FLASKPOSTEN

PS. De var inte trötta på För bra för att dö. Nu när jag lämnade tillbaka den, var det nära att M, 19 år, började slåss med C, 64 år, om den. Slåss - alltså bildligt. Bägge blev sugna efter mitt brandtal till förmiddagskaffet igår.

Skrivet av: Ka | 13 juli 2007

jag gillade Ardelius första bok!!! Är mycket sugen på att läsa När du...

så fina titlar på hans böcker!!!!

Skrivet av: sofia | 13 juli 2007

För bra för att dö är jättebra! så otäck.

har också läst Ardelius andra bok nu. Den var okej tycker jag. Kändes som om jag läst boken förrut. förresten tror jag att jag såg Ardelius på stan i torsdags. Han var lång.

Skrivet av: sofia | 08 september 2007

Han ÄR lång!

Skrivet av: Ka | 08 september 2007

Jag hade så stora förväntingar på för bra för att dö, delvis efter era inlägg här och inläggen på ngn annan sida. Men sen när jag läste den så tyckte jag att den liksom slutade lite för enkelt, allt löste sig så snyggt å rent. Med plågoanden och mamman som bara gav upp vårdnaden liksom. Det kändes lite sagoaktigt (och jag gillar sagor, men resten av boken var ju inte sån...).
Så jag blev lite besviken, kände mig lite tom när jag läst klart...

Det hindrade mig inte från att tipsa en låntagare om den när hon kom in och ville låna tusen gånger starkare som inte fanns inne (där har vi en bok som inte gör en besviken och som man tänker på i flera veckor efteråt, guud vad jag var arg när jag läste den!).

Skrivet av: Ida A | 10 september 2007

Oj - jag har hört tvärtom-saker om Tusen gånger starkare (lät bli att läsa den eftersom den finns en ful bibliotekarie med i boken OBS! Skämt!).

Dethär med slutet av För bra för att dö är faktiskt något jag också tänkte på när jag läst ut boken. Visst är det ett stilbrott detdär att sagan tar över den i övrigt så realistiska skildringen. Och det kanske är lite förvirrande för sådana som du och jag. Men samtidigt finns det så så så många böcker som gör en arg, förbannad och förtvivlad men som inte ger några som helst lösningar (tänker på debatterna kring vuxenböckerna Myggor och tigrar, De skamlösa, Bitterfittan - ja, den heter faktiskt så! m.fl.). Många författare skriver saker som upprör och väcker läsare som kanske inte har tänkt på sådana saker (t.ex. olika former av förtryck) förut. Men de ger ju inte några som helst antydningar om hur man kan göra för att försöka ändra på rådande förhållanden.

Svår diskussion, dethär, själv gillar jag böcker som syftar till att väcka och som inte ger några enkla lösningar. Men de enkla lösningarnas litteratur är kanske nödvändig för att vägleda, inspirera eller eller åtminstone trösta de vilsnaste av de vilsna - de som befinner sig mitt i allt detdär svarta.

Skrivet av: Ka | 10 september 2007

Jo, men den hade kunnat vara hoppfull utan att bli så förenklande. När de träffar terapeuten är det bra, och sen har de ju varandra, och morsan känns trovärdig. Men det känns som att boken kanske kunde slutat typ där, med tanken att det blir bättre, men inte direkt som genom ett trollslag. Det finns hjälp att få och den är inte så långt borta, men ingeting är enkelt.

För tänkt om man sitter där själv och allt är överjävligt, känns det då inte lite fejk, jag menar man vet i sig själv att så där blir det inte för mig... Jag vet inte, jag kanske överanalyserar.

Det är en skön bibliotekarie iallafall.

Och läs Tusen gånger starkare, för allt i världen. Jag tycker det är en bok som man borde sätta i händerna på varje lärare i landet, för den visar hur det är!

Skrivet av: Ida A | 10 september 2007

Nämen min långa fina kommentar kom inte in! Nu orkar jag inte mer: är sjuk och skall gå till sängs. Men skriver mer senare.

Skrivet av: Ka | 10 september 2007

Ska verkligen försöka hinna läsa Herrström, trots att jag hört så mycket negativt om den av mycket trovärdiga källor.

