FLASKPOSTEN

För någon vecka sedan var en lärare inne på biblioteket och frågade om böcker som handlar om andra världskriget. Jag visade först en mängd bra faktaböcker* - men läraren ville hellre ha skönlitteratur. Då visade jag till exempel Uri Orlevs böcker (förfärliga allihop, och väldigt bra) - men läraren ville ha något mer lättläst. Synd att jag bara hittade gamla böcker (som i och för sig är bra, men läraren hade redan läst dem).

Nu har Rose Lagercrantz, som har skrivit många böcker jag tycker mycket om, skrivit en ny bok. Flickan som älskade potatis är en grafisk roman där illustrationerna gjorts av den tyske konstnären L Munck. 

 Som ni kanske ser på omslaget är det inte en särskilt rolig bok. Så om ni vill fnissa ska ni nog välja att läsa något annat. Flickan som älskade potatis handlar just om en flicka som älskar potatis. Hon äter inte så mycket mer än det. Flickan bor med sin mamma, pappa och lillasyster - storebror har flyttat till Frankrike eftersom han älskar det franska språket. Och tur är väl det, för honom menar jag. För snart kommer poliser och tvingar familjen att lämna sitt hem och åka tåg, långt - långt bort.  Det är inte precis X2000. Nej, flickan och hennes familj får trängas tillsammans med massor av andra människor i tågvagnar som egentligen används när man fraktar djur till slakt.

Potatisflickan och lillasystern skriver ett brev till sin storebror. Några andra i boskapsvagnen hjälper dem att kasta ut det genom en lite luckahögst upp, vid taket. Nu gäller det bara att hoppas på att någon hittar brevet och postar det...

Jag tycker att bilderna är väldigt vackra i sin kantighet och att texten är lätt och enkel om man vill skumma genom boken. Men det går också att läsa Flickan som älskade potatis väldigt sakta. Sådana böcker gillar jag - när de går att läsas på olika sätt. 

 /Ka

* Förresten: jag har hört att det finns en del Flaskpostenläsare som vill att vi ska tipsa om faktaböcker. Vad tycker ni andra? Jag vill gärna skriva mer om faktaböcker, men just nu är det lite knepigt eftersom jag läser igenom så många tonårsromaner från 2007 som möjligt fram till mitten av mars...