FLASKPOSTEN

Förra året dog fyra nära släktingar till K och mig. En dog på våren, en i augusti och två i november. Pang! Det var väldigt sorgligt och hemskt jobbigt. En annan som är död är Astrid Lindgren. Om hon hade levt idag, skulle hon ha fyllt 100 år. Men nu är hon död i stället: död, död, död.

Tänker ni ofta på döden? Jag gör det ibland, t ex idag. Då känns det skönt att läsa en artikel i DN som handlar om döden i Astrid Lindgrens böcker. Min favvodödsbok av Astrid Lindgren (jag gillar inte när folk säger bara Astrid, som om de kände henne!) heter Sunnanäng. Det är en liten bok som innehåller tre berättelser och sorgligast av dem är just berättelsen som heter Sunnanäng. Jag gråter tills jag känner mig som en liten sladdrig vante när jag läser den.

 Hejhopp!

/ka