FLASKPOSTEN

Jag har länge undrat och undrar fortfarande:

Varför har människor ett sånt förfärligt stort behov av att bli rädda? Och varför är så många av oss besatta av att se skräckfilmer/läsa om hemskheter? För erkänn att ni tycket att det är spännande med spökhistorier, Pirates of the Carribean och vampyrer. Jag brukar känna mig som Muminpappan - ni vet väl vem han är? Muminpappan älskar äventyr och katastrofer.

I veckan som gick har jag pratat lite med barn och unga som varit på biblioteket. Vi har klurat över dethär med rädsla. En del tror att vi gillar att läsa otäcka böcker för att det händer något; man läser vidare för att få reda på hur det ska gå. Vad tror ni? Svara gärna i kommentarerna!

Hur som helst: nu har jag läst en faktaspäckad historiebok som bara handlar om samurajer - ena riktigt läskiga typer. I Samuraj - Krigarens väg av Thomas Louis och Tommy Ito får vi läsa om den ena hemskheten värre än den andra. Fast det är inte bara slabb och smock - mängder av värdefulla fakta finns med. Om du går i högstadiet och ska skriva ett arbete i historia har du här en riktig guldgruva att ösa ur.

MEN det finns en sak som jag tycker är riktigt tråkig med denna i övrigt mycket välskrivna bok. Jag säger som i en gammal chipsreklam: Var är brudarna?

På 193 sidor förekommer kvinnor bara tre gånger. En gång står det att de blev mördade (ni vet den gamla uttjatade frasen "kvinnor och barn"), en annan gång läser vi att kvinnor också kunde bli samurajer och så slutligen kan vi läsa om en kvinna som hade ett mycket hårt arbete. Hennes uppgift avslöjar jag inte här.

Var är resten av tjejerna? Vem lagar samurajernas mat? Vem ser över deras sår, vem badar samurajerna, vem föder deras barn och vem i hela fridens namn ser till att deras kläder hålls i toppskick?

/ka