03 september 2008
Superspännande äventyr med tveksam moral
Ja, hörrni, visst är det många som älskar Stephenie Meyers Om jag kunde drömma och fortsättningarna? Jag förstår er verkligen (är ett stort fan av Buffy och alla möjliga andra vampyrhistorier). Det finns bara ett problem med Bella tycker jag: hon är så himla liten och smal och sööööt och bräcklig, medan Edward liksom är stark och stenhård och tuff. Jag skulle vilja att Bella fick vara lite starkare, eller åtminstone ha småtjocka lår (hemlis: det har nästan alla tonårstjejer som inte bantar) men nu är hon alltså bara som en liten porslinsdocka och det gör mig riktigt uppretad. Nog om Bella och Edward. Jag fattar varför många älskar böckerna om dem och jag blir alldeles glad när jag lånar ut böckerna till vampyrbitna tjejer.
En annan bok jag gillar fast jag blir irriterad på en del grejer är ju Ögat över månskäran. Den är så romantisk och liksom underbar att bara drömma mig bort i, just för att mitt liv inte alls påminner om boken. Jag vill inte leva så heller, men gillar att läsa om det på samma sätt som jag tycker om att titta på Glamour på tv när jag äter middag. Ibland läser jag skvallertidningar. Det är underbar underhållning helt enkelt!
Här kommer ett tips om ännu en sådan bok till er, fast nu handlar det inte om vampyrer. Amerikanskan Melissa Marrs
handlar om Aislinn, en väldigt ovanlig tjej. Aislinn (snyggt namn tycker jag!) kan se allt det vi vanliga dödliga inte ser, eftersom hon (precis som sin mamma och Mommo) är synsk. Vet ni vad de ser? Jo, oknytt. En hel del mysko varelser existerar parallellt med människovärlden, och alla är inte goda...
I denhär boken träffar vi Vinterdrottningen Beira (som påminner väldigt mycket om Häxan i Narniaböckerna) och hennes son, Sommarkungen Keenan. Beira kör med ett grymt spel - reglerna tänker jag nte gå in på nu, de får ni läsa er till - som innebär rätt stora svårigheter för vår hjältinna Aislinn. Jag säger såhär: svårigheterna har att göra med kärlek på liv och död...
Jag smaskade i mig boken i ett nafs och blev lite småsur då och då (både på språket och innehållet), men också härligt förtrollad på Glamoursättet.
Till dig som är under 18 år: Har du läst Om jag kunde drömma, Ögat över månskäran eller Men än ögat ser? Vad tycker du om böckerna? Svara gärna i kommentarerna!
/ka
Kommentarer
Nä, alla tjejer har faktisk inte småtjock lår
Skrivet av: kajsa | 04 september 2008
Kajsa - det har du rätt i. De är inte alls tjocka utan helt och fullt normala. Men om de jämför sig med till exempel Bella så är deras lår tjocka.
Skrivet av: ka | 04 september 2008
PS. Jag skrev NÄSTAN. Ds.
Skrivet av: ka | 04 september 2008
jag antar att du läst dagens DN?
Skrivet av: sofia | 08 september 2008
Det kan du hoppa opp och klappa dig på!
Skrivet av: Ka | 08 september 2008
Jag har läst artikeln i DN och nu den följande debatten och det jag stör mig något otroligt på är hur artikelförfattaren idiotförklarar oss som tycker om Meyers böcker samtidigt som det förekommer en del faktafel i artikeln.
Nog om detta, till Marr som är en av mina nya favoriter (jag har läst den andra delen i serien ocskå och tycker om möjligt ännu bättre om den, den är mkt mörkare och hemskare). Jag tänkte också på allt prat om ägande, som ju mest kommer från Keenan men jag tycker att boken och Aislinn slår ett slag för valfrihet och möjligheten att tänka själv. Aislinn är hen bra förebild tycker jag och språket i orginalutgåvan (engelska) uppfattade jag som bra och flytande, om ni förstår vad jag menar.
Jag kan till viss del förstå allas invändnignar mot Bella i Meyers böcker och kanske även mot Marrs böcker, men jag vet inte om jag kan hålla med om jämnförelsen med Glamour. Glamour är sockervadd, trevligt för stunden men kan ge en sockerbacklash och en liten fadd eftersmak. Det tycker jag inte Marr är, den väcker frågor om självbild och livsval. Kan man själv välja den man vill vara eller är det förutmestämt, hur pass mkr kan man styra sitt livsöde. Måste man vara den som alla säger att man är eller kan man få välja att vara ngn helt annan.
Dessa frågeställnignar utvecklas mer i nästa bok i serien som har helt andra huvudpersoner även om Aislinn och Keenan förekommer i handlingen.
För att sammanfatta detta låånga (som vanligt) inlägg så håller jag med om att det förekommer en del meningar om hur man ska vara i "Mer än ögat ser" men jag tycker att Aislinn går emot allt detta och går sin egen väg. Det är en bok som snurrat runt en del i min hjärna efter det att jag läst ut den. Och jag måste säga att jag älskade det inte helt förutsägbara slutet.
Skrivet av: Ida A | 08 september 2008
Å men jösses, nu längtar jag ju massor efter fortsättningen!
Och, kort här, jag tycker på fullt allvar att Glamour hjälper mig att hantera livsval etc. Det handlar i grund och botten om samma saker som de grekiska dramerna alltihop.
Skrivet av: Ka | 08 september 2008
Ida A: Du har gjort mig nyfiken på Marr-böckerna nu! "Mörkare, hemskare, tänka själv" m.m., låter mycket intressantare än den yttre sagostoryn.
Skrivet av: Johanna | 08 september 2008
Ja, det tycker jag defenetivt att böckerna är. Sen tycker jag att Marr lyckas smälta ihop en värld av idag med myterna från det förgågna. Jag gillar dem skarpt. Min syster gillar dem oxå (mer än Meyer, hon hatar Bella), men hon tycker att Wicked lovely är bättre än Ink Exchange, jag har motsatt åsikt. Men smaken är ju som alla vet olika.
Skrivet av: Ida A | 08 september 2008
Skriv en kommentar