FLASKPOSTEN

"Jag kan inte sova - måste läsa ut boken!" Så kändes det för en timme sedan, dvs kl 04:38 när jag vaknade. Och inte kunde jag gå emot den känslan. Oh, vilken går-in-under-huden-och-rakt-in-i-hjärtat-bok dethär var. Jag ska inte hålla er på halster längre, gott folk, utan berätta att

En andra chans

 

av Anne Cassidy

kommer att få många av er att ligga sömnlösa, glömma att kliva av tåget/bussen, spilla ut valfri dryck i knäet osv. Ja, man glömmer allt annat när man läser denna hysteriskt och galet braiga berättelse.

Bali Rai, som bland annat skrivit Förbjuden kärlek, har sagt att En andra chans är "Utmanande, chockerande och minnesvärd". Jag håller inte med. Den är Utmanande, javisst, men inte Chockerande, snarare oerhört sorglig. Och Minnesvärd - nej, inte alls. En andra chans är helt och hållet fastklistrad i min hjärna och jag kan inte säga att den är värd att minnas. Denhär boken sitter där den sitter, obotligt fast. Inte nog med att innehållet är så spännande - texten är vacker och ljuvlig trots att handlingen är så hemsk.

Jajust det, ni kanske vill veta vad den handlar om. Ok, varsågod, here you go osv: Sex år har gått sedan något förfärligt skakade hela Storbritannien. Alice Tully sitter i sin lägenhet och kan inte låta bli att läsa allt i alla tidningar om frigivningen av Jennifer Jones, JJ, som var 10 år när hon mördade sin bästa vän för sex år sedan. 

Jag lämnar er där, i den kalla ottan, med orden

MARSCH TILL ETT BIBLIOTEK NÄRA DIG, EN ANDRA CHANS KAN FINNAS INNE.

/ka 

PS. Yttepyttelite kan jag jämföra detta smycke i bokfloden med Bryta om, men bara yttepytte. DS.