05 oktober 2007
Jag har begått Maj Bylock-debut...
... och nu fattar jag vad alla snackar om. Hon är verkligen bra, Maj Bylock. Det inser jag nu när jag äntligen har läst min första bok av henne:
FÅGELPRINSEN

En trettonårig pojke, alldeles ensam och utblottad, flyr undan romarna tillsammans med vallhunden Chispa. Efter ett tag ser han en by och träffar slavflickan Larne. Hon lever under vidriga förhållanden = alla barn retar henne, och hennes husbonde tvingar henne att jobba hårt för nästan ingen lön alls. När byborna får för sig att hon måste offras till vattengudinnan, bestämmer sig Mung och Larne för att fly.
Detta är första boken i en serie och jag kan bara hoppas på att nästa del blir ännu bättre... Det är spänning på hög nivå och samtidigt finns det plats för vackra detaljer - både tidlösa (dvs de kan gälla lika mycket varsomhelst och närsomhelst, typ kärlek) och tidsbundna (dvs knutna till en speciell tidpunkt).
Det bästa av allt är att Maj Bylock inte geggar ner sig i snuskiga vidrigheter: hon berättar inte exakt HUR mycket blod som sprutar eller precis VAD Larne råkar ut för. Hon säger i stället: detta är för hemskt att berätta om. Och det blir inte mesigt för det; tvärtom. Jag gillar att Maj Bylock låter mig som läser tänka själv. Å, vad jag längtar till nästnästa bokcafé. DÅ ska jag prata om denna bok och så en hel hoper till...
/ka


The comments are closed.