26 januari 2008

Sorgligt, spännande och alldeles underbart...

Wow, vilken bra bok jag läste när jag var hos min farmor förra helgen. Den innehåller allt jag önskade av en bok när jag var 12 år: sorgligt, dum mamma och kärleken mellan en människa och ett djur.

Sukari, min vän

5cd8fd1393e836514b420854e23f370e.jpg

av Ginny Rorby

har tagit många år att skriva. Det kan jag förstå, för det ligger mycket arbete bakom denna fina bok. Huvudpersonen, Joey, är döv sedan några år tillbaka - av anledningar vi inte vet så mycket om. Mamman vägrar låta Joey lära sig teckenspråk och beter sig allmänt konstigt tycker jag.

En dag när Joey är ute och kollar in omgivningarna möter hon en gammal man och hans schimpans. Ja, du läste rätt - gubben har en schimpansbaby som husdjur! Mannen och schimpansen, Sukari, kommunicerar med teckenspråk och Joey går snart dit varje dag. Men mamman anar oråd och blir riktigt ruskigt vidrigt arg...

Här är det fullt av underbarheter, hopp och misströstan. Å, vad jag tyckte om att läsa Sukari, min vän! Hoppas att du gör det också!

/ka

Kommentarer

ja det tyckte jag!! jag tyckte mycket om att läsa sukari min vän!

fällde en tår el. två med jämna mellanrum. blev arg med jämna mellanrum. skrattade med jämna mellanrum!

Skrivet av: sofia | 28 februari 2008

Ååååå visst är dendär långa slutperioden fruktansvärt sorglig?! Vi måste prata mera om fina Sukari, Sofia!

Skrivet av: Ka | 28 februari 2008

ja fi faen.

och jag kräktes nästan i sängen (där jag låg och läste) när det handlade om djurförsöksstället. HATAR sådant!!! Och att hela boken hade verkliga fakta i grunden....

vi får prata om den!

usch nu börjar jag nästna grina när jag tänker på:

SNÄLL FLICKA. KRAMA.
INTE ONT. KRAMA.
osv

Skrivet av: sofia | 28 februari 2008

Fy nu snörvlar jag i infodisken...

Skrivet av: Ka | 29 februari 2008

The comments are closed.