FLASKPOSTEN

Ni som har läst Flaskposten länge kanske minns att en av våra favoritförfattare är Cornelia Funke från Tyskland.

Min absolut största barnboksupplevelse (som vuxen) är utan tvekan Bläckhjärta. Det vet nästan alla som kommit till biblioteket och lyssnat när jag berättat om böcker för skolklasser eller på bokcaféerna*.

Idag läste jag ut en nyöversatt bok av favvo-Cornelia: Fjäderklubben. Först var jag riktigt besviken över att det bara handlade om vanliga barn och att allt var precis verkligt och tråkigt. Eller: visst var det kanske spännande när Lotte och de andra tjejerna bildade en klubb och sådär, men jag SAKNADE Meggie så att det nästan gjorde ont.

K försökte trösta mig och säga att jag skulle läsa boken som om det vore en helt annan författare som skrivit den, men det hjälpte inte. I stället längtade jag mig matt efter en alldeles särskild drake, kobold, homunculus och en speciell liten pojke vid namn Ben.  

Men så, till sist, hände något verkligt kul - det livade opp mig alldeles! Lottes bästis Frida kan aldrig vara med och göra något eftersom hon måste passa sin lillebror hela tiden. - Din storebror då, frågar Lotte, kan inte han hjälpa till med barnpassningen någon gång? - Nej, han har fotboll och en massa andra viktiga saker för sig, svarar Frida. AAAAAAARRRRRGGGGGHHHH! Lotte blir riktigt arg och skäller ut hela Fridas familj fast de har bjudit henne på finlunch. Bara för att han är kille behöver inte hans saker vara viktigast hela tiden!! 

När jag hade läst det, blev hela boken så mycket roligare än tidigare. Jag tycker att Lotte var väldigt modig! Och det finns en hel del annat allvar med också. En av killarna blir till exempel slagen hemma... Undrar om han skulle ha vågat vända sig till BRIS om han bodde i Sverige?

 

/ka-ka-ka-ka 

* Snart börjar bokcaféerna igen! Kolla in Västerhaninge biblioteks barnsida för datum och teman! 

 PS. Vad handlar Fjäderklubben om mer än barnmisshandel och andra knäppa föräldrar? Det får du förstås veta om du läser den själv! Ledtråd: kolla in mihejdåsignatur: inte bara ka utan ka-ka-ka-ka.... DS.