FLASKPOSTEN

Ja, hörrni. Så var det dags för del 3 i min lilla följetong om isdrottningaboken. Det är verkligen en isdrottningabok och, som Johanna skrev i en kommentar, bokens omslag är verkligen vackert med det gnistrande ansiktet på framsidan.

Jag kom att tänka på en hel del olika böcker medan jag läste isdrottningaboken:

I Sukari, min vän är huvudpersonen hörselskadad. Precis som isdrottningen. De bägge böckernas huvudpersoner har en hel del fler likheter, men också stora skillnader såklart. Jag tror att de skulle kunna bli mycket goda vänner! 

I den ganska gamla boken Du och jag, Marie Curie skriver huvudpersonen brev till en känd person som är död sedan länge - men känns som en bästa vän. Isdrottningen, dvs huvudpersonen i den än så länge hemliga boken, är nästan besatt av polarforskaren Lawrence "Titus" Oates som dog under en expedition 1912. 

Vuxenboken Fördjupade studier i katastroffysik påminner också en smula om den hemliga isdrottningahistorien. De två huvudpersonerna - tjejer i tonåren - ser upp till varsin fadersgestalt som utnämnt sig själv till geni. ALLT SOM PAPPA/FARBROR GÖR OCH SÄGER ÄR RÄTT! Fast är det verkligen så... ? 

Och så kan jag inte låta bli att associera till Det långa lovet, en alldeles underbar bok som lånas ut alltför lite på åtminstone Västerhaninge bibliotek. Precis som i isdrottningaboken går en polarexpedition på tok för långt och det som först var ett spännande äventyr blir nästan en katastrof! I isdrottningaboken är det mycket allvarligare än i lovboken - läskigare och hemskare.

Nu är det strax dags för mig att berätta vilken bok det är jag har läst. Men jag väntar nog ett litet tag till.

/ka