FLASKPOSTEN

Såhär är det: för några år sedan dog min farbror och faster av lungcancer. En av mina kusiner har haft läskig cancer, min farfar också (båda levde - min kusin lever fortfarande! - länge och helt normalt efter operationer och andra hemskheter, till exempel strålning) och så känner jag till ungefär fyra stycken som jag är mer eller mindre bekant/vän med som under de sista två åren har fått olika sorters cancerbesked. Då känns livet rätt tungt. Är det därför jag dras till böcker som handlar om just cancer? Eller sammanfaller mina cancerkompisars öden med att det går en cancertrend i ungdomslitteraturen?

I minst tre av vårens flaskpostar har vi skrivit om cancerböcker (kolla här, här och här). Nu kommer en till. Håll i er, för denhär flaskposten handlar om en bok som är både rolig och sorglig och vidrig och mysig och helt fantastiskt bra.  

 
är en sånhär bok som riktigt känns i magen. Eller kanske i hela kroppen, jag är inte riktigt säker på vilket. Hur som helst: det handlar om Markus, 19 år, som hänger med på någon konstnärsfest där han bara känner sig helt fel, men lyckas träffa en tjej som inte heller trivs: Ingrid, vackrare än till och med Sinéad O'Connor. Det är så romantiskt och fint och Markus vägrar att ta till sig kalla fakta: Ingrid har inte lång tid kvar att leva.

Jag säger: hey, läs! Denhär boken är full av liv, humor, totalsorg och småcyniska kommentarer som alltid är kärleksfyllda - inuti.  

/ka 

Första meningen: "Isobel? Tyvärr måste vi nog ta av det."

Boken: Samma flicka som förr av Cynthia Voigt. Vid sidan av t.ex. Tordyveln flyger i skymningen är det en av mina flest gånger lästa böcker. Det som "de" måste ta av är en del av huvudpersonen, Isobel eller Izzy som hon också kallas, ben. 

Varför? Izzy blev utbjuden av en populär kille i skolan. De gick på en fest. Han blev full. Körde ändå bil och PANG. Han klarade sig. Izzy förlorar halva ena benet.

Hur återhämtar man sig från något sådant? Låtsas som att allt är bra och som vanligt? Det är det verkligen inte. Åh vad jag tycker mycket mycket om den här boken. Den är fantastisk om Izzy, hennes familj, bästisar som sviker, en ny udda bekantskap, medlidande, självinsikt...

Hittade ingen bild av den svenska utgåvans framsida. Men flera på bilder på amerikanska utgåvor. Alla är jättefula och gör inte alls boken rättvisa:

 Eller vad tycker ni? 

Samma flicka som förr är inte någon ny bok - men kolla med ditt lokala bibliotek! Där hoppas jag att den finns! 

/Sofia 

heter Isfågeln

och är minst lika fantastisk som de två första. Det är allt jag tänker säga nu. Samt: du gör bäst i att läsa dem i rätt ordning.

/isfågeltossiga ka

Här kommer en intervju med en författare som skrivit om allt från snor, snoppar och snippor till monster, kyssar, detektiver och barn. 

Den mångsidiga författaren är en av mina favoritförfattare: Dan Höjer! 

Dan har en fin hemsida där du kan läsa massor om honom och hans böcker. Dock inte riktigt allt så en intervju är absolut på plats! 

 1. Varför skriver du böcker? Hur kommer det sig att du blev författare? 

- För att det är väldigt kul. Och för att påverka så att saker och ting kan förändras och bli bättre. Jag blev författare av en slump. Jag hade jobbat som journalist i många år, och så såg ett bokförlag en artikel om spökplatser som jag skrivit i en tidning och frågade om jag ville göra en bok om spökplatser.

2. Har du någon ny bok på gång?

- Jag och min fru har just skrivit den första boken om Strumpmannen. Han är en superhjälte som hjälper folk med små problem. Andra boken är färdig och kommer nästa år. Nu håller vi på med tredje boken och ett filmmanus om vår superhjälte.

Så här ser första Strumpmannen-boken ut

 
3. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker? Finns det någon karaktär i dina böcker som du tycker extra mycket om?

