FLASKPOSTEN

Mårten Melin har skrivit en jättefin diktbok: Varm tass i mörket. Jag-berättaren ligger och ska sova och hela boken är en lång dikt* om vad hon/han funderar på: fullmånen, varvulven på gården, stjärnfall..

 

 

 

Här är början på dikten:

"Jag slår igen boken

och släcker min lampa.

Det är dags att sova

men jag är inte trött.

 

Utanför fönstret har månen blåst upp sej

som en självlysande ballong,

hindrar mörkret

från att bli allför mörkt.

 

Jag kan inte sova

men boken brevid sängen får vila nu.

Jag strycker den sakta 

över ryggen." 

 

 

/S 

*efter att ha läst mer på Mårtens hemsida ser jag att det egentligen är flera dikter. Fast jag tycker ändå att de tillsammans bildar en enhet som blir en lång dikt.