28 oktober 2007

En mördare går lös i Årsta...

... och jag är så rädd att jag inte kan sluta läsa trots att klockan är ett på natten och jag är sjuk.

Man skulle kunna tro att vi på Flaskposten är sponsrade av Bonnier Carlsen, eftersom en hel del böcker som vi skriver om kommer därifrån, men det är vi inte. Alla böcker vi läser och skriver om lånas på våra bibliotek - inga bokförlag skickar sina böcker hit. Det är alltså vi som väljer vilka böcker vi läser och skriver om. Nu har jag valt att läsa om Magnus Nordins åttonde bok, Årstamördaren. 8828b0b30ff9f5a5fa15c6a504c42ac7.jpgDetta är en riktigt otäck historia, särskilt för mig som bor i Årsta. Jag känner igen varenda gata, och jag brukar handla på Konsum där ett av mordoffren jobbar. 

Som tur är, finns det en hel del syftningsfel i boken och det får mig att fnissa och spänna av lite då och då. Läs till exempel denhär meningen:
 
En lång och bredaxlad fyrtioåring som gick lustigt, vaggande som
en anka, hade mustasch och skitful röd kepa för att dölja flinten.
 
Visst fattar man att det är kepan som döljer flinten, men av meningen att döma skulle det lika gärna vara mustaschen som är avsedd att göra det. Vips! så får jag en massa fnissiga tankar på denhär vaggande snubben med mustasch mitt på huvudet och så är boken inte exakt lika läskig längre... SKÖNT.

För boken är snaskigt otäck: det handlar om tonåringar som blir mördade av en olycklig psykopat och om en hel del annat. Rätt tidigt får vi veta vem mördaren är, och det blir bara värre och värre när några i gänget kommer honom på spåren...

Jag vet hur jag skulle ha gjort om jag var femton och såg denhär boken på biblioteket. Jag skulle ha lånat den och sträckläst och sen ångrat mig väldigt mycket. Jag skulle ha tänkt: varför, varför, varför måste jag alltid läsa om det som gör mig räddast av allt?

Ja - varför älskar vi att läsa böcker och se filmer som gör oss så rädda? Vad tror ni?

/ka 

Skriv en kommentar