FLASKPOSTEN

Nu har jag dragits in i, och precis tagit mig ur, en väldigt spännande bok. Ögat över månskäran av Libba Bray har allt man kan önska när man forfarande ligger till sängs och är sjuk: frasande kjolar i salarna på en internatskola kring förra sekelskiftet (dvs år 1895), sorgen efter en död mor, mystiska och hemska saker som händer i skogen om nätterna osv. osv.

En sak är tyvärr lite tråkig: synen på "zigenarna", dvs det folkslag som kallas för romer idag. Visst: boken är ju tänkt att spegla 1890-talets syn på saker och ting, men behöver den verkligen spä på fördomar som fortfarande finns mot romer? Jag tror att det hade kunnat vara andra än de som porträtteras som allmänt mystiska och farliga. Någon annan kunde ha varnat för allt som kommer att hända om Gemma, Ann och de andra ger sig in i det okända, som gör dem alldeles vilda av nyfikenhet.

Bortsett från det är Ögat över månskäran helt klart läsvärd och får mig att tänka på Buffy (eller snarare Willow och hennes magiska kunskaper), en film som var väldigt populär när jag var ca 12 år: Döda poeters sällskap, Sofias favvo Om jag kunde drömma och Blodssystrar av Celia Rees (två webbsidor för samma författare! När det gäller böckerna handlar likheterna mer om stämningen; inga vampyrer alls finns med i Ögat över månskäran. Men det behövs inte.  

Det är klart att det är ännu fler saker jag kommer att tänka på, men om jag skulle räkna upp allihop, skulle detta inlägg bli för långt och ni skulle inte orka läsa.

 /ka