FLASKPOSTEN

Ja, nu är det läskigt. Eller var, snarare, för jag har läst ut Hon släpper dig aldrig av Kate Cann. (Jag hade glömt min nyckel hemma i morse och fick åka jättelångt till Ks jobb för att kunna komma in hemma. Alltså har jag åkt fyra olika sorters tåg X 2 idag. Det tog totalt tre timmar, och på det hann jag läsa en hel del.)

Boken, som är rätt tjock, handlar om Amber 18 år, som kämpar för att ta sig ur familjens hårda grepp. Familjen består, förutom Amber, av mamma och halvsystern Poppy som är hemskt nervös och speciell av sig. Eller: det är inte bara Poppy som är speciell - mamman är VÄLDIGT konstig. Allt i hemmet kretsar kring hur Poppy mår och Ambers enda uppgift i livet tycks vara att hålla Poppy och mamman på gott humör. Nu är det sommar och Amber har fått nog. Hon beger sig iväg till en helt annan ort, låtsas att hon åker till en vän på semester, men har inga planer på att återvända.

Hon flyttar in i ett kollektivboende (många som bor i samma hus och delar på hyran) i ett gammalt hus. Allt är ganska bra, men snart känner hon av otrevliga stämningar i huset. Det knakar och låter från vinden och till sist kan Amber inte låta bli att gå upp för att se efter... Och så telefonsamtalen till mamma och Poppy då, där de gråter och oroar sig och ger Amber dåligt samvete.

Alla som gillar gotiska spökskräckisar sprängfyllda av spindelnät och knakande gamla väggar räcker upp en hand! Kasta er över Kate Canns ruggiga bok, samt missa inte den mer lättlästa Kråkflickan (det kommer en fortsättning på den - oj, vad jag längtar!).

Om du är bra på engelska, kan du läsa lite om hur författaren tänkte när hon skrev Hon släpper dig aldrig här, på hemsidan. 

/ka