17 juli 2008
Gener & sånt
Hoho - här kommer en stor textmassa för er att sluka. Vassegoa! Inga bilder, inga tjockade ord eller färgglada grejer. Det får ni ta, ni som har sommarlov. Själv jobbar jag.
Min kompis U var världsabäst på matte och alla NO-ämnen i skolan. Det var inte jag. Därför var splittringen ett faktum när vi skulle börja gymnasiet. U började på Naturvetenskapligt program; jag på Samhällsvetenskapligt. I tvåan kom vi om möjligt ännu längre ifrån varandra. Medan U (som kallades för Einstein i sin nya klass!) valde inriktningen Genetik, kastade jag mig in i humanismens mjuka famn med massor av latin, historia, kinesiska, religion, italienska, psykologi, franska och - inte minst - svenska. Lovely. Sådär har det bara fortsatt. När vi hade tagit studenten började U läsa Molekylär bioteknik på en teknisk högskola, medan jag (efter lite aupairande, dagisfröknande och sagotantande) hängav mig åt Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet. Förra året var U tärna på mitt bröllop. Så fint!
Kan våra olika val bero på våra gener? Jag vet inte. Jag har fruktansvärt svårt att tro att allt som är en människa upplever, tycker, tänker och känner och ÄR går att förklara genom att kolla gener i ett HIGHTECH-mikroskop. Fast det verkar ju lite coolt. Och jag kanske ska sluta vara sådär extrem som jag kanske verkar vara när jag påstår att ALLT beror på hur vi bemöts och bemöter varandra? Det känns lite naivt. Hur som helst borde jag ju ha några schyssta argument nästa gång jag börjar tjafsa med K om arv och miljö. Så, vad tror ni jag gjorde när boken Gener & sånt kom till bibblan? Läste såklart. Och: TJOHEJ, vad det är kul att läsa detta!!!
Läs, läs, läs. Jag har fått lära mig en massa spännande grejer om mutanter (nej, inte Teenage Mutant Ninja Turtles) och till exempel detta: "Bara en procent av schimpansens DNA skiljer sig från vårt" samt vad som händer när ett felaktigt protein tar över.
Hoppas att boken inte är utlånad när jag kommer tillbaka efter semestern. För då kan jag läsa den en gång till. Det tar tid att slå bort tankarna i huvudet, de skriker såhär: Du är dum, Ka, du kommer aldrig i livet att fatta dethär!
Joho, dethär tänker jag fatta! Hur ska jag annars kunna vinna alla diskussioner mot K?
/ka
Kommentarer
Generna är liksom... Ingredienserna i den deg som är en själv. Hur man sedan knådas och formas och gräddas, det är när man möter omgivningen. Enkelt! Gener är livsviktiga...
Skrivet av: K | 17 juli 2008
Hej på dej Ka, nu har jag slukat din textmassa :)! Intressant det där med gener. Jag har ju gått på samma linje som du när det gäller skolämnen och sådär så jag har inte läst så mycket och detaljerat om gener, så jag sitter väl mest och tror att både generna och livet runt omkring en blandar sig i hur man blir. Men sen är det ju intressant hur mycket som beror på gener och hur mycket som beror på annat... ska kika i den där boken nångång!
Skrivet av: Johanna | 18 juli 2008
själv ritade jag mig genom nästan hela gymnasiet. NO... njaa minns att jag gjorde ett arbete om valar.
boken verkar i alla fall superspännande. måste också läsa när jag är åter i stan.
Skrivet av: sofia | 18 juli 2008
Åh så fint skrivet....fast gymnasieinrikningen hette faktiskt GENTEKNIK och inget annat...hehe...så går det när hum-sammarna försöker förstå detta...hehe...och HIGHTECH-mikroskop för att kolla gener....ockockock ;-)
/U
Skrivet av: U | 26 juli 2008
Skriv en kommentar