- Nej, jag tycker att mina böcker är som mina barn. Jag har uppfostrat dem till bra kapitel och fina omslag. Då kan man inte säga att man gillar nummer 18 bättre än nummer fyra. Man gillar ju alla sina barn, men på olika sätt. Men just nu tar jag hand om vår bebis Strumpmannen extra mycket.

4. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

- Just nu sitter jag på ett fik med min fru och spånar om vad Strumpmannen ska hitta på. Då skriver vi ner tokiga och helgalna idéer. Ju tokigare desto bättre. Sedan går vi igenom listan dagen efter och kollar om det fortfarande finns några idéer som känns bra. Vi plockar bort det mesta, men kvar blir alltid något att skriva om.

5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?

- Det är fantastiskt att kunna få betalt för att skriva eftersom jag älskar att skriva. Tråkigast är när jag inte hinner skriva. I jobbet som författare ingår att vara ute och prata om böckerna i skolor och på bibliotek, och det är väldigt roligt. Och så måste jag ha möten med bokförlaget, och det är kul. Och så måste jag svara på en massa brev, och det är jätteroligt. Och så finns det en massa andra småsaker som också måste göras. Ibland blir det så mycket annat att jag inte hinner skriva på flera veckor. Och då blir jag nästan galen.

6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

- Förmågan att göra dumma och elaka människor snälla.

och avslutningsvis våra korta snabbfrågor:

Vilken är din/ditt favorit:

- rätt: starka asiatiska kycklingrätter med mycket chili i.

- ställe: caféer. Jag skriver och umgås gärna med kompisar på mina favoritfik.

- färg: regnbågen.

- djur: hund (vill ha en stor svart).

- bok: "Inte en grekisk gud precis" av Katarina Kieri.

- webbsida: www.hammarbyfotboll.se och www.danhojer.se.

Ett stort TACK till Dan för att vi fick intervjua dig!

och ps. visst är det roligt att Dans favoritbok är av Katarina Kieri. Det var nämligen förra "intervjuoffrets" också. ds 

Nu är tävlingen Bokjuryn avslutad!

Alla som är nyfikna på vilka böcker som var de populäraste bland barn och ungdomar under 2007 kan klicka här.

Och i Vaxholm var det Bokjuryavslutningsfest på biblioteket i tisdags med utdelning av diplom och bokpriser! Om man vill se vilka böcker som vann VaxholmsBokjuryn så finns nu en vinnaraffisch, kika här!

Tam-taratam-taradaaaaaaa!  Idag är det premiär för en ny grej här på bloggen: FLASKPOSTEN INTERVJUAR!

Vårt första intervjuoffer heter Johanna Lindbäck. Till vardags är Johanna gymnasielärare och skriver dessutom om böcker på bloggen Bokhora. Sofia läste Johannas första bok i höstas, kolla här! Jag har också läst, men inte skickat någon flaskpost om det. Snart kommer den andra boken - vi är mycket nyfikna!

1. Varför skriver du böcker? Hur kommer det sig att du blev författare?

Det är det roligaste som finns, att skriva. Man kan väl alltså säga att jag gör det för att jag vill ha kul! Det är helt... åh, få gå och tänka på saker man hittat på, lägga ihop, pussla, fantisera. Jag älskar det!
Jag har alltid velat bli författare, sen jag var liten. Jag vet inte varför från början, men innan jag lärde mig skriva så kunde jag sitta och rita teckningar i timmar = historier det med. Jag har helt enkelt alltid varit förtjust i att använda fantasin.   

Har ni läst den nya boken? De diskuterar samma sak där. Och jag säger samma som i den - att kunna styra folks tankar. Om det nu är en superkraft? Men det skulle vara coolt att kunna.

-         rätt: Palt.

-         ställe: Nacka-reservatet, att springa i skogen

-         färg: Blå

-         djur: Hund - men jag har ju tyvärr ingen.

-         bok: Omöjligt att säga en! Något av Katarina Kieri.

