upp ikväll, Johanna och Sofia! :-)

/ka 

Wow, här är det underligt och spännande och HEY så rätt tungan måste hållas i mun för att man (i alla fall jag*) ska hänga med i svängarna. För när David får för sig att Ödet är ute efter honom, skyndar han sig att försöka fly. Inte nog med att han köper helt nya kläder, lär känna Agnes och Peter och alla de andra - David bestämmer sig dessutom för att byta namn till

Justin Case**

Meg Rosoff har skrivit denhär filosofiska actionhistorien som är både spännande, rolig, lite sorglig och tänkvärd. För några år sedan kom hennes debut, Så har jag det nu. Tyvärr har jag inte läst den, har du? 

 /ka 

* men det kanske inte räknas, jag är ju en gammal tant på 30 år! 

** Just in case är engelska och betyder För säkerhets skull. 

Nu har jag läst en fantastiskt bra och hemskt, hemskt sorglig men faktiskt lite rolig bok - mitt i allt detdär vidriga.

Det är 19-åriga Annika som skriver ett brev till sin barndomskompis Helena. Nej, brevet ser inte ut såhär:

"Hej Helena, hoppas du mår bra. Jag sitter i solen och tänker på att det är gott med glass och hallongrädde."

I Tillträde till festen är det tvärtom. Annika har precis fått veta att hon har leukemi och ska dö. Nu skriver hon om allt - om sin kille, om mamman som är i Pakistan, om pappan som dog innan de ens fått lära känna varandra.

Kort och gott: läs, läs, läs! Själv hinner jag inte skriva mer nu, men ni kommer inte att ångra er om ni går till bibblan och ber någon plocka fram boken ur magasinet. För det är troligtvis där den finns. Tillträde till festen kom ut 1969, för nästan 40 år sedan.

/ka