FLASKPOSTEN

Kan ni fatta att Rachael Wing bara var 14 år när hon började skriva denhär boken? Det kan inte jag. Fy, vad bra skrivet av en tonåring! Hata Romeo är en typisk sådan bok som jag egentligen inte gillar: den handlar om en tjej som blir kär i en kille. För det första: fyyyy vad många sådana böcker det finns! För det andra: handlingen känns så uppgjord redan från början. Samtidigt kan jag inte låta bli att läsa klart (trots att jag har räknat ut hur det ska gå för länge sedan) så något med Hata Romeo måste ju vara rätt bra. Jag tror att det är språket. Rachael Wing gör nämligen något häftigt: i stället för att skriva berättelsen i jag- eller kanske hon-form, skriver Wing "Du" hela tiden. Kolla in dethär stycket, vad sägs?

Du sitter ensam i klassrummet, du kokar och svär i tysthet över Chris Banner. Du har inte sagt ett ord sedan Reuben berättade att Chris skulle spela Romeo, eftersom du inte vet vad som kommer hända när du öppnar munnen - om du kommer skrika av frustration eller svära tills du tömt hela ditt ordförråd på spektakulära ord. Du är rasande på mrs Walker och miss Phillips.

Kluriga typer har redan listat ut vad det handlar om: Jen (="du") har fått huvudrollen i skolans uppsättning av Romeo och Julia. Allt är underbart - med det lilla undantaget att Romeorollen spelas av Jens absolut vääääärsta fiende någonsin.

 Denhär boken kommer kanske inte att förändra ditt liv, men den muntrar definitivt opp mitt i en rätt gråmulen majvecka...

/ka

PS. Att jag har lagt till kategorin "homosexualitet" beror på att huvudpersonens bästis är bög. Det görs ingen större sak av det, skönt va? DS.