-         webbsida www.bokhora.se

Nu vet ni nästan allt om Johanna :-)

Har du någon favvoförfattare, illustratör, skådespelare eller kanske teatergrupp som du skulle vilja ställa frågor till? Hör av dig till oss, så försöker vi fixa!

/ka

Wow, här är det underligt och spännande och HEY så rätt tungan måste hållas i mun för att man (i alla fall jag*) ska hänga med i svängarna. För när David får för sig att Ödet är ute efter honom, skyndar han sig att försöka fly. Inte nog med att han köper helt nya kläder, lär känna Agnes och Peter och alla de andra - David bestämmer sig dessutom för att byta namn till

Justin Case**

Meg Rosoff har skrivit denhär filosofiska actionhistorien som är både spännande, rolig, lite sorglig och tänkvärd. För några år sedan kom hennes debut, Så har jag det nu. Tyvärr har jag inte läst den, har du? 

 /ka 

* men det kanske inte räknas, jag är ju en gammal tant på 30 år! 

** Just in case är engelska och betyder För säkerhets skull. 

I helgen som gick satt Martina* och jag på varsitt håll och nästan-snyftade oss igenom de sista sidorna av fina drakväktartrilogin som började med Drakväktaren, fortsatte med Purpurdraken och slutade med Drakmåne. Idag har vi pratat lite om boken och är väldans överens om att det var både spännande och sorgligt och precis lika bra som vi hade hoppats.

Ni har väl inte missat böckerna om Ping och hennes äventyr med drakarna? Nu senast var det Jimmy, 10 år, som tipsade om Drakväktaren här på Flaskposten - och jag önskar att alla, både fantasyfreaks och andra, får läsa dessa magiska och många gånger riktigt läskiga böcker. 

Läs mer om drakväktartrilogin och författaren Carole Wilkinson.

/Martina och Ka

* som praoar på Västerhaninge bibliotek

Neeej nu har jag läst ytterligare en bok som slutar sorgligt.

Tidigare läste jag Innan jag dör. I helgen läste jag Petter Lidbecks nya bok om tre tjejer: Den döde sonen - som också var sorglig och tragisk. Och efter ett tips har jag börjat läsa Tillträde till festen av Gunnel Beckman - bra men än så länge deppig!

För att göra en avstickare från allt det sorgliga läste jag även i helgen Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers. Jag hade helt missat att den också är sorglig och handlar om död och cancer. Så det blev inget sorglighets-avbrott där inte.

Vad är det här? Är det möjligtvis död-tema på alla böcker jag läser just för tillfället?

Men: jag gillade verkligen Livet på en kylskåpsdörr. 

Bokens sidor är fint gula precis som post-it-lappar. Och varje sida är en post-it. De som skriver lapparna till varandra är Claire och hennes mamma.

Vi får läsa inköpslistor, tankar om eventuella pojkvänner, jobbstress och så till slut - hemska hemska lappar efter att mamman får bröstcancer.  

Konceptet med post-it-lappar är kul. Boken är dock inte kul. Men bra. Och som sagt sorglig. 

Nu vill jag läsa en rolig bok! Kanske får jag ta och läsa Amor anfaller en gång till. Inget mer död och cancer på ett tag, tack!

/Sofia 

Nu har jag läst en fantastiskt bra och hemskt, hemskt sorglig men faktiskt lite rolig bok - mitt i allt detdär vidriga.

Det är 19-åriga Annika som skriver ett brev till sin barndomskompis Helena. Nej, brevet ser inte ut såhär:

"Hej Helena, hoppas du mår bra. Jag sitter i solen och tänker på att det är gott med glass och hallongrädde."

I Tillträde till festen är det tvärtom. Annika har precis fått veta att hon har leukemi och ska dö. Nu skriver hon om allt - om sin kille, om mamman som är i Pakistan, om pappan som dog innan de ens fått lära känna varandra.

Kort och gott: läs, läs, läs! Själv hinner jag inte skriva mer nu, men ni kommer inte att ångra er om ni går till bibblan och ber någon plocka fram boken ur magasinet. För det är troligtvis där den finns. Tillträde till festen kom ut 1969, för nästan 40 år sedan.

/ka