Håller för övrigt med dig om hoppfullhet och icke-förenklande i litteraturen. Visst hade Wahldéns bok kunnat vara mer nyansrik i slutkapitlen. Genren kräver det precis som du skriver: de som tycker att allt känns totalvidrigt kan mycket väl känna sig förminskade av en bok där allt blir till guld och gröna skogar på ett alltför enkelt sätt. Jag skulle säkert ha tänkt så i mina allrasom mörkaste tonår. En bok jag älskar med liknande tema (dvs självdestruktivitet) är Yatzy av Harald Rosenlöw Eeg. Där upplösningen oerhört komplex, men visst finns antydningar om förbättring för Daggi (som jag för övrigt drömt om 2 hela gånger!!!).

Andra genrer är förstås feel-good-betonade men behöver inte innebära totalförenkling för den sakens skull. Jag gillade till exempel Ibland bara måste man http://flaskposten.blogspirit.com/archive/2007/08/16/karlek-och-trassel-och-underbarheter.html
just för sagoformens skull. Fast där var ju hela upplägget sådat: underbart och idealiserande.

Skrivet av: Ka | 10 september 2007

Förresten, Ida A, har du läst Var är Alaska av John Green? Jag läste ut den alldeles nyss (och kommer nog att göra ett snyggare inlägg om den snart) och den innehåller mkt svärta men en glimt av hopp mot slutet.

Skrivet av: Ka | 11 september 2007

Näe, det har jag inte gjort. Jag tror inte att vi har fått in den till bibblan ännu, men vi håller precis på att flytta in i våra nya lokaler, plus att alla böcker ska RFID-taggas innan de ska upp på hyllorna= KAOS.
Men den hamnar nog på min lista med "ska läsas", det är många där.

Började precis på Ibland bara måste man, jag älskar hur självklart allt är, så vadå om quaterbacken är transa och inte skäms för det (det känns väldigt icke typiskt amerikanskt high school).

Fast egentligen borde jag ju läsa den sista Harry, det har legat på natugsborden i över en månad... ngt är fel på mig.

Iallafall, jag gjorde inte det förra gången men kan passa på att tacka för en fin sida. Det är en av de sidor jag kollar varje dag direkt efter det att jag startat datorn.

Skrivet av: Ida A | 12 september 2007

Tack, Ida! Och nu blir jag ju nyfiken - var jobbar du?

Min att-läsa-lista och att-läsa-bokhög skapar panik men också myskänslor: åh, vad jag känner mig rik som har så många läsupplevelser framför mig!

Skrivet av: Ka | 12 september 2007

Jag har nog framförallt en känsla av stress och skuldkänslor (ngt som inte alls borde var associerat med böcker), jag BORDE verkligen läsa nu, men den där filmen på tv var ju så bra osv. Ska försöka att läsa mer innan jag somnar, men då måste jag gå och lägga mig mkt tidigare så att jag kan somna i god tid.

Jag jobbar nere i Gislaved, och jag är väldigt färsk. Så ovanpå alla nya bra böcker som jag måste läsa så har jag alla de där äldre böckerna som jag måste läsa in mig på, så jag vet vad ungarna pratar om... Det blir inte mkt vuxenböcker som hinns med. Men det gör inte så mkt när det finns så bra barn- och ungdomsböcker att läsa. Fler "vuxna" borde läsa de böckerna, de är så underskattade.

Skrivet av: Ida A | 12 september 2007

Ida: välkommen hit! Kul att du gillar sidan.

tänkte bara säga att jag också känner den där stressen att läsa äldre böcker för att uppdatera mig på vad som hände för några år sedan (el. hur jag nu ska uttrycka det). Kan ibland bara kännas för mycket när nya böcker droppar in.

Men: man hinner läsa det man hinner läsa. Sen har jag kommit på att tipsa om böcker som någon annan sagt varit bra. Då har jag en liten brasklapp också "den här boken gillade en annan kille/tjej/låntagare i ungefär din ålder, men jag har själv inte hunnit läsa den"

och absolut borde fler vuxna läsa barn/ungdomsböcker!!!!

Skrivet av: Sofia | 12 september 2007

Instämmer med föregående talare!

Skrivet av: Ka | 12 september 2007